Fru talman! Låt mig börja där Bengt Hurtig sluta-
de, nämligen med krigsmaterielfrågorna. Bengt Hurtig
känner säkert till att de frågorna är undantagna arbetet
inom unionen. Det är varje medlemslands nationella
regler som gäller för krigsmaterielexport. Eftersom vi
behandlar en redogörelse för 1995 och det inte finns
någonting att kritisera i den säger Bengt Hurtig att om
ett sådant scenario ändå skulle bli verklighet, med en
gemensam vapenhandel, utrikes- och försvarspolitik,
så skulle det vara förskräckligt. Det är möjligt, det
tycker jag också. Men det finns ingen anledning att
tro att Sverige på något sätt skulle bidra till detta. Vi
skall naturligtvis göra allt för att minska vapenhandel
och reglera den samt behålla våra strikta riktlinjer i
frågan. Det finns ingenting i EU-samarbetet som säger
att krigsmaterielexporten skulle påtvingas oss som en
gemensam fråga.
Återigen till frågan om biståndssamarbetet: Det är
riktigt som Bengt Hurtig säger att det inte har gjorts
så enorma satsningar på fattigdomsbekämpning som
det utlovades i Maastrichtfördraget. Men jag vet att
det från svensk sida finns planer på att gå till offensiv
och med en ordentlig strategi för fattigdomsinriktat
bistånd försöka påverka EU:s inriktning på biståndet.
Lyckas vi med det har vi lyckats med långt mer än det
ringa bistånd som Sverige kan ge för fattigdomsin-
riktning. EU:s bistånd totalt sett har ökat med 75 %
mellan 1990 och 1993, så det är ingen oväsentlig
andel som ändå kommer tredje världens utvecklings-
länder till del.