Fru talman! Jag vill först instämma i de varma och
uppskattande ord som under debatten har riktats till
Mats Hellström. Jag instämmer i dem i alla hänseen-
den och betraktar bl.a. Mats Hellströms frihandelsen-
gagemang som en självklar utgångspunkt för mig
också när det gäller den internationella handelspoliti-
ken.
EU har blivit vardag i Sverige. Det kanske märkli-
gaste är denna sammansmältning av inrikes- och utri-
kespolitik, som vi är i färd att genomföra. Det ligger
mycket i det som har sagts under debatten om att
utrikespolitiken, genom att den har blivit inrikespoli-
tik, har öppnats för fler impulser, inte minst från riks-
dagen.
Jag gläder mig också å regeringens vägnar åt att
utrikesutskottets betänkande är utan reservationer. Jag
vill inte gå in med kommentarer vad gäller den debatt
som har förevarit kring det särskilda yttrandet. På
några punkter skriver utskottet några saker som jag
dock vill kommentera.
Utskottet menar att det hade varit värdefullt om
regeringen mer genomgående i olika avseenden erin-
rat om övergångsbestämmelsernas innebörd och de
förhandlingar som kan äga rum i samband med dessa.
Jag vill då nämna att ett översynsarbete om Sveriges
hållning har påbörjats i regering och regeringskansli,
och regeringen kommer noggrant att föra en dialog
med riksdagen - i EU-nämnden, i fackutskotten och
slutligen naturligtvis ytterst i kammaren - vad gäller
hur den här frågan skall bedrivas.
Utskottet gör också ett viktigt påpekande. Man
erinrar om att det är viktigt att den här skrivelsen, som
man tar emot mycket vänligt, inte blir den enda for-
men för en mer omfattande dialog mellan regering
och riksdag, och man pekar på att stora politikområ-
den kan behöva bli föremål för en särskild utvärdering
och dialog med riksdagen. Jag delar den uppfattning-
en. Så har också skett. Det största betänkandet har väl
varit det kring regeringskonferensen, men betydelse-
fulla skrivelser och en omsorgsfull riksdagsbehand-
ling har varit aktuella också i fråga om bl.a. miljöpo-
litiken och konsumentpolitiken. Jag ser ingen anled-
ning till att ett sådant förfarande inte skulle kunna bli
det normala för regeringens kommunikation med
riksdagen i EU-frågor.
Likaså har den kortversion av den här skrivelsen
som har varit uppe till debatt nämnts. Regeringen
avser att gå vidare och försöka komma längre vad
gäller det behov av dialog som finns när det gäller att
öka allmänhetens kunskaper om alla EU-
medlemskapets aspekter. Vi kommer att utveckla och
ta hänsyn till de erfarenheter vi har gjort den här
gången.
Så vill jag ta upp ytterligare några punkter som har
att göra med själva medlemskapets effekter, som ju
ändå har diskuterats en del i debatten i dag. På några
områden skulle vi från vår sida kunna göra mer, såvitt
jag kan förstå. Mats Hellström har varit inne på detta
när det gäller förverkligandet av den inre marknaden.
Jag kommer att ta hans ord till mig, nämligen att det
är viktigt att vi från svensk sida på ett konsekvent,
systematiskt och skickligt sätt bearbetar kommissio-
nen för att man till ministerrådet skall ta fram beslut -
ibland kan ju besluten fattas av kommissionen själv -
för genomförande av den inre marknaden och det som
man kan säga ändå är kärnan i den första pelaren.
Jag kommer så fort jag har kunnat sätta mig in i
dessa komplexa frågor att försöka ta upp just den
aktivitet som Mats Hellström förespråkar, nämligen
en systematisk, helt öppen och naturligtvis legitim
påverkan på kommissionen att i samspel med de väx-
lande ordförandeskapen aktivera de frågor som vi från
våra utgångspunkter tycker är viktiga, frågor som
naturligtvis även här i grunden är frihandelsorientera-
de.
Låt mig slutligen på några punkter ta upp vad
medlemskapet kan ha inneburit under 1995 och ett
stycke in på 1996. Matpriserna har faktiskt sjunkit en
del, sannolikt sammanhängande med medlemskapet.
Det kan t.ex. göras gällande för kött, där vi har ett
prisfall. Att prisfallet inte har blivit större beror an-
tagligen på den bristande konkurrensen inom livsme-
delssektorn och även på tveksamhet från många av
våra svenska konsumenter att pröva andra länders
matvaror. Den bristande konkurrensen går att åtgärda
bl.a. genom arbete inom den inre marknadens system.
Finns det någonting att säga om de ekonomiska
fördelarna av medlemskapet? Jag tror att man ändå
kan peka på att den långa räntan i dag ligger nästan
3 % lägre än när Sverige blev medlem i unionen.
Inflationen i Sverige har ju kommit ned på ett sätt
som gör att ekonomerna menar att Sveriges ekonomi
nu har gått över från att vara inflatorisk till att bli av
låginflationstyp.
Det finns också när det gäller investeringarna i
Sverige intressanta siffror och tendenser, som åtmins-
tone till tiden sammanfaller med medlemskapet. Man
kan t.ex. notera att företag från Förenta staterna och
Norge har varit särskilt aktiva med investeringar i
Sverige under 1995. Man kan notera ett starkt växan-
de intresse från tyska företag att flytta produktion från
Tyskland till Sverige.
Man kan göra gällande att ökningen i investering-
arna, som tog fart först mot slutet av 1994, pekar på
att det fanns ett uppdämt behov som inte realiserades
förrän osäkerheten kring Sveriges relationer med EU
hade minskat. Det finns också tecken på att antalet
långsiktiga nyetableringar och expansiva investeringar
som genomfördes under 1995 kan ha en sådan bak-
grund.
Jag vill avrunda med att säga att låga räntor och
låg inflation har betydelse för människors ekonomi
men naturligtvis är något ganska abstrakt. Man får
också erkänna att orsakssammanhangen inte är enkla
och entydiga. Kanske är det som ter sig som ett resul-
tat av EU är sådant som har att göra med den interna-
tionella säkerheten i Europa men också hanteringen
av frågan om den engelska kosjukan.
Det kan vara nog så besvärligt när det för ett av
EU:s folk och medlemsländer kan tyckas som om det
är EU som har åstadkommit den i Storbritannien
förekommande "galna ko-sjukan", som om EU skulle
vara en skuldbelastad aktör när det gäller vad som har
hänt inom Storbritannien.
Låt oss tänka att den här sjukdomen hade upp-
kommit i Storbritannien och att vi inte hade haft de
konfliktlösningsmekanismer som EU ändå företräder!
Är det någon som tror att Europa hade kommit lättare
ut ur konflikten mellan olika stater i en både medi-
cinskt så komplex och emotionellt så invecklad och
besvärande fråga som den här? Är det någon som tror
att EU:s metoder och institutioner har missgynnat
försöken från Europas stater och folk att komma ut ur
det besvär som har drabbat ett av ländernas territori-
er? Jag ställer frågan och hoppas att vi utan förutfat-
tade föreställningar kan inse att det i dagens läge bl.a.
är EU-kommissionen som bereder vägen för Europas
folk att komma ifrån en konflikt som är nog så komp-
licerad medicinskt men som också har kommit att få
nationalistiska och protektionistiska inslag - någon-
ting som inte pekar framåt.