Fru talman! Det är möjligt att man kan betrakta
det som ett framsteg att vi får diskutera frågor som rör
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i
EU-nämnden. Detta har ju tidigare i viss utsträckning
hanterats inom Utrikesnämnden, och de grundläggan-
de riktlinjerna har lagts fast av utrikesutskottet. Men
jag menar nog att det är mycket övrigt att önska när
det gäller kvaliteten och innehållet i de här diskussio-
nerna. När ordförandeskapet i ministerrådet förbere-
der de här mötena är både beslutsunderlag och dag-
ordning ofta ganska svajiga. Texterna finns ofta inte
översatta, och de kanske inte heller finns tillgängliga
för regeringen vid den tidpunkt då EU-nämnden har
sammanträde. Här är det alldeles nödvändigt med en
uppryckning inom ministerrådet för att den här pro-
cessen skall bli meningsfull.
Det sades tidigare i debatten att det i riksdagen
finns ett brett parlamentariskt stöd för regeringens
politik, och det är ju sant. Det är ju skakigare med
stödet i den allmänna opinionen. Skulle det ha varit
folkomröstning i dag hade Sverige förmodligen ham-
nat utanför EU.
Man kan ju fundera på vad detta beror på. Jag tror
att det till stor del beror på den överbudspolitik och
de ohållbara löften som utställdes före medlemskapet.
Vi kan dra oss till minnes hur Socialdemokraterna då
krävde att Sverige, i likhet med Danmark och Storbri-
tannien, skulle få ett undantag från den ekonomiska
och monetära unionen. Sedan övergav man den linjen,
och det skulle införas särskilda konvergenskrav om
sysselsättningen. Därefter kom ett krav på en syssel-
sättningsunion, som nu verkar ha fallit undan. Sedan
har man pratat om ett kapitel i fördraget, och i slutän-
dan kanske det blir några meningar i fördraget.
Detta upplevs av folk som att de ursprungliga löf-
tena inte har kunnat hållas.