Fru talman! Det sista som Marianne Samuelsson
sade var insiktsfullt. Det hade varit bra om det hade
fått styra debatten. Den blev ett hopplock av alla
tänkbara frågor där Miljöpartiet har kritiserat rege-
ringen och där man framgent tror sig få anledning att
kritisera regeringen.
Sveriges agerande i kvinnokonferensen i Beijing
ledde till att hela Europeiska unionen intog en långt
mer progressiv ställning än man annars skulle ha
gjort. Det innebar ett mycket hårt arbete. Med all
respekt för Gro Harlem Brundtland och hennes insat-
ser i konferensen tycker jag ändå att Sverige blev
oerhört väl uppmärksammat. Det var trots allt Sverige
som fick pris för det utförda jämställdhetsarbetet, och
det var Sverige som lyckades få till stånd skrivningar i
unionen som garanterar kvinnorna rätt till att själva
välja antal barn och när de vill skaffa barn. Det hand-
lar om skrivningar som annars aldrig hade kunnat
komma till i de katolska länder som skulle ha formu-
lerat detta om inte Sverige hade varit med.
Kärnprovsprängningarna är ett exempel på en frå-
ga som inte omfattas av EU-samarbetet. Utrikesfrå-
gorna är inte underkastade det gemensamma besluts-
fattandet. Ändå har utrikesministern tagit upp denna
fråga, utanför dagordningen. I FN har Sverige varit en
av de mer drivande länderna i denna fråga, trots att
resolutionen var dålig och trots att Sverige inte var
medförslagsställare. Jag vet att det gjordes ett oerhört
gott underarbete från svensk sida för att få EU-länder
att ställa upp på detta. Så skedde också i mycket stor
utsträckning. Jag minns inte röstsiffrorna säkert, men
jag tror att det endast var två EU-länder som röstade
emot. Det är anmärkningsvärt med hänsyn till att ett
av de största EU-länderna angreps.
Fru talman! Det är oerhört bra att vi för denna de-
batt, men den bör föras på någorlunda hederliga pre-
misser. Jag tycker inte alltid att Marianne Samuelsson
gör det.