Fru talman! Låt mig först korrigera Marianne Sa-
muelsson. Jag brukar noga hålla reda på hur mina
motioner behandlas av utskotten, men Marianne Sa-
muelsson har inte ens brytt sig om att se att hennes
yrkande faktiskt inte är avstyrkt. Vi har besvarat hen-
nes yrkanden, vilket innebär att utskottet till en del
instämmer i argumentationen. Men vi anser att man i
många fall slår in öppna dörrar.
I övrigt tycker jag att Marianne Samuelsson
mycket går på tomgång. Det är inte någon reell kritik
som hon har att komma med. Hon säger att vi inte
tillhör majoritetskretsen i EU och därför inte skulle
vara med. Men det skiftar från fråga till fråga. Det
säger sig självt att vi inte alltid kan ha en garanterad
majoritet. Men har vi en bättre majoritet om vi står
utanför? Har vi bättre möjligheter att påverka då?
Marianne Samuelsson säger att det är bra att den
här skriften ges ut, men att den inte finns att tillgå. Jag
kan då upplysa om att den har skickats ut till alla
bibliotek och studieförbund. Alla som har varit på
IGC-seminarierna har fått den. Skriften kan också
beställas hos UD. Den skall naturligtvis tryckas upp i
ett tillräckligt antal så att alla som är intresserade kan
få den. Det ser vi som mycket positivt. Självfallet gör
vi det.
Sedan återkommer Marianne Samuelsson till detta
med att Sveriges röst har tystnat i världen. Det är ju
inte sant. Ge mig ett enda exempel, Marianne Samu-
elsson, på en fråga som Sverige borde ha drivit men
inte har gjort det och som vi skulle ha drivit under
andra omständigheter!
Man måste också ta i beaktande att världen fak-
tiskt har förändrats. Det är inte en blockuppdelad
värld i dag där tydligheten från ett litet neutralt land
kan bryta igenom på det sätt som det gjorde under
Olof Palmes tid. Det var oerhört bra att Sverige då
kunde ha en stark röst, men i dag är det samarbete
som gäller. Jag tror att om vi inom EU-samarbetet
fortsätter på det sätt som vi har börjat - under de stora
FN-konferenserna där Sverige fått med sig andra EU-
länder på viktiga krav - kommer vi att kunna göra
oerhört mycket mer än vi någonsin skulle ha kunnat
åstadkomma med ett utanförskap.