Fru talman! Viola Furubjelke liknade medlemska-
pet i Europeiska unionen vid ett äktenskap. Jag tycker
att det är en ganska bra liknelse. Men då kan man inte
samtidigt påstå att Sverige fortfarande är ungkarl. Om
man har gift sig så är man gift. Resonemanget att hela
tiden hävda att vi är en suverän nation helt och fullt
tycker jag känns litet konstigt. Det reagerar man på
också inom Europeiska unionen. Det är klart att suve-
räniteten finns kvar när det gäller vissa frågor, t.ex. i
stor utsträckning utrikes- och säkerhetspolitiken, tack
vare vetorätten. Men den håller man för närvarande
på att lösa upp.
Att man i betänkandet ger intrycket av att någon
makt inte har flyttats från riksdag till regering, är
också en egendomlig vinkling som Viola Furubjelke
nu nyanserade. Det står för övrigt i EU-nämndens
yttrande till konstitutionsutskottet att det är just detta
som har skett. Vi måste ha en gemensam beskrivning
av detta om vi skall kunna jobba med det.
Sverige har självklart deltagit i debatten och på-
verkat politiken inom unionen. Det vore ju förfärligt
om ingen lyssnade på oss, men ingen har väl föreställt
sig att det skulle vara på det sättet.
Sedan kan man undra. Åtminstone socialdemo-
kratiska politiker hade tidigare väldigt stark kritik mot
delar av unionens ekonomiska politik. Men när man
försöker ta reda på hur försöken sker att påverka EU:s
uppläggning av den långsiktiga ekonomiska politiken
finns det inte många tecken på att några sådana an-
strängningar gjorts.
Vi i vårt parti har i olika sammanhang - dels då vi
hade diskussionen om själva medlemskapet, dels i
samband med skrivelsen inför IGC - redovisat våra
synpunkter. Vi kommer att göra det också när KU så
småningom fäster på papper hur man vill att riksda-
gens roll i EU-arbetet skall förstärkas.
På något vis finns det nog en grundläggande skill-
nad i synen på unionen som en del av denna värld. Vi
tillhör ju den femtedel av världen som är allra rikast
och som förmodligen förbrukar mer än hälften av
jordens naturresurser. Men i EU finns det bortemot
20 miljoner arbetslösa och 50 miljoner som är fattiga.
Situationen är sådan att man skulle önska att politi-
kerna i unionen vore mera medvetna om förhållande-
na.
Man planerar och diskuterar nu t.ex. ett betänkan-
de från kommissionen - jag har läst om detta. Det
handlar om hur unionens oljeförsörjning i framtiden
skall säkras. Med nuvarande förbrukning av oljeresur-
ser kommer de kända förråden att räcka i ungefär
40 år, tror man. Naturligtvis pekar man då på Kauka-
sien, Mellanöstern och norra Ryssland som resursrika
områden som det resursfattiga Centraleuropa skall
kunna få försörjning från. Förbrukningen av olja och
fossila bränslen beräknas dessutom öka.
Detta rimmar, tycker jag, väldigt illa med mål-
sättningen att få ned koldioxidutsläppen, vilket ju
utfästs. Det rimmar också illa med målsättningen att i
framtiden någorlunda rättvist fördela jordens resurser.
Jag menar att det är fråga om en grundläggande
säkerhetspolitisk diskussion. De flesta krig som startat
under detta århundrade har ju grundats på förmenta
konflikter om just råvarutillgångar. Många av de
konflikter som pågår i såväl Mellanöstern som Kau-
kasien har också en anknytning till nämnda tillgångar.
Det gäller även andra råvaruresurser - fisket i haven,
mineraler m.m.
Detta orättvisa förfogande över resurserna i da-
gens värld är något som unionen ibland naturligtvis är
medveten om. Å andra sidan för unionen en politik
som kan verka ganska provocerande.
Inte heller kan det, om man förbinder sig att ställa
upp på militära åtgärder som syftar till en fredsfram-
tvingande politik, i framtiden uteslutas att det också
finns en sida som är ett led i skyddet av stormaktsin-
tressen i världen. Det är detta som är grunden till att
vi menar att Sverige måste vara mycket återhållsamt
när det gäller att släppa på den nuvarande vetorätten i
den nuvarande utrikes- och säkerhetspolitiken och att
inte dras in i konflikter på ett sätt som är allt annat än
önskvärt. Vi efterlyser även en vidgad säkerhetspoli-
tisk analys av situationen, särskilt i unionens omvärld.
Till bilden av unionen hör också vapenexporten
till krisområden där krig och konflikter hotar. I betän-
kandet hänvisas det till att riksdagen nyligen har slagit
fast att någon förändring av det svenska regelverket
avseende krigsmaterielexporten inte är aktuell. Men
samtidigt går Peter Nygårds, sekreterare på Närings-
departementet, ut och säger att en anpassning till
unionen är att vänta. Tecknen hopar sig således i skyn
när det gäller hur det här regelverket kommer att
förändras i en mera liberaliserande riktning för att,
naturligtvis, stödja europeisk/svensk export på det här
området.
Utrikeshandelspolitikens protektionistiska karak-
tär hör också till bilden. Svenska handelspartner utan-
för EU har drabbats av högre tullar. Importlicenser,
importkvoter och antidumpningåtgärder har genom
medlemskapet blivit en del av svensk utrikeshandels-
politik.
Det försvagade biståndet, eller i varje fall tillba-
kahållandet av biståndet, till den fattiga världen och
en mera restriktiv flyktingpolitik har gjort att Sverige
upplevs som en mera dämpad röst för rättvisa och
solidaritet i världen. De utrikespolitiska perspektiven
hotar att krympa ihop till ett europeiskt perspektiv.
Det sägs, och det är vi kanske överens om, att
Sverige inte är en stat med full suveränitet. Jag skulle
vilja säga att Storbritannien under de senaste veckor-
na, förmodligen med viss insyn, har insett att nationen
inte är speciellt suverän, i varje fall inte när det gäller
nötköttsexport. Det är naturligtvis sant.
Inte ens en reglerad utträdesmöjlighet finns i för-
draget. Det uppnådda regelverket skall i praktiken
försvaras och vidareutvecklas enligt Maastrichtför-
draget, och unionsbygget är garanterat att gå vidare.
Det kan vi inte ändra på genom allmänna val i Sveri-
ge, utan det regelverket ligger fast och byggs på.
Besluten i ministerrådet fattas inte inför offentlig-
heten. Protokoll och förklaringar i anslutning till
besluten kan hemligstämplas. Flertalet beslut fattas i
Coreper. Många av dem som fattar beslut i minister-
rådet är ofta inte heller folkvalda politiker som ställs
till svars inför folket direkt i allmänna val.
Samrådet i EU-nämnden kan naturligtvis inte er-
sätta en beslutsmakt som tidigare legat på riksdagen,
utan det är fråga om en rådgivande funktion. Be-
slutsunderlaget är alltför ofta ganska torftigt. Det
handlar om några få meningar som har sammman-
ställts av tjänstemän i regeringen. Hela beslutsunder-
laget kan det vara svårt att över huvud få tag på. Inte
heller finns det alltid på svenska. Frågorna har nor-
malt inte beretts i fackutskotten. Nämndens ledamöter
har i verkligheten mycket små möjligheter att inta en
välgrundad position.
Jag tycker att det fortfarande finns fog att säga att
EU-nämnden är en sorts demokratisk fasad för att
lugna de kritiker som, med all rätt, hävdar att bristen
på demokrati i beslutssystemet inom EU är allvarlig.
Inte heller jag kan göra annat än yrka bifall till
hemställan i betänkandet. Jag noterar att våra avvi-
kande åsikter har presenterats i ett särskilt yttrande.