Fru talman! Den här debatten skulle handla om
Sveriges medlemskap under 1995. I den skrivelse som
regeringen har gett riksdagen har Vänsterpartiet san-
nolikt inte funnit särskilt mycket att kritisera, eftersom
det bara resulterat i ett särskilt yttrande. I stället håller
Bengt Hurtig här ett traditionellt nej-till-EU-
anförande som spänner över en lång rad frågor.
Jag vill ändå bemöta några av Bengt Hurtigs frå-
gor och börja med frågan om att bedriva en själv-
ständig politik eller att samordna sig och låta sig på-
verkas. Bengt Hurtig sade att Sverige inte kan påstås
vara ungkarl längre. I varje fall borde vi inte agera
som om Sverige var ungkarl. Jag skulle vilja säga att
moder Svea visserligen väldigt länge var ungmö men
har nu inträtt i det äkta ståndet. Som i ett modernt
äktenskap är det naturligtvis så att man agerar som
jämställda och självständiga parter. Så är det också i
EU-arbetet.
Bengt Hurtig säger vidare att EU måste göra en
vidgad säkerhetspolitisk analys, och det håller jag
absolut med om. Det berörs inte i redogörelsen, men
det finns ingen som helst tvekan om att utrikesutskot-
tet under året har ägnat en stor del av sitt arbete åt att
just poängtera det vidgade säkerhetsbegreppet.
Så till frågan om EU:s solidaritet med världen
utanför. Det mesta av det vi har behandlat i utrikesut-
skottet under året som gäller EU har gällt EU:s rela-
tioner till världen utanför. Sverige har stora möjlighe-
ter att påverka där. Kampen mot fattigdomen finns för
övrigt starkt inskriven som en prioriterad fråga i Ma-
astrichtfördraget. 60 % av västvärldens bistånd går
via EU. Sverige och EU har alldeles nyligen i en
mycket aktuell fråga varit framgångsrika och drivit
frågan om ett gott boende i FN-konferensen i Istanbul
- den har just avslutats. Jag tror att svenskt arbete
inom Europeiska unionen kommer att vara fram-
gångsrikt framöver, vare sig det gäller i unionsfrågor
eller frågor som rör samarbetet med länder utanför
unionen.