Herr talman! Det är inte lätt att gå upp och fortsätta
att vara ilsken när man hör så vackra ord, men jag
skall ändå försöka ge en replik. Tack för vänliga
ord, Jan Björkman!
Jag har försökt koncentrera mig på det
illusionsnummer som Socialdemokraterna ibland
spelar upp vad gäller att försöka skapa ett annat
finansieringssystem för friskolorna. Oavsett om det
blir 85 %, 75 % eller 70 %, eller om det blir
resurser efter behov, som Jan Björkman vill, är det
ändå så att en del elever drabbas i den vanliga
skolan, i grundskolan. Då är frågan: Hur många får
drabbas? Skall det vara 10, 15 eller 20? Var går
gränsen? Jag tycker att det är ett anständighetskrav
att man inte diskuterar som om det gick att
finansiera friskolor på det sättet att alla pengar kan
bevaras i den kommunala skolbudgeten.
Jag har tidigare i en debatt sagt att jag inte tycker
om begreppet segregation. Det är inte så att jag vill
slå bort hela begreppet -- jag begriper mycket väl
vad det handlar om. Jag är också mycket orolig för
delar av storstädernas ytterområden.
Socialdemokraterna anvisar inte någonstans nya
pengar till skolan, men ändå hänger de upp hela sin
argumentation på att det är en nedskärning som
görs och att det skapar en segregation.
Man måste på något sätt försöka separera vad vi har
beslutat här i riksdagen. Vilka hemska reformer är
det som den borgerliga regeringen har beslutat om?
Vilka effekter har de haft? Vilka effekter har
uppkommit genom ett sparande, som man har varit
tvungen att genomföra, oavsett vem som sitter i de
kommunala ledningarna ute i landet? Det är svårt
att särskilja effekterna av reformer och av
besparingar. Det är det svåraste med att vara
politiker i dagens läge, oavsett vilket område som
man tittar på.
Vi måste naturligtvis gemensamt försöka hitta en
bra finansiering för skolan. Jag hoppas att
Socialdemokraterna kan ställa sig bakom detta,
som jag har tagit upp i flera olika debatter,
nämligen att det inte hjälper med bara pengar i
skolan. Det måste också ske en utveckling i
processen för att vi skall få ett bättre resultat och
inte minst nå skolans övergripande mål, nämligen
att barnen som går ur skolan har inte bara goda
kunskaper utan också ett gott självförtroende, en
god självkänsla och en beredskap att gå ut i livet
och medverka i en demokratisk process.