Herr talman! För några veckor sedan kunde vi se
elever i en rad kommuner i landet demonstrera mot
nedskärningar och kvalitetsförsämringar i skolan.
Att elever engagerar sig i och för skolans
verksamhet är angeläget och bra. Det är tråkigt att
det skall behöva ske mot denna bakgrund. För
dessa elever och säkert deras föräldrar klingar talet
om Europas bästa skola ihåligt.
Skolan skall ge våra barn och ungdomar kunskaper
som ökar möjligheterna till ett bra och innehållsrikt
liv. Den skall därför leva upp till högt ställda
kvalitets- och kunskapskrav och ge en likvärdig
utbildning för alla. Denna ambition har också
präglat efterkrigstidens många skolreformer i vårt
land.
Reformering av lärartjänsterna, en ny läroplan, en
ny gymnasieskola och den reformerade
vuxenutbildningen är alla viktiga byggstenar i 90-
talets skola.
Under den senaste valperioden har många beslut
fattats om skolan. Tyvärr har också många av dessa
inneburit att det konstruktiva reformarbetet har
avbrutits.
Bland regeringens första åtgärder var att ta bort
stimulansbidraget till kommunerna för att förbättra
skolmiljön. I samma andetag föreslogs att en
fjärdedel av anslaget till den kommunala
vuxenutbildningen skulle plockas bort, ett förslag
som med all rätt väckte förvåning och ilska landet
över.
Med stor brådska genomfördes sedan ett nytt
bidragssystem för privata grundskolor och
gymnasieskolor. Beslutet innebär att Sverige i dag
har ett av världens mest generösa bidragssystem till
privatskolor.
Entreprenadverksamhet med svag styrning från
skolan har genomförts. Vidare har beslut fattats om
en ny läroplan och ett nytt betygssystem.
Socialdemokratin har redan redovisat att vi
kommer att ändra det betygssystemet vid ett
regimskifte.
Många av regeringens beslut har präglats av att
formen och organisationen har varit viktigare än
innehållet. Europas bästa skola har blivit mer
avlägsen med en borgerlig skolpolitik. Det är mot
denna bakgrund diskussionen om regeringens
skrivelse om skolans utveckling skall ses.
Herr talman! Rätten att välja skola infördes på
socialdemokratiskt initiativ våren 1991. Det är
angeläget att slå vakt om denna rättighet för elever
och föräldrar. Detta gäller såväl rätten att välja en
fristående skola som rätten att välja mellan
kommunala skolor.
Samtidigt finns det skäl att betona att varje skola
bör vara så bra och hålla en sådan kvalitet, att den
närmaste skolan blir det naturliga valet. Genom att
grannskapsskolan håller en hög och likvärdig
kvalitet i alla delar av landet garanteras alla barns
rätt till en god grundutbildning.
Vi har med stor oro konstaterat att regeringen inte
i utvecklingsplanen för något resonemang om de
tendenser till tudelning och segregation av skolan
som nu visar sig på många håll inom den svenska
grundskolan.
En likvärdig skola som mötesplats för barn med
olika social och kulturell bakgrund spelar en viktigt
roll för att garantera alla barn goda möjligheter till
stabila kunskaper. Dessutom har grannskapsskolan
en stor demokratisk betydelse som mötesplats för
människor när det gäller att skapa samhörighet och
respekt.
Med den borgerliga skolpolitiken har
konkurrensen satts före samverkan mellan skolor,
och ansträngningarna att värna om
grannskapsskolan har i många kommuner bytts ut
mot en marknadsorienterad syn på skolan.
Föräldern har i många fall reducerats från
medborgare till kund.
Det är anmärkningsvärt att utskottets majoritet
inte tydligare vill uppmärksamma de tendenser till
segregation i skolan som nu blir alltmer märkbara.
Flera faktorer bidrar enligt vår mening till att
segregationsrisken ökar i skolan. En är de generella
nedskärningar av resurserna som nu äger rum.
Klasserna blir större, grupptimmarna färre, och
stödresurserna till barn med särskilda behov
minskar. Senast i går kunde vi se exempel från
Österåkers kommun med klasser på upp till 35
elever. I Stockholm har antalet speciallärare
minskat med 27 % och antalet talpedagoger med
45 % under de senaste åren.
En annan anledning är den s.k. skolpengen och
liknande modeller för omfördelning av resurser
inom kommunerna. Skolpengen, som bygger på att
alla elever är lika och har samma behov, försvårar
möjligheterna att fördela resurser just efter behov.
Detta innebär omfördelning av resurser från
behövande elever och skolor till andra
skolområden inom kommunen. Denna tendens är
särskilt tydlig i storstäderna.
Om skolor i utsatta områden utarmas är tendensen
tydlig att föräldrar med möjligheter väljer bort
grannskapsskolan eller t.o.m. bostadsområdet. På
så sätt förstärker en orättfärdig resursfördelning
den pågående segregationen.
Det finns i detta sammanhang anledning att nämna
vad Skolverket har skrivit i Bilden av skolan: ''Ett
av målen är att alla barn ska få en likvärdig
utbildning. Detta betyder bl a att en skola kan
behöva mer resurser är en annan skola i kommunen
därför att barnen är olika och att de behöver mer
eller mindre stöd både på grund av sina egna
förutsättningar och på grund av den hjälp hemmen
kan ge dem. Det är viktigt att inom den enskilda
skolan inte bara barn med mera påtagliga
funktionshinder uppmärksammas utan också barn
som av andra skäl behöver särskilt stöd för att nå
framsteg och utvecklas i skolan. Riskerna med en
alltför administrativt rationell resurshantering
framgår tydligt av de utvärderingsresultat som
presenterats.''
Så långt Skolverket. Tydligare kan knappast
kritiken mot skolpengen framföras!
En tredje faktor som bidrar till en ökad segregation
är bidragssystemet för de privata skolorna.
Systemet med ett schablonbidrag innebär i många
områden att den privata skolan överkompenseras.
Detta får som resultat minskade resurser i den
kommunala skolan.
Enligt socialdemokratins mening är ett av de
effektivaste instrumenten att bryta de tendenser till
segregation som vi nu allt tydligare ser växa fram att
faktiskt fördela resurser till såväl kommunala som
privata skolor efter behov.
Vi vill från vår sida samtidigt föreslå att riksdagen
tar initiativ till en utredning med syfte att kartlägga
segregationstendenser i den svenska grundskolan
och föreslå konkreta insatser för att värna om den
likvärdiga skolan.
Herr talman! Skolverket har i uppdrag att följa och
utvärdera skolans verksamhet. Behovet av en
sådan utvärdering har ökat sedan allt fler beslut om
skolan har decentraliserats till kommunerna. Den
nationella uppföljningen och utvärderingen är en
förutsättning för att garantera att elever i olika
delar av landet och elever med olika bakgrund och
förutsättningar får en likvärdig utbildning.
Riksdagens revisorer har konstaterat att den
nuvarande regeringen inte har varit tillräckligt
tydlig i att klargöra konsekvenserna av besluten på
skolområdet. Inte heller Skolverket har
uppmärksammat de väsentligt förändrade
ekonomiska betingelserna för skolan och
konsekvenserna av det nya statsbidragssystemet i
sin verksamhetsplanering.
I utvecklingsplanen konstateras nu att 45
kommuner inte har någon skolplan trots att de
enligt skollagen har skyldighet att upprätta en
sådan.
Det är enligt vår mening också naturligt att
kommunernas roll stärks när det gäller utvärdering
och uppföljning av de privata skolorna. Eftersom
dessa skolor får sina medel från kommunerna finns
det också starka skäl till att de ingår i kommunernas
skolplaner.
Det bör enligt vår mening vara regeringens uppgift
att se till att en tillfredsställande uppföljning och
utvärdering på lokal och på statlig nivå kommer till
stånd. Det är angeläget att man tillser att alla
kommuner upprättar och följer upp sina
skolplaner.
Riksdagen har nyligen fattat beslut om en ny
läroplan. Tyvärr tillkom inte den i den breda
parlamentariska förankring som hade varit
önskvärd. Besluten är nu på väg att genomföras,
och det finns anledning att säga att den nya
läroplanen innehåller såväl bra som mindre bra
delar.
Från socialdemokratisk sida finner vi det angeläget
att regeringen noga följer konsekvenserna av de
nedskärningar som nu görs på ämnena idrott och
hälsa och slöjdämnet. Att dessa ämnen är både
populära och angelägna är lätt att konstatera. En i
stort sett enig remissopinion underströk de
praktisk-estetiska ämnenas stora betydelse i
grundskolan. Vi kan bara beklaga att den
borgerliga majoriteten beslutade sig för att göra
dessa nedskärningar.
När det gäller frågan om samverkan mellan skolan
och det omgivande samhället finns det risk för att
beslutet om att inte säkra tid för praktisk
arbetslivsorientering i timplanen i grundskolan
leder till att kraftiga nedskärningar som minskar
elevernas möjlighet till kontakt med arbetslivet
görs på många skolor. Regeringen bör därför ta
initiativ till samverkan mellan skola och arbetsliv
och se till att alla elever faktiskt får del av
arbetslivsorientering.
Moderaterna och Folkpartiet bekämpade
genomförandet av den reformerade
gymnasieskolan. Samma gymnasieskola beskrivs
nu i positiva ordalag i utvecklingsplanen. Det är
bra. I huvudsak har också gymnasiereformen
genomförts enligt de ursprungliga intentionerna.
Regeringsskiftet 1991 skapade dock osäkerhet i
landets kommuner om genomförandet, och ett
antal elever kom alldeles i onödan att få en mindre
tidsenlig utbildning.
Ett antal förändringar har dock gjorts. Från vår sida
har vi kritiserat metoden att genomföra den
kursutformade gymnasieskolan. Det är därför
angeläget att konstatera att vi har fått till stånd en
arbetsgrupp som skall följa införandet av en
kursutformad gymnasieskola.
Regeringen införde den 1 juli 1992 en ny
lärlingsutbildning med bara begränsat ansvar för
skolan. Detta skedde trots att det redan fanns en
väl fungerande lärlingsutbildning. Av Skolverkets
rapport Bilden av skolan kan man nu se att den nya
lärlingsutbildningen i stort sett försvunnit eller
snarare aldrig kommit till stånd. Den nya
lärlingsutbildningen har blivit ett misslyckande.
Regeringen måste därför belysa effekterna av den
minskade lärlingsutbildningen och ge möjligheter
till nya ställningstaganden.
Låt mig avslutningsvis peka på vår oro för
effekterna av nedskärningen av undervisningen i
hemspråk och svenska som andraspråk i
kommunerna liksom beslutet att det inte skall
finnas någon kursplan i svenska som andraspråk.
Regeringen måste se till att invandrarelever ges de
goda kunskaper i svenska språket som behövs för
att säkra deras möjligheter till bra studieresultat.
Herr talman! Svenska skolelevers skolresultat har
varit goda vid internationella jämförelser. Det
gäller framför allt läsning och skrivning liksom
naturorienterande ämnen, främmande språk och
samhällskunskap. På andra områden är resultaten
inte fullt så goda.
Det är viktigt att de beslut som vi politiker fattar
bidrar till en positiv utveckling i skolan. Den
borgerliga skolpolitiken leder på många områden
bort från den skola som vi i stort har kunnat vara
stolta över. I stället för att rätta till orättvisor och
brister som finns fattas beslut som leder till en
sämre och mer orättvis skola.
Vi socialdemokrater vill fortsätta en konstruktiv
reformering av skolan till gagn för alla elever.
Herr talman! Inger Lundberg kommer i ett senare
inlägg att ta upp ytterligare frågor som behandlas i
detta betänkande. Jag vill för min del konstatera att
Socialdemokraterna naturligtvis står bakom
samtliga s-reservationer i betänkandet men nöjer
mig med att yrka bifall till reservationerna 1, 7 och
9.