Herr talman! Låt mig först säga att Christer
Lindblom har en betydligt mer balanserad syn, än
Hans Nyhage hade för en stund sedan, på det läge
som den svenska skolan i dag har. Christer
Lindblom konstaterar mycket riktigt att mycket är
bra i den svenska skolan. Det är värt att också ange.
Den skolpolitik som bedrivits under lång tid under
rubriken En skola för alla, har ju gett ett mycket
gott resultat på många områden. Jag vill tillägga att
det inte bara är Socialdemokraternas förtjänst,
utan den skolpolitiken har varit brett förankrad,
inte minst hos Folkpartiet men även hos Centern.
Det är snarast efter inträdet i den borgerliga
maktsfären, tillsammans med Moderaterna, som vi
har kunnat se en del avsteg från den.
Christer Lindblom noterade också att det finns
oroande och anmärkningsvärda inslag. Det är dessa
som jag har velat lyfta fram. Skolans
utvecklingsplan måste ju baseras på de problem
som finns. Om vi inte identifierar och godkänner
problemen har vi inte heller förutsättningar att
skaffa oss ett instrument för att skydda oss mot de
problem som skolan har.
Det som Christer Lindblom sade om lärandets
glädje var också bra. Jag kan i långa stycken
instämma i det som Christer Lindblom sade om
individualiseringen. Men jag skulle jag ändå vilja
fråga: Om man har en utspräglad syn på
individualisering, hur stämmer det med
resonemangen om skolpeng och
schablonbidragsersättningar till de fristående
skolorna? Vilka är förutsättningarna för
individualisering, om man tror att alla elever är lika
och har samma behov av tilldelningen av resurser?
Det är bra att vi i utskottet har kommit överens om
att pressa regeringen på att komma med förslag om
hur föräldrainflytandet i skolan skall stärkas.
Christer Lindblom uppehöll sig kring de fristående
skolorna. Jag tror att det finns många bra friskolor,
som vi har anledning att titta närmare på och
uppmärksamma. Men det finns också friskolor som
har visat mindre bra resultat. Det finns dessutom
friskolor som det finns anledning att utifrån
barnens perspektiv vara litet orolig över. Det tror
jag att Christer Lindblom, om han funderar
ytterligare ett snäpp, kan hålla med om.
Det var bra att Christer Lindblom sade att man var
beredd att diskutera frågan om dessa 85 %; det är
en bra utgångspunkt, en bra början.
Beträffandet påståendet att det skulle innebära ett
roulettspel om skolor och elever tilldelades resurser
efter behov -- såvida jag förstod saken rätt -- måste
jag få påpeka att den situationen lever varje klass,
varje skola och varje elev i grundskolan med i dag.
Den läroplan som fortfarande gäller innebär ju att
resurserna skall fördelas efter behov; det är
grunden. Först skall resurser delas ut till de mest
behövande, och därefter skall resurser delas ut till
klassverksamheten i övrigt. I det fallet är det inget
som skiljer den fristående skolan från den
grundskola som vi har.