Herr talman! Den konkreta fråga som jag ställde till
Jan Björkman fick jag inget svar på. Det kan hända
att svaret kommer i nästa inlägg. Jag fråga: Hur
skall en socialdemokratisk resurstilldelning till de
goda friskolorna garanteras med det system som
skisseras och som innebär att man delar ut efter
behov?
Socialdemokraterna säger ju, vilket naturligtvis är
alldeles riktigt, att skolbudgetarna dräneras, dvs.
kostnaden tär på skolbudgeten. Det drabbar då
barn i den vanliga skolan; det är det vanliga
resonemanget. Men om man inte har någon annan
finansieringskälla än skolbudgeten för detta,
förstår jag inte detta. Om behovet visar sig vara
85 % är det ju samma dränage som det handlar om.
Jag förstår då inte vari lösningen på problemet
ligger.
Jag tycker att man antingen skall säga att vi inte
skall ha några friskolor, eller så skall man ha en
trovärdig finansiering av friskolor. Det är det som
jag efterlyser. Om man bara har en enda
finansieringskälla -- det är densamma för Jan
Björkman och mig, såvitt jag förstår -- dvs.
skolbudgeten i den lokala kommunen, uppstår
dränage när man skall dela med sig till alternativa
verksamheter. Det går inte att omedelbart
kompensera sig för det pengabortfall som uppstår
om några barn går över till en friskola.
Jag skulle också vilja kommentera frågan om hur
skolpeng och friskoleersättning skulle kunna gå ut
över individualiseringen. Om det skulle vara så som
man ibland litet slarvigt säger, dvs. att skolpengen
läggs i en liten ryggsäck hos varje barn, vilken de
tar med sig till skolan, och om det skulle vara så att
varje barn konsumerar exakt sin egen skolpeng,
skulle jag naturligtvis inte kunna ställa upp på det.
Jag ställer över huvud taget inte upp på fyrkantiga
skolpengssystem som inte har någon resurs avsatt
för exempelvis barn med särskilda behov, det vill
jag markera.
När en friskola, eller en vanlig skola, får någon
form av skolpengsersättning innebär det en viss
summa pengar. Självklart fördelas den summan i en
god skola efter de behov som finns. Det är där
individualiseringen sker. Och framför allt, Jan
Björkman, sker individualiseringen utifrån
lärarperspektivet. Den gode lärararen tar reda på
vilka förutsättningar och behov som varje elev har
för att försöka utnyttja den informationen för
elevens utveckling.