Herr talman! Ja, Hans Nyhage, jag är beredd att ta
ansvar för att resurser fördelas olika inom och
mellan olika skolor, olika inom och mellan t.o.m.
klasser inom olika skolor och inom samma skola.
Jag tycker att det är helt rätt, om behoven varierar,
och det gör de i dag. Därför kan man alltså inte
lägga ut resurserna som en jämn smet. Det är fel!
Det är fel gentemot lärarna, eleverna och
skattebetalarna. Det är också fel gentemot en
ansvarsfull ekonomisk politik.
Så till detta med resurser. Jag har inte med ett ord
sagt att vi behöver öka resurserna nu. Det är inte
säkert. Men jag utesluter inte heller, herr talman,
att det i tider som dessa faktiskt kan vara motiverat
att något öka resurserna också till skolan.
Skolan, dess personal och elever, är inte
opåverkade. De är ju inte som ett neutrum i
förhållande till samhället i övrigt. De påverkas
naturligtvis av en alldeles för hög arbetslöshet. De
påverkas av den sociala utslagning som
arbetslösheten bl.a. medför.
Jag är inte stenblind, Hans Nyhage. Det finns
skolor i en del kommuner där jag kan peka ut
nästan varenda elev som inte kommer att gå vidare
till vare sig teoretiska studier på gymnasieskolan
eller än mindre högskolestudier, utan de kommer
att gå ur grundskolan och direkt ut i arbetslöshet
och förmodligen social utslagning.
Detta smärtar mig. Det kan jag se i tidningar och
TV flera gånger varje månad. Jag är oroad över
sådana tendenser.
Allt detta har inte åstadkommits under de senaste
tre åren -- nej, naturligtvis inte. Men det är väl dags
att sätta i gång marschen åt andra hållet, och det gör
vi inte med en stelbent centraliserad dirigering som
nu sker, t.ex. med statsbidragen till de s.k.
friskolorna -- även om det ändå är en fjuttfråga i
sammanhanget.