Fru talman! Hur många av er som sitter här i dag inledde sin yrkeskarriär med att vara arbetslösa?
Jag ska också berätta en historia. En ung kvinna var färdig med sina studier. Hon hade sjungit
Sjung om studentens lyckliga dar
. Hon hade gått fyra år på universitetet i Lund och högskolan i Karlstad. Hon gick i väg till arbetsförmedlingen när hon var klar med sin examen och tänkte att hon kanske skulle få någon form av vägledning för att få sitt första jobb.
Det blev en kalldusch. Det första de sade var: Hur kan man läsa en sådan konstig ämneskombination?
Hon hade också idéer om att röra på sig. I Oslo fanns det gott om jobb. Du kan ju inte språket, var vad arbetsförmedlingen sade.
Vem var kvinnan? Det var jag själv. Jag har alltså suttit hos arbetsförmedlingen och känt mig ganska bortgjord.
Det är kanske tyvärr på det viset många unga känner sig i dag. Arbetsrätten är en trygghet för dem som har kommit in och finns på arbetsmarknaden. För dem som står utanför har den blivit ett hinder.
Som ni ser klarade jag mig. Jag har inte gått på gatan och jag har inte hamnat i problem. Jag utnyttjade mammas och pappas nätverk. Jag såg till att komma i kontakt med arbetsgivare. Jag hade sommarjobbat hos en morbror och han skrev ett betyg åt mig.
På det viset kommer också dagens ungdomar in på arbetsmarkanden. Men det finns ganska många som står utanför. Det är ungefär 140 000 personer. Vad gör vi som politiker för att hjälpa dem? Det finns inte så mycket att yvas över för de flesta av partierna här i riksdagen när det gäller just ungdomsarbetslösheten.
Från Centerpartiets sida har vi föreslagit ett ungdomsavtal. Det innebär att man ändrar lite på arbetsrätten. Det innebär att man, om man är under 26 år, kan få gå samma dag som arbetsgivaren säger att det inte finns jobb längre. Men under den tid man har varit på det jobbet har man arbetat in tid för a-kassa, pension och sjukförsäkring. Om arbetsgivaren kommer tillbaka och säger att det nu finns mer jobb har den ungdomen företrädesrätt, enligt vårt förslag.
Det är ju fortfarande arbetsgivaren som har rätt att anställa och bedöma om det finns utrymme att anställa en person till. Då har vi hela den regelbörda som Patrik och Stefan har talat om och som väger i den andra vågskålen när man känner att man kanske trots allt skulle behöva ha någon mer.
Vad säger ni i övriga partier om de här frågorna? Hur ställer ni er till att unga människor går utan arbete?
Centerpartiet har fått kritik för det här förslaget. Det må så vara. Men vad har alla andra att föreslå i stället? Det är väldigt lätt att kritisera när någon säger något, men kom med något bättre.
Socialdemokraterna har i budgeten för det här verksamhetsåret ett par förslag. Det handlar om praktikinsatser och lärlingsutbildning för dem som är arbetslösa. Och visst hjälper det några, men det hjälper inte de många.
Centerpartiet begärde en debatt om dessa frågor och om alla unga människor som finns utanför arbetsmarknaden. Jag utmanar därför även talmannen. Är inte de 140 000 unga människor mellan 18 och 30 år som i dag av olika anledningar inte finns på arbetsmarknaden värda en egen debatt? Det handlar nämligen om unga människor. Några har fått fortsätta läsa trots att de är klara med sin utbildning. Andra är öppet arbetslösa. Några lever på mamma och pappa och finns inte med i några register över huvud taget. Och några är förtidspensionerade utan att ens ha fått pröva om de kan göra någonting på arbetsmarknaden.
För oss i Centerpartiet är ungdomsarbetslösheten en oerhört allvarlig fråga. Det är en valfråga, men framför allt är det en framtidsfråga. Och nu undrar jag: Vad säger alla övriga partier om dessa frågor? Jag har inte hört så förfärligt mycket. Vi har ett förslag. Kom med dem som är bättre så diskuterar vi detta. Om vi inte ska ha debatten i kammaren får vi ta den i valrörelsen, och sedan får vi ta den när vi får en ny regering. Och oavsett hur den kommer att se ut så är detta en ödesfråga.
Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 5.