Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · föredragning av utskottsärende med eventuell debatt

Arbetsrätt

LARS-IVAR ERICSON (c), 2006-03-15 (riksmöte 2005/06).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar · Debatterat dokument: Betänkande 2005/06:AU3 Arbetsrätt

Fru talman! Släkten är värst, heter det i ett välbekant uttryck. Kanske tänker statsministern så när han tar del av hur hans kusin Mikael Sjöberg ser på arbetsrätt, ledighet och arbetade timmar i landet.

Mikael Sjöberg är chef för Arbetslivsinstitutet, ett nationellt kunskapscentrum för arbetslivsfrågor. Han och hans medarbetare har fått i uppdrag att bidra till ett arbetsliv med goda villkor och utvecklingsmöjligheter för män och kvinnor.

I ett nummer av tidningen Dagens Industri säger Mikael Sjöberg att Sverige har en hög formell arbetstid men en låg faktisk arbetstid. Om man slår ut antalet arbetstimmar på hela arbetskraften blir det 22 timmar i veckan. Vidare säger han att det är för mycket fokus på att öka ledigheten. Nyligen publicerade Arbetslivsinstitutet en årsbok, och där påpekar Sjöberg att vissa inslag i arbetsrätten motverkar småföretagens vilja att nyanställa.

Om nu inte Göran Persson vill lyssna på sin kusin, skulle han kunna hitta en hel del goda tankar i det som har förts fram här i debatten, tankar som gynnar företagande och som gör att vi får fler jobb och därmed kan behålla vår svenska välfärd.

Arbetsrätt är något som innebär både möjligheter och hinder. Det är lätt att förstå, eftersom den innefattar ett komplicerat regelsystem. Men arbetsrätten får aldrig upphöjas till något heligt, något oföränderligt, utan det är snarare en styrka om det finns en beredskap för att förändra och för att förnya.

I dagens Sverige är arbetslösheten ett stort problem. Den höga totala arbetslösheten oroar. Särskild oro bör vi ha inför den växande ungdomsarbetslösheten. För en tid sedan skrev Aftonbladet i en ledare att ungdomsarbetslösheten galopperar till en nivå där samhället riskerar att brytas sönder. Det är riktigt. Läget är mycket allvarligt, med nära 20 % av våra ungdomar utanför arbetsmarknaden.

Till alla dessa ungdomar kan även läggas över 20 000 personer under 30 år som är förtidspensionerade och som av den anledningen inte får någon plats på arbetsmarknaden. Vi vet att flera av dem har en önskan om att få ett arbete, åtminstone på deltid.

Centerpartiet lyssnar på ungdomarna. Centerpartiet vill att varje människa ska känna sig behövd och ha en meningsfull sysselsättning. Att ha ett arbete, kunna försörja sig och få ta del av den gemenskap som man har på en arbetsplats borde vara naturligt i ett välfärdssamhälle.

Men hur kan då arbetsrätten förändras för att möta alla dessa alarmerande arbetslöshetssiffror? Hur kan arbetsrätten utformad på ett annat sätt inspirera till nyföretagande och ge företagare mod att nyanställa? Det har berörts tidigare i vår gemensamma alliansreservation, där vi tar upp översyn av det arbetsrättsliga regelverket, någonting som bör göras snarast.

Jag vill nu i detta anförande lyfta fram två områden, och jag vill börja med äldrepolitiken, alltså äldre och arbetslivet.

Den 19 maj 2005 hade arbetsmarknadsutskottet en utfrågning för att belysa frågor som gällde äldre personer i arbetslivet. Där fanns frågeställningar som till exempel: Är det dyrare att anställa äldre? Hur mycket arbetar äldre? Kommer fler äldre att vara i arbete i framtiden?

I början av januari i år kom en studie från Arbetslivsinstitutet som visar på att fler går i pension tidigt, trots att många inte har råd med detta och trots att staten vill att vi ska arbeta fram till 65 års ålder, gärna längre. Varför går man då i pension? Det beror bland annat på att äldres kunskaper inte värdesätts och att inte arbetsgivarna satsar på de äldre.

En annan studie, utförd av RFV 2003, visar att ökad ålder i allmänhet inte försämrar en människas förmåga att utföra sitt arbete. De eventuella svårigheter som uppstår kan lösas med vidareutbildning, tätare pauser och annat som underlättar i arbetssituationen.

För oss i Centerpartiet är det självklart att se de äldre som en resurs i arbetslivet. Dagens pensionärer lever längre och är i allmänhet friskare än tidigare generationer. De söker nya utmaningar i livet. Det gäller också i arbetslivet. Här kan de äldre vara en resurs för de yngre som idégivare, arbetskamrater och mentorer. Därför bör vi underlätta för arbete även efter pensionsåldern. I dag är det inte självklart att det är så. En översyn av arbetsrätt och skatteregler bör göras, så att det blir lättare för arbetsgivare att behålla eller att anställa äldre.

Fru talman! I reservation 24, som jag vill yrka bifall till, anför Centerpartiet att de höga sjukskrivningstal som vi i dag har delvis kan vara ett resultat av en för låg rörlighet på arbetsmarknaden. En strategi för att minska sjukfrånvaron är att uppmuntra människor att ställa sig till förfogande på arbetsmarknaden. Med en möjlighet att vara tjänstledig för att prova ett nytt jobb i upp till ett år sänks tröskeln för att lämna den trygghet som en fast anställning innebär.

Vi tror att en större rörlighet på arbetsmarknaden skulle kunna främja både de enskilda individerna och arbetsmarknaden som helhet. Vi har stöd i detta antagande genom det som framkommer i en forskarantologi från Institutet för tillväxtpolitiska studier, ITPS. Där redovisas att över en fjärdedel av Sveriges anställda upplever att de är instängda i oönskade yrken. Det kan vara förklaringen till de höga ohälsotalen i Sverige.

I antologin görs också en jämförelse med Danmark, där sjukfrånvaron inte alls har ökat på samma sätt som i Sverige. Trots ett försämrat anställningsskydd känner sig danska arbetstagare tryggare än arbetstagare i andra länder. Det beror på rörligheten. Å ena sidan utsätts danska människor för hög risk att förlora jobbet, men å andra sidan har de betydligt lättare att hitta ett nytt. Vi har en del att hämta från vårt grannland Danmark när det gäller arbetsrätten.

Fru talman! Arbetsmarknadspolitiken är på väg in i en återvändsgränd. De gamla synsätten fungerar inte längre. Tröskeln till arbetslivet har blivit allt högre - orimligt hög för många. Det nyskapas för få jobb. Arbetslivet omgärdas av för många regler. Med hjälp av våra förslag inom området arbetsrätt vill Centerpartiet vara en pådrivande kraft för att Sverige ska komma ut ur återvändsgränden. Vi vill se möjligheterna i stället för att enbart fokusera på svårigheterna.

Debatten

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

LARS-IVAR ERICSON (c): Arbetsrätt (2006-03-15) — PRESS0