Fru talman! Carl B Hamilton tar ju också upp en diskussion om frihandel. Jag vill bemöta det, även om det kanske inte riktigt tillhör det här betänkandet.
Via GATT-förhandlingarna har vi sedan lång tid tillbaka ett frihandelsavtal som inte berörs av EU-medlemskapet. Det var bara ett tillrättaläggande.
Jag tycker återigen att det var häpnadsväckande när Carl B Hamilton i sitt första inlägg var fullständigt okunnig om och inte alls förstod vad frågan om hotet mot kollektivavtalen handlar om när vi har haft så stora diskussioner som Vaxholmsmålet och tjänstedirektivet. Det handlar också om, som Carl B Hamilton refererar till, affischen om konflikten arbete och kapital.
I EU-systemet är arbetskraftens fria rörlighet, varors fria rörlighet och kapitalets fria rörlighet överordnat ett löntagarintresse. Det är ingen motsättning mellan att säga att det är kopplingen till EU-medlemskapet som har lett till att kollektivavtalen har hotats och den affisch som Carl B Hamilton hänvisar till. Det går ju som hand i handske.
När det gäller kollektivavtalens täckning finns det en dom från kammarrätten där man pekar på just det som Carl B Hamilton och de borgerliga tar upp i sin reservation. Där vill man ge sken av att det skulle vara diskriminering därför att en så liten del av arbetsmarknaden täcks av kollektivavtalen.
Räknar man i företag får man en siffra, men sanningen är att upp emot 80-90 % av hela arbetsmarknaden täcks in av kollektivavtal. Kollektivavtalen är starkt normerande för hur det fungerar på arbetsmarknaden.
Det är inget skäl att säga att man inte ska kräva kollektivavtal. Det täcker stora delar av arbetsmarknaden och det är regler och avtal som har en normerande ställning. Därför är det rimligt att kunna kräva kollektivavtal i samband med offentlig upphandling.