Fru talman! Ulf Holm är nöjd med tillväxten. Det förekom en uppgift om nr 4 i tillväxtligan. Det kan jag inte ta ställning till; det är möjligt att det är så. Det beror på hur man mäter tidsperioder och sådant.
Det som är viktigt och intressant i sammanhanget är att Miljöpartiet tillsammans med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har administrerat en ekonomisk politik som leder till att 15-20 % av den arbetsföra befolkningen är frånvarande. Drygt en miljon människor går inte till jobbet som borde gå till jobbet om alla var arbetsföra och i sysselsättning. Detta är det stora misslyckandet.
Det här pekar på att den ekonomiska politik som Miljöpartiet och Ulf Holm stöder och bär ansvar för är en tillväxtpolitik som inte skapar jobb; det är tillväxt utan jobb. Det är den allvarliga kritiken här. Därför är jag förvånad över att Ulf Holm är så nöjd med tillväxttalen. Det är inte tillräckligt. Människor i arbetsför ålder måste arbeta.
På Lindex jobbar man deltid, och hos Clas Ohlson jobbar man tydligen heltid. Det har jag lärt mig i den här debatten. Om detta ska man alltså lagstifta. Men varför ska detta inte regleras i kollektivavtal?
I botten här måste ligga ett antagande - man litar inte på att facket är tillräckligt intresserat av jämställdhetsfrågor, utan man måste gå till riksdagen. Hans Karlsson måste fixa den här jämställdheten. Facket klarar inte av det. De fackliga bossarna är inte intresserade; pamparna struntar i kvinnorna. Så måste det ju vara, eller hur?
Då blir logiken, om man nu skulle vara väldigt intresserad av lagstiftning, att man i den fackliga rörelsen skulle lagstifta om jämställdhet - alltså de som skriver under kollektivavtalen. Nu för det där med sig en del konstitutionella problem, men det är väl detta som logiken bjuder, eller hur, Ulf Holm?