Fru talman! När vi diskuterar arbetslöshet och arbetsmarknadspolitik brukar jag säga att det är ett problem som man ska närma sig med allra största ödmjukhet, för det finns ingen som har lösningen på det stora problemet. Det handlar inte om att försämra LAS. Det handlar inte om att använda plusjobb. Det handlar inte om nystartsjobb. Det handlar inte om olika typer av anställningsstöd. Det är en mycket komplicerad materia att hantera.
Jag vill påstå att det krävs mängder av olika åtgärder, från skilda håll i samhället, för att vi ska komma till rätta med detta jättestora problem. En del i det har naturligtvis varit - vilket vi nu får kritik för - att vi bedrivit en sund ekonomisk politik som gett oss en lång rad år av relativt hög tillväxt. Däremot hade vi under de första åren av 2000-talet ett dopp i tillväxten då vi låg runt 1-1 ½ %, vilket också bidragit till att vi nu inte får den skjuts på arbetsmarknaden som många ekonomer, och sådana som är klokare än alla vi som sitter i denna kammare, trodde att vi skulle få och att jobben därmed också skulle komma.
Sedan delar jag Margareta Anderssons uppfattning när det gäller arbetsförmedlingarnas roll. Det är naturligtvis oerhört viktigt att de jobbar med det som de ska göra, nämligen att matcha arbetssökande mot de arbeten som finns, att jobba ut mot företagen och skapa goda kontakter med företagen på orten så att de verkligen klarar av den viktiga uppgiften med matchningen. Efter att ha haft besök av generaldirektören för Ams vet vi att en av hans kärnuppgifter nu är att se till att arbetsförmedlingarna börjar jobba på det sättet. Det tror jag är oerhört viktigt.