Fru talman! Jag skulle först vilja yrka bifall till reservationerna 1, 5 och 10. Det är väl dessa tre som vi ska koncentrera omröstningen kring i dag.
Det här betänkandet handlar ju om arbetsrätten. Då kan man börja med att fundera: Vad handlar arbetsrätten om? Jo, den handlar om spelreglerna på arbetsmarknaden, spelreglerna mellan löntagare och företagare. Det handlar om trygghet för den anställde, tydliga regler och förutsägbarhet så att man vet vad som gäller. Detta är också någonting som är viktigt för företagarna - att veta vad som gäller, att kunna planera. Det handlar också om flexibilitet, att kunna ha dynamik i näringslivet, att kunna ha en stark konkurrenskraft och förmåga till anpassning efter förändringar i omvärlden. Det gäller att hitta den här balansen mellan tryggheten och flexibiliteten.
Tryggheten handlar inte bara om de formella reglerna. Den handlar även om att ha livskraftiga företag som skapar trygga jobb, men också om att rusta individen för att klara de förändringar som sker. Här är utbildningspolitiken självklart en central del, men också den kontinuerliga vidareutbildningen - exempelvis förslagen om individuellt kompetenskonto eller utbildningskonto som vi allianspartier har lyft fram i reservationer men som regeringen har förfuskat och slarvat bort och som inte har kommit till stånd trots att pengar funnits avsatta för detta. Det handlar helt enkelt om metoder för att stärka individen på arbetsmarknaden och klara de förändringar som kommer. Här görs det alldeles för lite.
Om man nu vill skapa denna trygghet i kombination med flexibilitet handlar det också om vilka metoder man ska använda. Det handlar om den goda etiken, både hos företagarna och hos löntagarna. Det handlar om metoder att avväga mellan kollektivavtal och lagstiftning. Här har det snarare blivit så att vi partier inom Allians för Sverige står på kollektivavtalets grund medan socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister står på lagstiftningens grund. Vi tror alltså att flexibiliteten främjas av att de fackliga organisationerna tillsammans med arbetsgivarna finner formerna för också mycket av arbetsrätten genom kollektivavtal.
Vi har en rad utmaningar framför oss. Vi har globaliseringen, som kräver alltmer av oss. Vi har en tuffare konkurrens. Det är som om svenska skidlandslaget skulle fortsätta att träna på samma sätt som under Sixten Jernbergs tid. Det gick bra för honom; då går det bra för oss nu också. Så glömmer man att konkurrenterna har förbättrat sina träningsmetoder och tränar allt hårdare och intensivare, och så förlorar man i konkurrenskraft. Det är ungefär så vi tänker i Sverige, tyvärr. I stället behöver vi träna på ett modernt sätt. Då vinner vi också OS-guld.
Det handlar också om att vi har ett enormt utanförskap på arbetsmarknaden. Både Patrik Norinder och Carl B Hamilton har belyst detta. Det finns olika sätt att mäta detta på. Ett som hittills inte använts i debatten är att det, som Konjunkturinstitutet pekar på, är över en miljon människor, omräknat till heltider, som lever på sociala ersättningar i olika former. Det är a-kassa, arbetsmarknadspolitiska åtgärder, socialbidrag, förtidspensioneringar och liknande saker. De är utestängda från arbetsmarknaden. Vi har en enorm ekonomisk börda för att försörja människor som vill komma tillbaka till arbetslivet eller komma in i arbetslivet.
Vi kan också mäta den höga öppna arbetslösheten, som är högre i dag än för ett år sedan. Vi vet att vi behöver skapa kanske 300 000 nya jobb netto de närmaste tio åren. Till exempel har TCO lyft fram den siffran, och den är mycket realistisk. Ska vi lyckas med det måste vi skapa 30 000 nya jobb netto varje år. Vi
kanske
kommer upp till den siffran ett högkonjunkturår som 2006. Vi kanske kommer upp till en tiondel av detta ett högkonjunkturår men inte som genomsnitt.
Vi vet också att det finns en omfattande kritik från många småföretag om den regelbörda och det krångel som förhindrar både startande av nya företag och tillväxt av mindre företag. Detta har också Patrik Norinder och Carl B Hamilton lyft fram.
Vi i Allians för Sverige säger att vi behöver titta över arbetsrätten. Vi behöver göra en översyn av arbetsrätten. Vi har i en omfattande reservation pekat på olika områden som behöver ses över i ett samlat grepp för att just modernisera arbetsrätten och hitta balansen mellan trygghet och flexibilitet, mellan lagstiftning och kollektivavtal, i en modern tid. Inget av detta sker, utan vi får ett blankt nej från regeringspartiet och dess stödpartier.
Vi behöver titta på detta ur småföretagens perspektiv. Vi vet alla att den nuvarande arbetsrätten skrevs på 70-talet med det medelstora, varuproducerande företagets perspektiv och inte utifrån ett kanske mer tjänsteproducerande företag i en omfattande internationell konkurrens.
Vi har också goda exempel att titta närmare på, till exempel det danska exemplet. TCO:s ordförande Sture Nordh sade i radion i går att kan man hitta metoder för att stärka de anställdas kompetens och utbildning kan man också se över lagen om anställningsskydd utifrån det danska exemplet med mer av branschanpassade regler och kollektivavtal. Det är intressanta tankar som tål att diskuteras, men den diskussionen vågar inte Socialdemokraterna föra.
Förutom att se över arbetsrätten måste vi också stoppa nya regler som krånglar till det för framväxande nya företag. Regelkrånglet kostar ungefär 30 000 kr per anställd för småföretag, visar OECD:s beräkningar. Sedan 1999, när Socialdemokraterna sade att de skulle göra någonting åt regelkrånglet för småföretag, har vi fått ungefär 2 500 nya regler. En minskning av regelkrånglet har dock faktiskt skett - det har också försvunnit ungefär 990 regler. Men nettot är ungefär 1 800 nya regler.
Då säger man: Att räkna antalet regler är inte det viktiga utan innehållet i reglerna. Men detta indikerar ändå hur kapitalt misslyckad regeringens antikrångelpolitik har varit - netto 1 800 nya regler på åtta år! Och detta har Socialdemokraterna fått hjälp med av Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Så kommer då nya förslag. Vi ska krångla till ytterligare kring visstidsanställningar - en proposition om detta har aviserats till slutet av mars månad - något som fackliga organisationer som Saco och Journalistförbundet avvisar och är kritiska mot. Det kom också en lag om heltid. Här har plötsligt Socialdemokraterna ingen tilltro till kollektivavtalet som arbetsmetod, det man hyllar på andra områden, som är branschanpassat och som löser de verkliga problemen. Självklart borde alla som jobbar på arbetsmarknaden ha möjlighet att jobba heltid. Självklart är det en viktig uppgift för arbetsgivarna att försöka möta upp det kravet.
Var är de största problemen? Ja, de finns inom offentlig sektor, inom kommuner och landsting. Vem styr de flesta kommuner och flesta landsting i Sverige? Rätt svarat - Socialdemokraterna tillsammans med vänsterpartister och miljöpartister på många håll.
Varför genomför man inte detta i praktiken? Varför fattar man inte beslut i kommuner och landsting? Varför måste man gå över lagstiftning som krånglar till det och gör det svårare? Varför ska man tvinga en småföretagare att lära sig 14 sidor ny lagtext? Det är vad det handlar om, 14 sidor ny lagtext ska småföretagaren lära sig för att socialdemokratiska kommunalråd och landstingsråd inte förmår att leva upp till de egna idealen, som man anför i högtidstalen.
Det här visar på hur oförmögna Socialdemokraterna är att skapa både trygghet och flexibilitet på arbetsmarknaden och förlita sig just på kollektivavtal som metod för att hitta mera flexibla lösningar än de stelbenta regelsystem man tar fram i utredningsförslag.
Fru talman! Jag vill kort kommentera undantaget från turordningsreglerna. Vi har för ett antal år sedan medgett möjligheten att undanta två personer från turordningsreglerna när man av olika skäl måste dra ned på arbetsstyrkan. Det här har varit en ständigt återkommande diskussion i kammaren, och allianspartierna tillsammans med Miljöpartiet har röstat för att behålla det här undantaget. Eftersom det har varit mycket höga tonlägen från socialdemokrater och vänsterpartister kan man tänka sig att man nu har gjort allt för att visa de problem som uppstått med den här regeln. Man har haft en utredning som har tittat på en del arbetsrättsfrågor,
Hållbar Arbetsrätt
. De konstaterar att detta inte är något större problem på arbetsmarknaden. Regeringen har icke tillsatt någon egen utredning för att utvärdera och ta fram fakta som skulle visa att detta skulle ha varit ett stort problem. Tvärtom tyder de utvärderingar som har gjorts på att det här är ett nödvändigt inslag för att skapa en nödvändig flexibilitet. Det är inte trevligt att människor behöver sägas upp, men när man måste göra det är det viktigt att ha en viss flexibilitet för småföretagen. Det är också skäl för att behålla undantaget från turordningsreglerna för just småföretagen.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1, 5 och 10.