Herr talman! Nej, det sade jag inte. Jag sade kort
och gott att var det bara så, att vi skulle vara en reflek-
tor eller ett bollplank för regeringens idéer utan att det
skulle avsätta någonting på reflexen som gick tillbaka
om vad vi hade att säga i beredningen, då var det inte
meningsfullt att vara med. Men det kan jag inte yttra
mig om, för jag var inte där.
Däremot är det inte av den anledningen vi inte är
med, utan det är därför att två av beredningens leda-
möter hade litet egna idéer om hur Europa kan för-
ändras. Den saken kanske försvarsministern kommer
att beröra i sitt anförande om en liten stund, så det kan
vi spara till dess.
Jag tycker vi skall vara litet återhållsamma och
inte alltför patetiska när vi talar om den politiska och
säkerhetspolitiska trovärdigheten. Där är jag inte
övertygad om att Moderata samlingspartiet företräder
någon mindre trovärdig inställning. Vi har nog den
trovärdighet vi har. Att vi inte deltar är likväl synd.
Man kan tycka illa om att förlora ett val, men man
måste finna sig i att den nya regeringen linjerar spel-
fältet. Sedan måste man spela efter det. Med min
grundläggande uppfattning beklagar jag utvecklingen.
Vi hade förväntat oss, och det hade säkert Henrik
Landerholm gjort, att spelplanen skulle vara linjerad
så att det verkligen gick att uträtta något där, så att vi
inte bara bands vid brottet att vi hade med en nick av
gillande returnerat regeringens politik.
Vi kanske kan rätta till det. Försvarsministern är
en gammal god vän och en klok person. Vi skall höra
vad han säger om en stund.