Fru talman! I denna debatt kommer, förutom jag
själv, Henrik Landerholm att delta från den moderata
utskottsrepresentationen. Den uppdelningen gör att
jag så här inledningsvis kommer att ta upp några
frågor som jag själv tycker är principiella, eller möjli-
gen bara intressanta.
Dagens försvarsdebatt som i första hand, naturligt
nog, handlar om det årliga budgetbetänkandet äger
knappast rum i skenet av men väl i skuggan av ett
beredningsarbete som pågår inför ett nytt försvarsbe-
slut.
Utöver att behandla budgetbetänkandet avseende
nästa budgetår med en under ett mellanår något ytlig
säkerhetspolitisk översikt har utskottet också tagit upp
frågan om de kvarstående ekonomiska problemen
inom försvarsmakten. Jag kommer att stanna något
vid det.
Vi moderater framförde i vår kommittémotion
synpunkter på vad vi betecknade som en glättad syn i
budgetpropositionen om säkerhetspolitiken.
Den snabba omvärldsförändring som skedde åren
närmaste före år 1992 års försvarsbeslut var svårbe-
dömnd. Vi moderater var då försiktiga med att dra
alltför långtgående positiva slutsatser av en så i grun-
den omstöpt säkerhetspolitisk situation. Nya struktu-
rer och nya demokratier behöver tid på sig för att bli
stabila.
Om situationen var svårbedömd för tre år sedan är
det lättare nu att konstatera att försiktighet med den
långsiktiga och positiva snabba utvecklingen har sina
företräden. Förhoppningen om en snabb demokrati-
serings- och stabiliseringsprocess i Ryssland har inte
infriats. Att det pågår krig i Europa sedan flera år är
ett sorgligt faktum.
Det grundläggande budskapet i vår motion är där-
för - nu som tidigare - behovet av ett långsiktigt
synsätt avseende säkerhetspolitiken. Minst två tredje-
delar av den tid som ett försvarsbeslut har påverkan
på när det gäller utbildning och materielförsörjning är
inte överblickbar. Därför måste vi, som alltid, ha de
säkerhetspolitiska marginalerna på vår sida om säker-
hetspolitik skall göra skäl för namnet.
Vi är inte alltid säkra på att regeringen har den
marginalen, och det kritiserar vi i reservation 1 i be-
tänkandet.
En utlöpare i lördags från de säkerhetspolitiska re-
sonemangen just nu, i första hand förd i Försvarsbe-
redningen, kan jag i detta sammanhang inte underlåta
att kommentera, så mycket mer som den bär skugg-
boxningens prägel.
Jag har - vill jag gärna skjuta in - sett i dagens
SvD att försvarsministern i går gjorde Berga den äran
och tog del av vad som fanns där ute. Vi fick också
besked om att försvarsministern intog pytt i panna på
35 m djup. Väl bekommet! Jag tror att det var en
behaglig utfärd.
Det är dock med ytterst blandade känslor som jag
nu knyter an till artikeln i förra veckan. Då befann sig
försvarsministern också på synnerligen djupt vatten.
På minst sju alnars djup uppskattar jag att den medar-
betare till försvarsministern befann sig, som produce-
rade artikeln till Dagens Nyheters lördagsnummer.
Jag frågar: Vari ligger vettet att måla upp en bild,
helt efter eget huvud, av vad andra partier vill, och
därefter polemisera mot detta? Jag drar mig inte för
att kalla tilltaget ynkligt.
Försvarsministern kallar det semantiskt hårklyveri
att önska en studie av hur ett utvidgat eller förändrat
NATO påverkar det Europa där vi är en av medlem-
marna.
Att varken Folkpartiet eller Moderaterna begärt
svenskt medlemskap generar på inget sätt försvars-
ministern.
"Dom kom som tjuvar om natten", skriver för-
svarsministern, med sina skrivelser och begärde ut-
redning om NATO-anslutning.
Jag kan omöjligt bortse från lögnen i samman-
hanget, men nöjer mig med att konstatera - vilket är
mycket mera mänskligt - att det inte är mycket bevänt
med den i beredningssammanhanget omtalade öppen-
heten och viljan till samarbete.
Försvarsministern fortsätter: "Sverige har för sin
del inget intresse av att alliansförhållandena i vår
omvärld förändras. Vi har inget säkerhetpolitiskt
intresse av att det byggs upp nya militärblock i Euro-
pa."
Nej, det må så vara. Men varför ägna sig åt utåt-
riktad verklighetsflykt på detta sätt? Vi vet ju att hela
gamla Östeuropa vill bli NATO-länder och att de
baltiska länderna åstundar NATO-anslutning. Vi vet
att grannlandet Finland för en debatt om eventuellt
medlemskap, för övrigt utan åthutning ifrån någon.
Nej, försvarsministerns artikel är ett av de mera
säkra sätten att förvissa sig om att den tvåtredjedels-
beredning som nu sitter också får fortsätta som rump-
huggen beredning.
Avseende lögnen så kanske vi kan lösa den mera
bilateralt, men jag tycker att också den kräver sin
förklaring vid ett annat och kanske bättre valt tillfälle.
Så, fru talman, några ord om den del i betänkandet
där utskottet utan formella initiativ från regeringen tar
upp till behandling frågan om det s.k. svarta hålet.
Utskottet har gjort sig underrättat om att det finns
ett underskott i budgeten om ca 4 miljarder kronor.
Det bör i sammanhanget observeras att regeringen
frångått nu gällande försvarsbeslut på så sätt att man
inte låter i försvarsbeslutet ingående kompensations-
system gälla.
Sannolikt var det för att få stöd för att detta synsätt
var gångbart som regeringen tillkallade en expert-
grupp för att syna kompensationssystemets giltighet i
just detta fall.
Jag vet inte, men jag kan tänka mig att det över-
raskade regeringen att expertgruppens svar till rege-
ringen blev att av de 4 miljarder kronorna hade fun-
nits anledning förvänta att kompensationssystemet
skulle återföra 2,7 miljarder kronor.
Det hade varit enklare, försvarsministern, att lösa
glappet mellan 2,7 och 4 än att ge ut alla de 4 - så
mycket mer som det inte heller nu finns någon lösning
på de problemen.
Med hänsyn till att frågan togs upp som ett initia-
tiv från utskottet förelåg inte möjlighet till förslag från
oppositionens sida om hur vi faktiskt skulle hantera
underskottet och på bästa sätt kunna lösa det. Mot
denna bakgrund föreligger bara s-sidans idé om en
lösning, om den nu kan kallas för lösning.
Som jag nyss gjorde bemärkt hade det varit mest
naturligt att lösa huvuddelen av problemet genom att
hålla kompensationssystemet intakt.
Detta är för övrigt också helt i linje med det mo-
derata synsättet att profilen för det löpande försvars-
beslutet så länge det är möjligt skall ligga fast. Vi
anser att regeringen tämligen i onödan och en aning
oskickligt har gått ifrån det och därigenom skadat
försvarets intressen.
Vi har i ett särskilt yttrande fogat till betänkandet
klargjort att vi vid justeringstillfället - mot bakgrund
av de omständigheter jag har redogjort för - inte
kunde ta ställning till finansieringen. I den nu upp-
komna situationen har vi inte heller kunnat göra det.
Vi menar helt enkelt att det borde och måste vara
regeringens sak att återkomma till riksdagen med
förslag till reella lösningar.
Jag kan inte underlåta att peka på att genom att det
gäller ett engångsbelopp uppfattas det mera som ett
råd, men det borde vara möjligt för regeringen att rent
av avyttra statlig egendom för att lösa det här proble-
met i stället för att skada materielprojekt, utbildning
och andra för försvarsmakten väsentliga saker. Vi
tycker att det är ett anständighetskrav att regeringen
kommer med en plan för att eliminera de mera lång-
siktiga konsekvenserna av den uteblivna priskompen-
sationen.
Fru talman! Med det anförda vill jag säga att jag
självfallet till mycket stora delar står bakom utskottets
betänkande, men jag gör det naturligtvis med de änd-
ringar som våra reservationer på några ställen ger
anledning till. För undvikande av osäkerhet när det
gäller hur vi tänker votera vill jag nu yrka bifall till
reservationerna 1, 6 och 15.