Fru talman! Miljöpartiet står givetvis bakom alla
de reservationer som vi fogat till betänkandet. För tids
vinnande får jag dock nöja mig med att yrka bifall till
följande: reservationen nr 4, 13, 18, 19, 20, 22, 26, 36
och 38.
Året var 1945. Europas folk jublade. Världshisto-
riens mest förödande krig var slut. Priset var högt.
Kriget kostade 17 miljoner militärer och över 18
miljoner civila livet, däribland 6 miljoner judar som
systematiskt utrotades.
Året är nu 1995, och ett fruktansvärt krig pågår
mitt i Europa i dag.
Skall vi konstatera att krig alltid har funnits och
alltid kommer att finnas? Det tycker inte jag. John F
Kennedy sade en gång att mänskligheten måste göra
slut på kriget, annars gör kriget slut på mänskligheten.
Frågan är då hur vi minskar krigshotet. Det gäller
att analysera hur hot som kan leda till väpnade kon-
flikter uppkommer, och hur vi bäst bemöter dem.
Förhindrar vi krig bäst genom ett militärt försvar,
eller är det annat vi skall satsa på?
Miljöpartiet vill vidga hotbilden från att bara gälla
militära hot till att också innefatta hot som är mer
reella i den meningen att människor dödas och skadas
varje dag samt, inte minst, att dessa kan skapa gro-
grund för väpnade konflikter i framtiden.
Jag syftar på t.ex. ekonomiska, miljömässiga och
sociala hot. Klyftan mellan den ekonomiskt rika delen
av världen och den ekonomiskt fattiga ökar.
Detta förhållande gäller också inom länder, inte
minst inom vårt eget land. Jag ser stora risker med
den uppdelning av folket som håller på att ske, både
vad gäller ekonomiska förutsättningar och vad gäller
känslan av delaktighet i samhället.
Jag tycker att det på sikt är oerhört farligt om vi
tillåter att utvecklingen går mot att vi får en grupp i
samhället som kämpar för förändringar, solidaritet
och rättvisa, och en annan grupp med människor som
känner sig onödiga och därmed inte deltar i sam-
hällsutvecklingen. Detta skapar ett främlingskap mel-
lan individ och samhälle som kan leda till att männi-
skor tar till förenklade s.k. lösningar på problem som
t.ex. rasism, terrorism och annan kriminalitet.
Fru talman! Grundläggande för allt liv på jorden
är vår miljö. Frågan om hur vi handskas med våra
livsförutsättningar är den största av alla. Man kan
ställa sig frågan vad alla investeringar i militärt mate-
riel innebär för våra möjligheter att minska detta hot.
Dagens samhälle är sårbart. Det har ÖCB påpekat
för oss i flera sammanhang. Ett ekologiskt samhälls-
bygge är mer robust och kräver mindre av försvars-
förberedelser. Till detta kommer givetvis alla andra
fördelar som följer av ett ekologiskt samhällsbygge -
mänskligt, socialt och miljömässigt. Ett exempel på
sårbarheten är att man bör ta säkerhetspolitiska ställ-
ningstaganden när det gäller energipolitiken. Våra
kärnkraftverk och vår elförsörjning är utomordentligt
sårbara och lätta att utnyttja för påtryckningar och
sabotage.
Regeringens syn på EU-medlemskapet är att det
innebär en säkerhetspolitisk nettofördel. Min syn på
EU-medlemskapet är att det bygger in nya säkerhets-
problem.
Vi kan inte låtsas som om ingenting har hänt i och
med vårt EU-medlemskap. Vår utrikes- och säker-
hetspolitik är inte exklusivt nationell längre. Den är
gemensam för oss och 14 andra stater. Frågan om ett
gemensamt försvar, som är en förlängning av nuva-
rande GUSP, kommer upp under regeringskonferen-
sen 1996. Det är osäkert om något beslut kommer att
fattas under regeringskonferensen, men vi kan inte
gömma oss bakom den osäkerheten. Vi måste redan
nu lova svenska folket att vi skall ha en folkomröst-
ning utifall ja-sidan misslyckas att leva upp till sina
löften inför den tidigare folkomröstningen och utifall
Sverige ställs inför nya åtaganden och skyldigheter
inom det försvarspolitiska området.
Miljöpartiet är emot vapenexport. Kortsiktig eko-
nomisk vinning motiverar inte att man indirekt hjälper
andra länder att rusta, speciellt inte som vi samtidigt
internationellt uttrycker en vilja att stödja nedrust-
ning. Jag tycker att det är inkonsekvent. Miljöpartiet
ser med oro på det som håller på att ske inom ramen
för EU. Sverige har t.ex. en svensk tjänsteman som
deltar i en arbetsgrupp inom WEAG, Western Euro-
pean Armament Group. Man undersöker möjligheter-
na för ett vapenindustriellt samarbete och därigenom
en harmonisering av vapenexportreglerna. För att
kunna avveckla vapenexporten och, medan så sker,
hålla ett öga på vår egen export bör riksdagen tillkän-
nage för regeringen att några joint venture-avtal
mellan svenska och utländska försvarsindustrier inte
kan accepteras.
Fru talman! Sverige har en stark ubåtsflotta med
tolv konventionella ubåtar. Nu skall denna ubåtsflotta
moderniseras, först med tre Gotlandsubåtar, varav en
sjösattes under våren, och senare med fem Ubåt 2000.
Enligt den officiella säkerhetspolitiken har ubåtar
spelat en stor roll för invasionsförsvaret. Dess bättre
har hotet om en sjöinvasion försvunnit. Detta borde
rimligtvis få konsekvenser för satsningarna inom
Sveriges militära försvar.
Tyvärr är det inte bara säkerhetspolitiska bedöm-
ningar som ligger till grund för satsningen på Ubåt
2000. Regeringen beslöt 1990 att två av de fem Sjö-
ormenubåtarna skulle renoveras för att få sin livstid
förlängd. Enligt FMV, Försvarets materielverk, kom-
mer dessa ubåtar att få en hög effekt till låg kostnad.
Varför renoverar man då bara tre av de fem ubåtarna?
Varför skall man ta de återstående tre ur drift? Jo, det
är självklart för att man vill stödja Kockum.
Den totala kostnaden för fem Ubåt 2000 kan upp-
skattas till minst 4,5 miljarder kronor. Jag tycker att
det finns betydligt mer verkningsfulla säkerhetspoli-
tiska investeringar som man kan göra med de här
pengarna.
Det finns också en annan dimension av ubåtspro-
blematiken, nämligen den som rör en eventuell fram-
tida export. Många stater planerar framtida ubåtsin-
köp, och det leder till en rustningsspiral som kan bli
guld värd för Celsiuskoncernen. Bolagen inom kon-
cernen använder olika försäljningsargument. Ubåtar
är ett säkerhetspolitiskt instrument för fredliga lös-
ningar, säger Kockums marknadsdirektör. Han vill
sälja konventionella ubåtar till Sydostasien. Hotet från
konventionella ubåtar vid regionala konflikter ökar,
säger marknadschefen på Bofors Underwater Sys-
tems. Han vill sälja torpeder till Sydostasien. Så när
Celsius sålt ubåtar ställer Celsius upp och säljer tor-
peder för ubåtsjakt.
Det är dags att se sanningen i vitögat. Det vore en
mycket bättre försvars- och säkerhetspolitik att stoppa
utvecklingen av Ubåt 2000.
Med utgångspunkt i det statsfinansiella och säker-
hetspolitiska läget har jag samma inställning till del-
serie tre av JAS. Hittills beslutade delar av JAS 39
Gripen-projektet beräknas kosta skattebetalarna unge-
fär 70 miljarder kronor. Vad notan kommer att sluta
på vet vi ännu inte.
Det är dags, tycker jag, att skicka en kraftfull sig-
nal, både till folket i Sverige som lever under tunga
besparingar och till industrin, att några mer beställ-
ningar utöver de redan gjorda inte kan komma på
fråga. Nu sätter vi stopp för ytterligare utgifter.
Dessutom passar vi på att tillmötesgå regeringsparti-
ets kongressbeslut från 1993, som säger att någon
ytterligare beställning av JAS-plan inte bör komma i
fråga.
Det säkerhetspolitiska läget medger betydande be-
sparingar inom försvarsmakten. Därtill kommer det
statsfinansiella läget som omöjligt kan medge att
försvaret kommer så lindrigt undan vad gäller bespa-
ringar jämfört med andra departement.
Filosofen Immanuel Kant har sagt att staten inte
skall låna pengar för att finansiera rustningar. Jag
håller med! Rimligt vore väl att försvaret åtminstone
får samma besparingskrav som andra verksamheter.
Miljöpartiet vill spara 7 miljarder kronor på för-
svaret detta budgetår.
En annan stor besparing som vi kan göra, men
som inte får någon effekt detta budgetår, är att sätta
stopp för planerna på att riksdagen skall ge bemyndi-
gande åt regeringen att köpa militärt materiel för 55,8
miljarder kronor efter detta budgetår. Ja, fru talman,
ledamöter och ni på läktaren, ni hörde rätt - 55,8
miljarder kronor!
När miljöskulden bara ökar och när barnfamiljer
och arbetslösa tvingas till stora besparingar, skall vi
då ge regeringen detta bemyndigande? Aldrig.
Hur i hela friden tror man att man skall kunna
motivera människor att vara med och bära bördorna,
om de vet att vi sitter här i riksdagen och medger
satsningar av detta slag? Är det möjligen därför det
har varit så tyst?
Nu vill jag ha svar från regeringen och från op-
positionspartierna, som i detta läge konstigt nog inte
verkar befinna sig i opposition: Känner ni er verkligen
tvingade att öka det sociala hotet mot vårt land, för att
bygga upp det militära försvaret?
Fru talman! Minst drabbas mest, så är det ju. Det
gäller inte minst när vi pratar om antipersonella mi-
nor.
Sverige har insett vilka fruktansvärda följder detta
vapen har för människor runt om i världen, därför
verkar vi för ett internationellt förbud mot antiperso-
nella minor, eller truppminor, som vi säger i Sverige.
Det finns dock ett, enligt min mening, ologiskt
motstånd mot att det i Sverige skulle kunna fattas ett
beslut om förbud mot antipersonella minor. Man
hänvisar till ekonomiska kostnader för det svenska
försvaret, man hänvisar till att ett svenskt totalförbud
inte skulle få några effekter på vägen mot ett interna-
tionellt förbud och man hänvisar till att vi i Sverige
minsann endast har minor som ett defensivt vapen. Ett
problem som jag möter också i andra sammanhang är
att man gömmer sig bakom argument som "vi kan inte
gå före", "det tjänar ingenting till", bara för att man
inte vågar ta ställning, uppröra egna intressegrupper
eller vilka skäl man nu har.
För Miljöpartiet är detta ett moraliskt ställningsta-
gande. Vi grundar det på övertygelsen om symbolvär-
dets makt. Hur skall man kunna förmå andra länder
att göra något, när man själv inte gör det som man ber
dem om? Pierre Schori har uttryckt detta på ett bra
sätt i det socialdemokratiska programmet Gränslös
demokrati. I förordet till programmet skriver han: alla
utopier börjar hemma. Det är hur vi utformar vårt
land som avgör vad vi kan ge andra. Jag tycker att
Pierre Schori skulle ha påpekat detta för sina parti-
kamrater.
Det är inte heller fråga om att gå före längre, utan
att följa efter. Belgien fattade för ett tag sedan beslut
om ett totalförbud mot antipersonella minor. Jag tyck-
er att det är dags att lyssna på sitt eget samvete och på
alla de organisationer, t.ex. Rädda Barnen, Svenska
röda korset, Svenska freds- och skiljedomsföreningen,
som vill se ett svenskt totalförbud.
Fru talman! Med utgångspunkt från Miljöpartiets
ställningstagande att det miljömässiga hotet mot
mänskligheten, globalt och i vårt eget land, är större
än det militära hotet, anser vi att försvarsmakten inte
skall vara befriad från några miljölagar som gäller
överallt annars i samhället. I Försvarsmaktplan 95
lämnas en beskrivning av miljöarbetet inom försvar-
smakten. Man säger bl.a. att hänsyn till miljön skall
beaktas vid all planering och all verksamhet. Det är
mycket glädjande.
Mindre glädjande är att försvaret vill ha undantag
från gällande lagar när det gäller t.ex. haloner. Halon
används i försvaret som brandsläckningsmedel. Man
menar att det inte finns något alternativ. För att riktigt
säkra tillgången på haloner vill försvarsmakten inrätta
en halonbank till en förskräckande kostnad, 10 miljo-
ner kronor. Dessutom tillkommer årliga driftskostna-
der om ungefär 1 miljon kronor. Högkvarteret säger i
Försvarsmaktsplan 95 att innehavet av haloner kom-
mer att öka med 10 ton.
Här tycker jag att försvarsmakten måste inse hur
snabbt förändringar kan komma till följd av politiska
beslut. Ta t.ex. det beslut som fattats om stopp för
freoner i kylskåp. Industrin och vissa politiker sade:
Det är omöjligt. Det är katastrof för industrin osv.
Men har det blivit så? Svaret är nej, som vi alla vet.
Jag tror på kompetenta tekniker och andra som tar
fram idéer bara det börjar brinna i knutarna.
Som ett led i kampen mot miljöförstöring bör ock-
så militärens resurser i form av materiel och den or-
ganisations- och ledningsförmåga som finns bland
befäl tas till vara på ett samhällsekonomiskt lönsamt
sätt, genom att vi ställer om två regementen till miljö-
värnsregementen senast 1998. Detta kommer Miljö-
partiet att arbeta för i Försvarsberedningen, som jag
sitter med i för Miljöpartiet.
I filosofen Immanuel Kants klassiska avhandling -
jag återkommer senare till detta - Den eviga freden
från 1795, alltså för 200 år sedan, står följande:
"Stående arméer ska gradvis avskaffas helt. Stå-
ende arméer är alltid redo för krig. Detta gör att sta-
terna ständigt hotas av krig och att de tävlar med
varandra i att ha störst antal soldater. Staten använder
män som maskiner genom att hyra dem för att döda
eller att dödas. Ett handlande som innebär att staten
bryter mot människans rätt i egen person. Annorlunda
är det om medborgarna genomgår frivillig vapenöv-
ning för att skydda fädernelandet mot angrepp."
Detta leder in på en het potatis, nämligen värn-
pliktsfrågan. Som värnplikten ser ut i dag är den i
praktiken inte allmän. Dels har vi många i utbild-
ningsreserven, dels står kvinnorna utanför. Samtidigt
kallar man in män som på grund av moraliska ställ-
ningstaganden inte vill göra värnplikt och sätter dem i
fängelse. Jag återkommer strax också till detta.
Det är dags att anpassa värnplikten till den vidga-
de hotbild som jag har pratat om. Värnplikten skall
givetvis vara öppen för både kvinnor och män samt
vara frivillig. Miljöpartiet vill, genom meriter och
civil dokumentation på det man lär sig, göra utbild-
ningen så attraktiv att vi får många frivilliga sökande
från olika grupper i samhället. Peter Eriksson kommer
senare att prata om detta.
Jag är övertygad om att det här är möjligt om man
erbjuder en bra utbildning inom områden som ung-
domar finner väsentliga inför framtiden. Det kan t.ex.
vara fråga om fredlig förebyggande verksamhet inter-
nationellt, miljö- och räddningsarbete och civilt mot-
stånd.
Miljöpartiet har utvecklat tanken på frivillig värn-
tjänst - vad utbildningen skulle kunna innehålla, ut-
tagningssystem m.m. - i motion 1994/95:Fö901.
Fängelsestraff behövs för att kriminella skall få
vård för att sluta med sin verksamhet. Fängelse är
också ett sätt att skydda människor i samhället från
farliga personer. Inget av de här kriterierna stämmer
in på en värnpliktsvägrare. Jag tror att ingen efter
avtjänad strafftid liksom skuttar ut ur fängelset, vår-
dad till att vilja göra värnplikt.
Knappast är totalvägrare heller farliga för samhäl-
let. Det är många gånger tvärtom, vill jag påstå. De
tar avstånd från väpnat våld. Det är ju därför de sitter
inne.
Nej, Sverige skall inte ha några samvetsfångar.
Jag har inte tålamod att avvakta Straffskyddskommit-
téns förslag, som väntas komma i höst. En lagändring
måste ske nu.
Tage Danielsson skrev så här för 20 år sedan:
"Lås era dörrar! friden är slut!
Vapenvägrarn har sluppit ut!
Upptrappa kampen mot ickevåldsverkare!
Skaffa poliserna muskelförstärkare!
Tänk om han kommer där, kristen och galen
och vägrar att anfalla folk på Centralen!
Tänk om han gör sej oskyldig till dråp,
orånar gummor och oblåser skåp!
Tänk om han ickevåldför sig på tjejer!
Sätt´en i buren igen, Lennart Geijer!
Mot en sån där kan man inte va snäll.
Somliga måste man sätta i cell.
Humanitet, i princip, är försvarlig,
men denne man är ju samhällsofarlig!
Stoppa den brottsliga galenskapen:
skyldig till oinnehav av vapen!
Sätt honom åter på slangmatsdieten!
Han är en fara för osäkerheten."
(Applåder)