Fru talman! Lennart Rohdins inlägg, med det
språk som används, ger en bild av obegriplighet för
utomstående. Men självfallet handlar det om viktiga
frågor.
Jag vill passa på tillfället att redovisa Vänsterpar-
tiets ställningstagande, dels i sakfrågan i dess större
vid, dels med anledning av det som Lennart Rohdin
tog upp och dessutom frågan om vad Försvarsbered-
ningen bör syssla med.
Helt kort: Fortsatt alliansfrihet för Sverige anser
Vänsterpartiet vara ett värde. Det är ett värde för
Sverige, och det är ett värde för stabilitet och säkerhet
i Norra Europa. Det är ett värde för ett vidare interna-
tionellt samarbete, där alliansfria stater har ett rimligt
behov av andra samarbetsformer än vad som står till
buds i Europa.
NATO:s funktion överensstämmer inte med den
typ av samarbete som vi önskar. Vi menar att det
framför allt i relationerna med tredje världen finns ett
behov av ett antal stater i världen som står utanför
sådana allianser. Detta var också ett av de viktiga
argumenten för vårt motstånd till ett medlemskap i
Europeiska unionen. Vi anser att dessa argument
fortfarande har giltighet.
Fru talman! När det sedan gäller säkerhetspoliti-
ken och det betänkande som vi nu behandlar finns det
oerhört mycket att säga om de politiska och materiella
förutsättningarna för väpnade konflikter i Europa.
Men dessa politiska och materiella förutsättningar
finns inte beträffande ett militärt angrepp mot Sveri-
ge. De konflikter som vi i dag har i Europa - och
tyvärr får vi med viss sannolikhet räkna med ytterliga-
re väpnade konflikter - påverkas inte av Sveriges
militära försvar. Vi kan göra en insats med väpnade
styrkor i FN:s eller andra organisationernas regi, men
med våra egna militära resurser för försvar av riket
påverkar vi inte dessa hot.
Vi menar att Sverige skall vara pådrivande i ned-
rustningsarbetet. För att vara trovärdiga i den proces-
sen krävs det att vi själva går före. De medel som
frigörs skall användas till aktivt fredsskapande åtgär-
der, t.ex. genom en biståndspolitik som minskar
konflikthoten.
De gynnsamma förutsättningarna i vårt närområde
har befästs. Den säkerhetspolitiska situationen gör
minskningar av försvarsanslagen önskvärda och nöd-
vändiga. Detta leder enligt vår mening till betydande
ingrepp i organisationen. När det gäller just den sä-
kerhetspolitiska analysen accepterar jag att vi nu
befinner oss i slutfasen av Försvarsberedningens arbe-
te på det här området. Det är naturligt att dagens de-
batt kanske inte kommer att handla så mycket om de
säkerhetspolitiska grunderna.
Om vi skall utgå ifrån att denna gynnsamma situa-
tion har sådan stabilitet att den medger minskningar
av vårt militära försvar, måste vi fundera över i vilken
takt detta bör ske och i vilken omfattning vi redan nu
bör starta med ett sådant arbete. Försvarsberedningen
är i gång med sitt arbete. Ett nytt förslag kommer, och
nästa debatt om sådana här frågor kommer väl att
hållas strax före jul 1996 - det är alltså ett och ett
halvt år dit. Det finns saker att göra innan dess.
Vi bör redan nu, om det skall bli möjligt att mins-
ka försvarsinsatserna, diskutera hur detta skall gå till.
Självfallet måste vi se på materielbeställningarna. Vi
måste avbryta utvecklingen av ytstridsfartyg. Vi måste
också titta på viss tids-förlängningar av robotar, pro-
jekteringen av ubåt 2 000, anskaffningen av ubåt typ
Gotland och JAS-projektets fortsättning.
Min utgångspunkt är sålunda att nästa försvarsbe-
slut kommer att medföra kraftiga minskningar i det
militära försvaret. Det finns anledning att fundera
över vilka nedskärningar som vi redan nu är överens
om. Därmed kommer jag in på avvecklingen av KA 5.
Jag företräder ett parti som inte säger: Ja visst
skall vi minska på det militära försvaret, bara inte där
jag bor och i vart fall inte just nu. En konsekvens av
en hållning måste innebära att man riskerar negativa
verkningar för sysselsättning, arbete och utveckling
för en bygd. Jag inser självfallet att KA 5:s fortlevnad
skulle innebära positiva verkningar för Västernorr-
lands län. Men när man har kommit till en slutsats om
att en åtgärd skall genomföras, bör man genomföra
den snabbt och inte dra ut på processen. Man bör inte
underförstått låta påskina att det än kanske finns
hopp. Det gör det inte. Jag står bakom utskottets
ställningstagande när det gäller KA 5.
De industrisatsningar som sker inom försvarsin-
dustrin är självfallet inte bara till för att förse det
militära försvaret med materiel. Krigsmaterielen har
en annan funktion. Beställningarna syftar till att bidra
till en teknisk utveckling och till att pengar på ett
politiskt acceptabelt sätt kan slussas över till teknisk
utveckling i allmänhet samt till forskning. Vi beklagar
det här. Det är naturligtvis så att svensk industri har
behov av kvalificerade samhällsbeställningar. Det har
gång på gång i denna kammare talats om vikten av
sådana beställningar. Vi anser att de skall riktas mot
civila behov. Exempel på sådana satsningar finns i
historien, dock inte alltför många om man jämför med
satsningarna på försvarsindustrin. I detta sammanhang
kan nämnas järnvägsutbyggnaden under 1800-talet,
utbyggnaden av överföringen av stora energimängder
i samband med utbyggnaden av vattenkraften och
utvecklingen av telekommunikationerna. Detta är
exempel på civila satsningar som har fått betydande
effekter för samhället i övrigt och som har varit nöd-
vändiga.
Marknaden i sig klarar inte att utveckla den typen
av civil struktur. Där måste samhället gå in med be-
ställningar. Beställningar av stora försvarsindustriella
projekt fyller samma funktion, men det är så att säga
en omväg. JAS-projektet är perfekt. Det kostar
mycket, dess funktion är att kosta mycket och att
slussa kapital, kunnande och forskningsresurser till ett
brett fält av teknisk utveckling som pågår under lång
tid. Det finns möjligheter att omvandla motsvarande
satsningar till civila projekt. Sverige är ju inte färdig-
byggt.
Det finns ett stort behov av forskningsinsatser när
det gäller energiteknik, miljöteknik och transporttek-
nik som inte bara syftar till att transportera spräng-
laddningar utan som tar hänsyn till energibehoven och
de miljömässigt riktiga transportsystemen i ett längre
perspektiv.
Jag beklagar att den politiska situationen i Sverige
är sådan att det är politiskt acceptabelt att beställa
försvarsmateriel men inte kvalificerad civil utveck-
ling.
När det gäller konsekvenser för ekonomin finns
det, enligt vår syn på årets budget, utrymme för en
minskning av det militära försvarets kostnader med
drygt 4 miljarder. Vi inbillar oss inte att det här kan
genomföras utan betydande effekter på samhällseko-
nomin i övrigt. Vi har därför i vårt alternativ avsatt
1,5 miljarder i en s.k. omställningsfond. Vi inser att
såväl materielbeställningar som förbandsnedläggning-
ar behöver kompenseras av samhället både i ett korta-
re och i ett längre perspektiv.
Anders Svärd var inne på den gemensamma reser-
vationen från Centern, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
om antipersonella minor. Jag instämmer i hans anfö-
rande. Jag kan möjligen tillägga att ett engagemang
som inte kostar något knappast heller är värt så
mycket. Det är djupt olyckligt om vårt engagemang
begränsar sig till att arbeta i internationella fora och
komma med i och för sig goda förslag. När dessa
sedan faller säger vi: Jaha, det var ju tråkigt. Men vi
är inte beredda att ta konsekvenserna för egen del.
Det förs ett resonemang som bygger på att vårt arbete
internationellt skulle minska i trovärdighet om vi
själva avstod från dessa minor. Det resonemanget är
felaktigt. Jag tror tvärtom att trovärdigheten skulle
öka.
Fru talman! En annan sak som har återkommit un-
der ett antal år i kammaren gäller synen på fängelse-
straff för totalvägrare. Riksdagen beslutade senast i
december att avvakta med ett ställningstagande med
hänvisning till det utredningsarbete som pågår. Jag
kan förstå att man måste utreda en sak. Jag kan också
förstå att det inte är rimligt att riksdagen beslutar två
gånger om samma sak under ett och samma riksdags-
år. Men självklart vidhåller jag min uppfattning i
frågan. Jag reserverade mig i fjol. Nu har Miljöpartiet
reserverat sig, och jag stöder Miljöpartiets reserva-
tion.
Sammanfattningsvis, fru talman, kan jag säga att
Vänsterpartiets förslag till årets försvarsbudget med-
för betydande ingrepp i organisationen. Vi kan inte
bortse från att de är smärtsamma, och vi är beredda att
anslå medel för att minska de negativa konsekvenser-
na.
Slutligen yrkar jag bifall till reservationerna 13, 17
och 19.