Fru talman! Det är min bestämda uppfattning att
Sverige i dag har ett mer gynnsamt säkerhetspolitiskt
läge än på många decennier. Jag menar att det måste
få konsekvenser för hur vi betraktar det militära för-
svaret. Det måste också få konsekvenser för vår sä-
kerhetspolitiska hållning i övrigt: vårt internationella
engagemang, våra möjligheter att delta, dämpa och
hejda konflikter som har uppstått och våra möjligheter
att minska det hot som gör att konflikter över huvud
taget uppstår.
I det valet finns naturligtvis - och det är Arne An-
dersson mycket väl medveten om - olika grundsyn
och olika beredskap att satsa på olika delar av det
konfliktförebyggande arbetet. Jag tillstår att jag är
beredd att ta en ökad risk i förhållande till Arne An-
dersson, om vi nu skall kalla det risk, vad gäller det
väpnade angreppet mot Sverige. Vi gör olika bedöm-
ningar av risken över huvud taget, och det kommer vi
knappast till rätta med genom en debatt här i kamma-
ren. Vi har att konstatera att vi företräder olika intres-
sen och har olika grundsyn.
Risken för att oroligheter i Ryssland skulle medfö-
ra väpnad konflikt med Sverige betraktar jag som
utomordentligt liten. Arne Andersson betraktar den
kanske som något större, och då är det bara att konsta-
tera att vi drar olika slutsatser av den verklighet som
vi båda betraktar.