Fru talman! Huvudmannen, ett stort universitet
med en miljard kronor i forskningsanslag, borde ha
löst den här frågan. Nu har en situation uppstått där
huvudmannen inte är beredd att medverka långsiktigt.
Man är beredd att stå för lokalerna i Hässleholm och
för det kontrakt som finns. Det innebär att det finns
ett rådrum i denna fråga, men andra aktörer måste gå
in. En sådan aktör är onekligen regeringen, en annan
är fackföreningsrörelsen.
Det pågår också diskussioner och dialoger med
företag som är berörda av de här problemen. Även
om man varken kan eller ska gå händelserna i förväg
vill jag uttrycka en försiktig optimism om att proble-
met ska lösa sig och att denna viktiga forskning ska få
finnas kvar. Den är en nationell angelägenhet. Därför
vore det en katastrof om man lade ned den.
Det finns intressanta paralleller och kopplingar
där man redan är inne i en diskussion. Jag tänker i det
här sammanhanget på Belastningsskadecentrum i
Umeå, där ett liknande problem har uppstått. Rege-
ringen har, bl.a. i Mona Sahlins uttalande i går, sagt
att det kanske också kan vara en modell.
Jag skulle vilja säga att vi förhoppningsvis har i
alla fall ett delsvar på de här frågorna inom de när-
maste 14 dagarna, men det skulle också vara intres-
sant att höra om utskottets talesperson delar den upp-
fattningen.