Arbetsliv

Herr talman! En bro står stadigt så länge bropå-

larna är fasta, så länge betongblocken är hela, så

länge grunden är solid. Men om bron belastas med

hög trafikintensitet, om den står i väder och vind år

efter år och om anslagen till underhåll samtidigt ur-

holkas, då vittrar bron sakta men säkert sönder, och

så småningom rasar den.

Herr talman! Detta är vad Cinnika Beiming och

Socialdemokraterna med hjälp av Vänsterpartiet och

Miljöpartiet har åstadkommit de senaste åren. Men

det är inte en bro som har rasat det handlar om; det är

mycket värre. Det är tiotusentals människor som har

fått se sin tillvaro rasa samman, tiotusentals männi-

skor som har tappat fotfästet i arbetslivet och i dag i

stället är långtidssjukskrivna eller förtidspensionera-

de.

Herr talman! Antalet långtidssjukskrivna uppgår

nu till 120 000 - en gigantisk siffra. Ökningstakten

har varit 30 % per år de senaste fyra åren, eller om

man så vill 110 % totalt. Det innebär i antal personer

75 000 fler långtidssjukskrivna mellan 1997 och

2001. 63 % av dem är kvinnor. Och bakom var och

en av de 120 000 långtidssjukskrivna finns ett männi-

skoöde, en berättelse som ofta innehåller smärta,

sömnlöshet, tårar och beskuren livskvalitet.

Det är i kommuner och landsting som den högsta

andelen långtidssjukskrivna och förtidspensionerade

finns i dag. Kommunerna har nära 60 % överrepre-

sentation av helårssjukskrivna anställda. Varför är det

så?

Jo, sanningen är att kommuner och landsting se-

dan 1994 har fått vidkännas stora besparingar. Soci-

aldemokraternas budgetsaneringsstrategi blev nämli-

gen att minska resurserna till kommuners och lands-

tings kärnverksamhet, bl.a. genom egenavgifterna.

Socialdemokraterna vågade inte kapa i bidragssys-

temen. Det var ett medvetet val, men det var oerhört

kortsiktigt tänkt. När resurserna tryter startar nämli-

gen omorganisation, förtätning av platser och sam-

manslagning av enheter till större enheter med längre

till chefen, med mindre pengar till vikarier och med

ökad stress. Att verksamheten dessutom styrs av

ryckighet när det gäller politiska beslut, med pengar

inkastade här och indragna där, skapar otrygghet och

osäkerhet.

När bron har krackelerat tillräckligt länge faller

den samman. Det var det vi såg 1997. Då var måttet

rågat. Då steg sjuktalen dramatiskt utan att några

regelförändringar skedde. Då var människorna slut.

Socialdemokraterna sparade på kärnverksamheten -

det är sanningen. Och priset för detta har gått att avlä-

sa sedan 1997. Det är en stor skuldbörda som faller

på Cinnika Beiming i dagens debatt, då hon har att

försvara Socialdemokraternas politik som har fört

Sverige fram till gigantiska sjukförsäkringskostnader

som vi aldrig har varit i närheten av tidigare.

Herr talman! Den totala frånvaron från arbetslivet

på grund av sjukskrivning och förtidspension är

800 000 årsarbeten, vilket motsvarar 14 % av befolk-

ningen. Även den korta sjukfrånvaron ökar. Kostna-

derna för 2002 beräknas till 108 miljarder kronor.

Enbart ökningen av kostnaderna för de senaste två

åren uppgår till 25 miljoner kronor om dagen, eller

750 miljoner kronor i månaden, eller 9 000 miljoner

kronor på ett år. Ökningen är alltså 25 miljoner kro-

nor om dagen! Sjukförsäkringskostnaderna har have-

rerat i regeringens hand.

Cinnika Beiming har åtta års maktinnehav bakom

sig. Carlinge Wisberg står här med fyra år i bagaget

och låter som en oppositionspolitiker. Det är Carlinge

Wisberg som har ansvaret för att det ser ut som det

gör. Varför har Carlinge Wisberg inte gjort något?

Och Barbro Feltzing - är ni nöjda med ert maktinne-

hav? I dag är det den 5 april 2002. I dag kommer

sjukförsäkringskostnaderna att öka med 25 miljoner

kronor. Regeringen står handlingsförlamad. Stödpar-

tierna står handlingsförlamade. Ingenting har ni gjort

på dessa fyra år för att bryta trenden, för att stoppa

den uppåtgående stapeln.

Inte heller finansministern vet på råd. Han säger i

gårdagens tidning i en kommentar till de pågående

VÅP-förhandlingarna: Det blir svettigt att klara sjuk-

försäkringskostnaderna. Vi måste skjuta till pengar

redan i år. Och så hoppas han på ökad tillväxt och

ökad sysselsättning och att oljepriset inte ska höjas så

att han kan höja a-kassan. Fromma förhoppningar -

det är var regeringen med stödpartier har presterat

under åtta år. Det räcker inte när människor far illa.

Herr talman! Människor får inte hjälp med snabb

rehabilitering. Människor kommer i kläm mellan

systemen. Väntetiderna är långa - oändligt långa.

Ingen samordnar och ingen har ansvaret. Försäk-

ringskassorna hinner inte ägna sig åt rehabilitering

utan har fullt upp med att betala ut sjukpenning. De

har de senaste åren dessutom fått sina resurser in-

dragna med 25 % av Socialdemokraterna, Vänster-

partiet och Miljöpartiet. Det kan man kalla vansin-

nespolitik.

Nu har regeringen tillsammans med samar-

betspartierna under valåret fått ett nymornat intresse

för frågan. Lösningen stavas elvapunktsprogrammet!

Fem av punkterna handlar som vanligt om samtal och

utredningar, fem handlar om diffusa åtgärder i fram-

tiden - ingenting som kommer att bita på dagens

sjuktal i närtid. Det saknas insikt hos Socialdemo-

kraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet om behovet

av samordning av dagens rehabiliteringsverksamhet.

Några av förslagen är rentav kontraproduktiva. Ex-

empelvis kommer en förlängd sjuklöneperiod att

förhindra tidig rehabilitering och öka människors

utslagning från arbetslivet. Är det den lösningen rege-

ringen kommer att välja? Kan vi få ett besked på den

punkten här i dag, Cinnika Beiming?

Herr talman! Det behövs ett nytänkande kring att

förebygga ohälsa. Vi måste se människan som en

helhet hela livet. Hälsa är beroende av ett arbetsliv

som rymmer stimulans, medinflytande, ansvar och

arbetsglädje, men också av ett liv utanför arbetet som

rymmer motion, relationer och social och ekonomisk

trygghet.

När det gäller arbetslivet har vi föreslagit ett mer

aktivt arbete från Arbetsmiljöverket riktat mot små

företag för att få i gång det systematiska arbetsmiljö-

arbetet. Detta har regeringen sagt nej till.

När sjukdom inträffar behövs snabba insatser.

Försäkringskassan måste få ta huvudansvaret och ges

mer resurser för att kunna rigga en organisation där

köerna byggs bort. Kristdemokraterna har anslagit 6

miljarder på tre år. Detta har Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet sagt nej till.

Läkarbemötandet är av stor betydelse. I Norrland,

som har mycket höga sjuktal, finns en kommun som

klart avviker från omgivande, nämligen Övertorneå.

Där finner man en läkare som möter varje patient

med orden: Vad kan jag hjälpa dig med för att du ska

komma tillbaka till arbetet? Att tänka hälsobetingat

också vid en sjukdomsbild är ett nödvändigt utgångs-

sätt men tyvärr inte alltid självklart.

Det behövs ett nytänkande kring samordning av

rehabiliteringsinsatserna. Kristdemokraterna vill ha

det som Gerhard Larsson föreslog i sin utredning

Rehabilitering till arbete - en reform med individen i

centrum. Där finns analysen över att det finns olika

anledningar till sjukfrånvaro och att det därför behövs

olika insatser - ibland från arbetsgivaren, ibland från

sjukvården, ibland från speciella rehabiliteringsklini-

ker och ibland från företagshälsovården. Ibland be-

hövs ett helt annat jobb.

Varje individ är unik och har unika behov. Därför

måste någon ansvara för samordningen. Kristdemo-

kraterna har hävdat att förslaget om professionella

utredare ska iscensättas. Det är de som ska samordna

insatserna. Detta har regeringen med stödpartier ock-

så sagt nej till. Varför har inte regeringen kunnat ta

till vara de här förslagen, som faktiskt skulle kunna

förändra situationen på kort sikt? I stället står man

som ett tjurigt barn, stampar med foten i marken och

säger: Nej, nej, nej.

Herr talman! Det är Socialdemokraterna, Vänster-

partiet och Miljöpartiet som har ansvaret för dagens

höga sjuktal. De har inte klarat att vidta någon hand-

ling som ens brutit trenden. Kostnaderna har fortsatt

att skena och förhållningssättet har bara varit: Nu

måste vi nog skicka in lite mer pengar i systemet. Det

är ett fullständigt misslyckande. Utredning pågår,

heter det som vanligt. Det är ett hån mot alla männi-

skor som får gå långtidssjukskrivna i onödan på

grund av brist på snabb och fungerande rehabilite-

ringsverksamhet.

Herr talman! Jag står självfallet bakom alla våra

reservationer, men nöjer mig för tids vinnande med

att yrka bifall till reservation nr 2.