Herr talman! Detta betänkande utgår från förslag
som ställts i ett stort antal motioner inlämnade under
de senaste åren. Samtliga motioner handlar om det
kanske största samhälleliga problem som vi har i dag,
nämligen den ständigt ökande ohälsan i samhället,
vars dominerande orsak otvivelaktigt utgörs av ar-
betslivet.
Utöver att situationen naturligtvis åskådliggör ett
omfattande mänskligt lidande orsakar den samtidigt
en lavinartad kostnadsutveckling i ett samhällspers-
pektiv - en kostnadsutveckling som hotar att tränga
undan annat behövligt reformutrymme.
Under den tid som de motioner producerats som
vi nu har att hantera har regeringen också initierat det
s.k. elvapunktsprogrammet för ökad hälsa i arbetsli-
vet. Detta program har bearbetats i det som kallas för
trepartsdialogen. Det mesta som föreslås i detta be-
tänkande går att hänföra till det arbete som ska utfö-
ras där. Med den motiveringen avslås också alla mo-
tioner sånär som på två, vilka handlar om isocyanater.
Dessa två motioner behandlas välvilligt och be-
svaras med någonting som ligger så nära ett tillkän-
nagivande som det är möjligt i denna form av betän-
kande. Trots detta är just den problematiken i dag satt
under ett stort tryck. Jag ska inte uppehålla mig vid
det, för detta kommer Sven-Erik Sjöstrand att ut-
veckla senare.
Arbetsmiljöfrågorna hanteras ju på det sättet att
lagstiftningen lägger grunden för tingens ordning,
medan det är parterna som praktiskt har att hantera
verktygen som ställts till förfogande. Samhället har
också sin funktion i det hela via Yrkesinspektionen.
Man kan nog konstatera att vi på det stora hela har
en bra lagstiftning. Men om man studerar utveckling-
en på området måste nog tvivel resas om i vilken
utsträckning parterna lever upp till den tingens ord-
ning som lagstiftningen möjliggör. Om de följt lag-
stiftningen skulle utvecklingen sett annorlunda ut än
den gör i dag.
Det återstår att se om trepartsdialogen kommer att
leda till sådana förändringar i hanteringen av arbets-
miljöproblematiken - uppfyllande av lagstiftning,
regelverk och föreskrifter - att vi kan få en annan
utveckling då det gäller ohälsan i arbetslivet. Resul-
taten kommer under det närmaste året. Själv hyser jag
en viss oro då det handlar om resurser för att åstad-
komma en aktiv och förebyggande företagshälsovård.
Herr talman! Vänsterpartiet har i det här betän-
kandet fyra reservationer som vi anser vara väsentliga
för den framtida utvecklingen. De handlar om hygie-
niska gränsvärden, regionala skyddsombud, småfö-
retag samt frågan om sanktioner. Jag ska inte ut-
veckla något längre resonemang omkring reservatio-
nerna. Dessa återfinns ju i betänkandet. Jag ska ändå
säga några ord.
Då det gäller hygieniska gränsvärden anser vi att
det är dags att analysera det nu gällande systemet,
inte minst mot bakgrund av ohälsoutvecklingen.
Faktum är att denna fråga inte på något sätt berörs i
de pågående trepartssamtalen. Det finns också andra
skäl till att göra denna översyn. Det har gjorts föränd-
ringar i forskningsvärlden under senare år. Farhågor
angående gränsvärdesforskningen har då kommit upp
på dagordningen.
Reservationerna om regionala skyddsombud och
småföretag hänger naturligtvis ihop. Det handlar om
att stärka tillsynsmöjligheterna och kunskapen på
arbetsplatser där det förekommer arbetsmarknadspo-
litiska placeringar och där det kanske inte finns andra
anställda eller fackliga medlemmar. Jag avser inte att
fördjupa mig mer i detta nu. Jag anser att reserva-
tionstexten är tydlig nog.
Vår fjärde reservation handlar om sanktionsmöj-
ligheten. Vänsterpartiet menar att det är viktigt att det
finns effektiva och tillräckligt kännbara sanktions-
system. Dessa, menar vi, har en omfattande preventiv
verkan och stimulerar till ett mer aktivt arbetsmiljö-
arbete. För arbetsgivare med omfattande tillgångar är
en maximal sanktionsavgift på 100 000 kr knappast
att betrakta som kännbar. Vi menar därför att det är
nödvändigt med en översyn av sanktionssystemet och
tycker att det är synnerligen tråkigt att vi inte kan
skapa en majoritet för det i kammaren.
Herr talman! Med detta vill jag säga att vi själv-
fallet står bakom samtliga reservationer, men i likhet
med Henrik Westman vill jag bidra till att vinna tid
och yrkar bifall enbart till reservationerna 14 och 20.