Herr talman! Återigen vill jag säga att företags-
hälsovården inte ska vara någon primär primärvård,
utan företagshälsovården ska vara vad den är. Sedan
kan man komma överens med försäkringskassan om
hur det hela ska fungera. De möjligheterna finns.
I vissa delar kan jag beklaga att det blev som det
blev. Resultatet blev värre än vad jag hade väntat
mig. Jag trodde inte att företagshälsovården skulle
minska. Det var en besparing i de besparingstider
som vi led av i mitten på 90-talet. När vi ser facit och
vad som hände så är det många beslut som man hade
önskat att man inte hade behövt fatta. Men som det
såg ut i mitten på 90-talet med en skenande statsskuld
så hade vi tyvärr inte så mycket annat att välja på. De
här frågorna kom upp, och någonstans skulle man ta
pengarna. Man skar, och på vissa ställen blev det inte
särskilt lyckat.
Vi var ganska medvetna om att det här kanske inte
var de bästa lösningarna, men jag tror att vi kan byg-
ga upp de här funktionerna igen och då göra det på ett
bättre sätt. Vi kan bl.a. se till att det blir en tonvikt på
förebyggande hälsovård inom företagshälsovården.
Likaså kan man genom olika kampanjer och genom
information också se till att arbetsledning och sådana
saker kommer att fungera bättre på företagen. Det är
ju också ett ansvar för företagen att se till att detta blir
bättre. Genom olika former av insatser ökar man och
förbättrar produktionen. Sjukskrivningar och bortova-
ro från företagen är ju en förlust även för företagarna.
Man tjänar inte på att ha sjuk personal. Det är väldigt
dyrt. Därför är jag övertygad om att man även från
svenskt näringslivs sida ser de här frågorna som vik-
tiga och tänker fortsätta att arbeta i en positiv rikt-
ning.
Det kommer att ta ett tag, och tyvärr kommer
många att drabbas av detta. Men ju mer vi kan göra
tillsammans och ju fler insatser vi kan göra tillsam-
mans, desto bättre skulle det vara för både det svens-
ka samhället och, framför allt, för innevånarna.