Herr talman! När man lyssnar på Maria Larsson
kan man få intrycket att Maria Larsson har tillgång
till den tulipanaros som kan lösa hela den problematik
som vi hanterar i det här betänkandet.
Nu är det väl så, om man ska vara riktigt ärlig, att
inte ens Maria Larsson riktigt fullt ut tror på det hon
framför som lösningen. Hela situationen är naturligt-
vis betydligt mer komplex än vad Maria försöker göra
den till. Jag finner egentligen inte att de framställ-
ningar som Kristdemokraterna levererar har ett till-
räckligt materiellt innehåll för att man ska kunna säga
att det är en lösning. Det kanske är en liten bit på väg,
precis på samma sätt som alla andra lösningar som
det nuvarande regeringsunderlaget faktiskt jobbar
med.
Maria Larsson gjorde också en historisk beskriv-
ning. Jag får ändå göra Maria Larsson lite nedstämd.
Jag tycker inte att vi som parti fullt ut behöver ta
ansvar för regeringsunderlaget för det styre vi hade i
landet mellan 1994 och 1998. Kanske Maria Larsson
ska rikta den frågan lite mer till sin nuvarande kollega
Margareta Andersson, som hade ett betydligt större
inflytande än vårt parti hade under den mandatperio-
den.
Det hela bottnar också i den problematiska situa-
tion som en tidigare borgerligt märkt regering försatte
landet i. Det noterade jag att Maria Larsson faktiskt
glömde bort.
Sedan har jag en fråga. Maria Larsson säger att
situationen uppstod genom att man sparade på kom-
munerna. Det är helt riktigt. Det sparades på kommu-
nerna. Men det berodde på att man inte vågade kapa i
bidragssystemen. På vilket sätt skulle det ha förbättrat
för dem som hade de minsta resurserna i den här
situationen?