Herr talman! Det är i dag ett katastrofalt läge på
arbetsmarknaden. Vi har i många sammanhang och
vid många tillfällen påpekat att den bild som utskot-
tets majoritet och regeringen tecknat av förhållandena
på arbetsmarknaden inte är en sann bild av verklig-
heten. En vanlig vardag är det 1,4 miljoner svenskar i
arbetsför ålder som inte arbetar - de är arbetslösa, i
arbetsmarknadsåtgärder eller långtidssjukskrivna, har
förtidspensionerats eller är undersysselsatta.
Globaliseringen, teknikutvecklingen och en hård-
nande konkurrens har medfört en kraftig produktivi-
tetsutveckling med snabba förändringar under den
senaste tioårsperioden. Produktivitetsutveckling är
emellertid inte, som majoriteten tycks tro, någonting
som i första hand ska förknippas med utslagning från
arbetslivet, ohälsa och annat elände. Den strukturom-
vandling som har skett på arbetsmarknaden och i
näringslivet är tvärtom positiv och nödvändig för att
vi medborgare ska kunna få en ökad välfärd.
I dag går var sjunde skattekrona till långa sjuk-
skrivningar och till förtidspensioneringar. Det är lika
mycket som alla fritidshem, grundskolor och gymna-
sieskolor kostar tillsammans. Kostnaderna för för-
tidspension, sjukpenning och rehabiliteringspenning
har ökat med 750 miljoner kronor per månad under
åren 2000-2001. Mellan november 1997 och novem-
ber 2001 ökade de långa sjukskrivningarna med
110 %. Utvecklingen inger stark oro, och det är obe-
gripligt att regeringen bara passivt följer utveckling-
en.
Ohälsotalen är särskilt stora inom offentlig sektor.
Här är det ofta fråga om tunga, enahanda och under-
betalda arbetsuppgifter hos en monopolarbetsgivare.
Det som på papperet är "demokratiskt styrt" visar sig
i realiteten vara oerhört hierarkiskt, och det är en total
avsaknad av möjligheter för den enskilde arbetstaga-
ren att själv påverka sin situation. Det förklarar kan-
ske också att flera undersökningar har visat att många
av Kommunalarbetarförbundets medlemmar är posi-
tiva till privata alternativ inom vård och omsorg.
Utredning efter utredning har gjorts beträffande
ohälsan de senaste åren. Det är märkligt att regering-
en inte har kunnat visa handlingskraft eller kunnat
komma med konkreta förslag till lösningar. Lösning-
en ligger inte, som regeringen tycks tro, i elva-
punktsprogram, trepartssamtal och utredningsuppgif-
ter till Kenth Pettersson. Nej, i stället borde fokus
ligga på att bryta upp de offentliga monopolen i syfte
att åstadkomma en mer diversifierad och mindre
könssegregerad arbetsmarknad.
Idén att politiker ska fatta beslut om en standardi-
serad normalarbetstid är totalt förlegad. Det behövs
snarare mindre än mer arbetstidsreglering. Arbetstids-
frågorna måste hanteras lokalt av dem som berörs av
besluten. Det är viktigt att individen får möjlighet att
påverka sin egen arbetstid och sin egen situation.
Hela det förebyggande arbetet måste få en tydligare
inriktning på den enskilde individen. Villkoren i ar-
betslivet måste göras mer flexibla så att människor får
mer inflytande över den egna arbetstiden och arbets-
miljön. Ett friår är kanske trevligt, men det löser inte
ett enda problem på arbetsmarknaden.
Åldersdiskrimineringen i arbetslivet förefaller att
tillta - trots ett ökande antal äldre. Det är lika oac-
ceptabelt som den fortsatta diskrimineringen av in-
vandrare. Sverige har inte råd med detta. Vi måste dra
nytta av all den erfarenhet och kunskap som finns i
vårt samhälle.
Vi har i anslutning till budgetpropositionen lagt
fram förslag om arbetslivsforskningen och myndig-
heterna på området.
Herr talman! Vi moderater anser att de tjänster
som företagshälsovården erbjuder ska styras av utbud
och efterfrågan och inte som i dag av en lagstiftning
som förbjuder företagshälsovården att ägna sig åt
traditionell hälso- och sjukvård.
I dagens stressade samhälle är det många yrkes-
verksamma som skulle uppskatta den närhet till me-
dicinsk kunskap som företagshälsovården skulle kun-
na erbjuda om den gavs möjlighet. Företagshälsovår-
den skulle kunna avlasta vårdcentraler och andra
läkarmottagningar genom att utgöra ytterligare en
verksamhetsform för hälso- och sjukvårdstjänster.
För att ytterligare utveckla företagshälsovården
anser vi moderater således att det är angeläget att
företagshälsovården får möjlighet att även arbeta med
hälso- och sjukvård. Det är väl numera allmänt ac-
cepterat att kostnader för ohälsa orsakad av arbete
uppstår i såväl företaget som i samhället och hos de
enskilda individerna.
Vi moderater vill utveckla försäkringsfinansie-
ringen inom sjukförsäkringen och rehabiliteringen.
Med en tydlig koppling mellan socialförsäkringssys-
temet och företagshälsovården ges en förskjutning
mot företagshälsovårdens förebyggande och rehabi-
literande funktion. Från många instanser riktas kritik
mot att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen inte
fungerar vare sig ur arbetslivets, försäkringskassans,
hälso- och sjukvårdens eller individens perspektiv.
Vi menar att företagshälsovårdens verksamhet
inom hälso- och sjukvård bör ersättas enligt samma
principer som privat hälso- och sjukvård ansluten till
försäkringskassan. Det som nu klassificeras som
företagshälsovård ska även fortsättningsvis finansie-
ras enligt samma principer som i dag.
På arbetsmiljöområdet finns det en rad bestäm-
melser som i sig kan vara positiva men som på olika
sätt skapar problem för många småföretag. Reglerna
är i vissa fall svåra att förstå och tillämpa. Arbets-
miljöverket bör därför fungera som rådgivare i ar-
betsmiljöfrågor. I samband med att Arbetsmiljöin-
spektionen har sin första kontakt med ett företag bör
den redogöra för de krav som ställs enligt arbetsmil-
jölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter och ge
råd om vägar att uppfylla dessa bestämmelser. Speci-
ellt viktigt är det för småföretag att få information om
hur systematiskt arbetsmiljöarbete bör bedrivas. Som
hjälp till småföretag bör Arbetsmiljöverket lägga upp
en idébank med exempel på hur andra löst säkerhets-
problemen.
Herr talman! Givetvis står jag bakom alla våra re-
servationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall
endast till reservation 10.