Herr talman! I dagens betänkande om bl.a. ar-
betsmiljö tas några av Miljöpartiets motioner upp,
bl.a. min motion om yrken som är utsatta för elekt-
romagnetisk strålning.
Vårt moderna samhälle har blivit alltmer elbero-
ende. En enorm mängd av elkällor i vår miljö alstrar
lågfrekventa elektriska och magnetiska växelfält,
som vi människor exponeras för mer eller mindre
dygnet runt.
Under senare år har vår elmiljö uppmärksammats
för de hälsorisker som exponering för de elektriska
och magnetiska fälten kan skapa. Frågor om huruvida
risken är större vid korta och kraftiga exponeringar
eller vid låga exponeringar är obesvarade.
Ett elektromagnetiskt fält uppstår då elektriskt
laddade partiklar påverkar varandra. Denna kraftpå-
verkan, som härrör från elektriskt laddade partiklar i
rörelse, kan beräknas, och man definierar elektriska
respektive magnetisksa fält kring dessa källor. Sådana
fält anses, beroende på olika egenskaper som bl.a.
fältens styrka kunna påverka andra laddade partiklar,
t.ex. i biologiska material, också i vår kropp.
Frågan är om magnetfält är skadliga för männi-
skan. Undersökningar och forskning världen över
visar på risker för hjärntumörer och kromosomför-
ändringar på grund av påverkan från starka elektro-
magnetiska fält.
Därför bör försiktighetsprincipen råda. Forskning-
en på dessa fält bör ökas och fler studier göras, så att
olika yrkeskategorier inte utsätts för de risker som de
nu exponeras för.
Herr talman! NUTEK uttalade 1992 att "vi utgår
från förutsättningen, att det finns ett samband mellan
exponering för kraftfrekventa magnetfält och cancer".
Elsäkerhetsverket sade 1993 att det fanns en stark
misstanke om samband mellan magnetfält och barn-
leukemi, och en studie i USA visade att kvinnor med
s.k. elektriska yrken hade en överrisk på hela 38 %
för dödlighet av bröstcancer.
Magnetfält mäts i mikrotesla. Rekommendationen
vid arbete i magnetfält ligger på högst 0,2 mikrotesla.
En gräns för flödet från magnetfält är satt till mindre
än 0,2 mikrotesla vid anläggning av daghem i förhål-
lande till kraftledningar enligt den s.k. försiktighets-
principen.
Datorer klarar i allmänhet denna gräns men inte
batteriladdare och transformatorer, vilkas fält ligger
på 10 mikrotesla. Fälten varierar exempelvis i spår-
vagnar hos spårvagnsföraren beroende på om spår-
vagnen står stilla eller startar. Det är naturligtvis då
som det här växelfältet uppstår, och det är fråga om
väldigt höga värden. Spårvagnsförare kan alltså ut-
sättas för höga värden på elektromagnetiska fält.
Flera yrken som utsätts för högre flöden är plåt-
slagare, skogsarbetare och glasbruksarbetare. Också
svetsare och lokförare utsätts för mycket höga värden,
kanske på 1,5-4,0 mikrotesla.
En studie på lokförare vid Malmbanan har utförts
vid Arbetslivsinstitutionen vid Umeå universitet, och
den visade på ett starkt samband mellan magnet-
fältsexponering och kromosomskador samt cancerris-
ker.
Forskning utförd på radartekniker som har utförts
på Chalmers tekniska högskola visar på förekomst av
ett artfrämmande protein i hjärnan. Mycket mer
forskning är gjord, och den bör fortsätta i framtiden
för klargörande av orsakssambanden vid elektromag-
netiska fält. Det som utförts vid Chalmers har inte
med värmestrålning att göra utan visar på ett helt
okänt protein. Vad det i framtiden kan medföra i form
av Alzheimer osv. vet vi inte.
Herr talman! Försiktighetsprincipen ska gälla vid
arbeten med elektromagnetiska fält, vilket innebär att
man ska utföra mätning och reducering av eventuell
hälsofarlig exponering för lågfrekventa elektriska och
magnetiska fält.
Det är ett känt faktum att barn som vistats vid
kraftledningar i hög grad har utvecklat hjärntumörer.
Jag arbetade själv tidigare som strålskyddsdingenjör
och med cancerbehandlling och fick därigenom insyn
i dessa allvarliga frågor. Jag såg bl.a. hur barn som
bott under kraftledningar kom med hjärntumörer.
Kvinnor i fertil ålder återfinns i utsatta yrken som
bl.a. spårvagnsförare, något som ytterligare förstärker
indikationen på tillämpning av försiktighetsprincipen
och behovet av att i Sverige ta fram gränsvärden för
arbete i elektromagnetiska fält.
Också buller på arbetsplatser behandlas i betän-
kandet. Buller är ett glömt miljöproblem. Det är alltid
buller omkring oss. Ökad trafikintensitet bildar en
bakgrundsmatta av buller som vi inte kan smita ifrån.
Eftersom ljudnivån hela tiden höjs ökar också an-
talet människor som upplever att de är störda av bull-
ret. Tystnaden finns inte kvar. Det uppstår olust-
känslor vilkas orsaker vi inte riktigt kan definiera.
Buller kan vara farligt, och både kraftigt buller
och monotont malande kan orsaka besvär. Exempel är
pip som uppstår efter det att man lyssnat på en kon-
sert. Detta kan i förlängningen orsaka tinnitus, något
som tidigare togs upp av Margareta Andersson.
Buller kan nu kopplas ihop med stress, och detta
är en god anledning till att man bör justera ned den
givna riktlinjen om ett gränsvärde på 85 decibel i
fabriksmiljö. 85 decibel antogs på 50-talet som norm,
men den samlade ljudnivå som jag här har beskrivit
har höjts oerhört mycket under de 50 år som har gått
sedan dess. Ett rimligare värde vore 70 decibel.
En forskare på Chalmers, professor Kihlman, stor
expert på bullerskador, har tittat på detta och anser att
det är viktigt med en sådan sänkning. Eftersom da-
gens samhälle är så nedsmutsat av buller bör gräns-
värdena omvärderas. Om detta kommer att ske inom
EU:s ram är det ju bra, herr talman.
Stressen i arbetslivet, som det också har talats om
i dag, är en stor orsak till att människor blir sjuka och
inte orkar med sitt vardagsslit. Antalet sjukdagar ökar
explosionsartat. I en larmrapport från TCO om ohäl-
san uppgav 69 % att de anser att det ökade antalet
sjukdagar i första hand beror på stressen och ökade
krav på arbetsplatserna.
22 % svarade att de har tagit ut semester eller
kompledigt i stället för att sjukskriva sig när de varit
sjuka. I den här studien deltog 4 000 personer i åldern
20-65 år.
Ohälsan i arbetslivet har ökat väldigt. Hundratu-
sentals yrkesverksamma drabbas. Särskilt hårt utsatta
är kvinnor i offentlig sektor. Kostnaderna för sam-
hället är gigantiska. Detta kostar mer än ungdoms-
skolan och barnbidraget tillsammans. Ohälsan har
blivit ett av vårt samhälles största problem just nu.
Herr talman! Friåret, som Miljöpartiet har motio-
nerat om i flera år, är nu verklighet som ett försök
under tre år. Friåret kommer att vara ett av flera sätt
att komma till rätta med stress och utbrändhet, något
som också Statskontoret visat i sin rapport.
Ett friår mitt i livet ger människor som stressar
och sliter på sitt arbete en chans att göra ett uppehåll
och att komma igen med förnyade krafter. I de kom-
muner som nu prövar friåret är det långt fler som vill
ta friår än vad de anslagna pengarna räcker till. Jag
har besökt alla dessa kommuner, och samtliga utom
kanske den största, Göteborg, har fått tre gånger så
många ansökningar som var förväntat. Jag får samtal
varje dag om att man borde utvidga försöket.
Kommunerna uppger att friåret är positivt för alla
inblandade parter, både för medarbetarna och för
vikarierna. Företagen får tillbaka en utvilad, positiv
och i många fall också en kompetensutvecklad med-
arbetare. Jag besökte bl.a. OVAKO STEEL i Hälle-
fors kommun. På det företaget tycker man att friåret
är väldigt bra, och man vill se att 10-15 medarbetare
tar friår. Man jobbar jättemycket för detta. Det förvå-
nade mig lite men gjorde mig naturligtvis också väl-
digt glad. Ett nationellt friår tycker jag verkligen att
man skulle försöka genomföra inom en snar framtid,
men än så länge får vi se och utvärdera hur det här
försöket kommer att utfalla.
I ett särskilt yttrande talar jag, förutom friår, om
en daglig arbetstidsförkortning som ett led i att få en
högre livskvalitet och att minska stressen. En arbets-
tidsförkortning skulle bidra till att människor hann
bättre med sin familj och sina barn och att jämställd-
heten mellan kvinnor och män ökade, då män kan ta
ett större ansvar för hem och barn. En daglig arbets-
tidsförkortning, som vi i Miljöpartiet ser det, skulle
vara dispositiv i laghänseende, men behövs för bl.a.
alla som sliter i vården.
Jag har också lagt fram förslag om något slags
fonder för företag, grupper eller organisationer att
söka medel ur för att göra förbättringar i arbetsmiljön
och arbetsorganisationen och för att åtgärda ohälsa
och stress på arbetsplatsen.
Med det här vill jag, herr talman, yrka bifall till
reservation 13 i betänkandet.