Fru talman! "I juni 1995 insjuknade Sonny, 22-
årig sprutmålare från Hässleholm i isocyanatastma. I
dag är han 29-årig tvåbarnspappa och helt förtidspen-
sionerad. Vissa dagar är han så dålig att han knappt
kan andas. Sonny kommer aldrig att kunna leka aktivt
med sina barn.
Conny är en 21-årig bilplåtslagare från Hässle-
holm. Under våren 2991 fick han svårt för att andas
då han var på jobbet. Läkaren konstaterade att han
hade en utvecklande isocyanatastma som gjorde att
han inte kunde fortsätta sitt yrke som bilplåtslagare.
Conny hade kastat tre års yrkesutbildning och två års
praktik i sjön. Isocyanaterna gav honom en livslång
sjukdom och fem förlorade yrkesår."
Detta är ett citat från gårdagens websida i Dagens
Arbete. Listan på isocyanatsjuka arbetare kan göras
hur lång som helst. Många minns säkert kampen mot
asbesten, en av de allvarligaste dödsfällorna i arbets-
miljön. Asbesten totalförbjöds 1989, men fortfarande
dör minst 300 personer varje år, huvudsakligen arbe-
tare, i mesotheliom och lungcancer orsakad av as-
bestfiber som de exponerats för på 1960-och 70-talen.
Under senare år har ett liknande miljöhot blivit
alltmer uppmärksammat i arbets- och hemmiljö. I
vardagen skänker vi sannolikt inte isocyanaterna
många tankar. De finns där ändå i hus, bilar, TV-
apparater, möbler etc. För en tid sedan avslöjades att
jeanstillverkaren Levis tvingats återkalla en produkt
behandlad med polyuretan eftersom arbetare vid
tillverkningen blivit sjuka. Vid strykning av jeansen
på en vanlig strykbräda kunde isocyanater påvisas i
luften.
Det finns hundratals olika isocyanater i arbetsli-
vet, och de förekommer i både gas- och partikelform.
De återfinns i allt från hjulen på gruvfordon till bil-
lacker och skumgummimadrasser. Arbetare är expo-
nerade via andningsvägarna och via huden. Betydan-
de hudexponering förekommer ofta inom industrin.
Forskningen har visat att isocyanater kan orsaka
astma. En längre tids exponering kan också framkalla
nedsatt lungfunktion. Arbetare löper risk att drabbas
av andningsbesvär redan vid halter långt under gräns-
värdet. Rehabilitering är ett stort problem då över-
känsligheten ofta är livslång. Så länge isocyanaterna
är bundna förmodas de inte utgöra några problem.
Det är först när de bearbetas eller upphettas av andra
orsaker, t.ex. brand, som problem uppstår.
Ett forskarteam vid Lunds universitet placerade
vid enheten för arbetsmiljö i Hässleholm, har genom
sin forskning avslöjat att såväl allmänheten som ar-
betarna i industrin kan få sin hälsa förstörd genom
exponering av de farliga isocyanaterna, som t.ex.
förorsakade flera tusen människors död i Bophal i
Indien.
Det vetenskapligt högt meriterade forskarna ut-
vecklar nya mätmetoder i luft samt mäter ämnen i
blod och urin. Resultaten från denna forskning har
också under de senaste åren väckt stor uppmärksam-
het och visat på behovet av omfattande mätningar på
en rad arbetsplatser inom olika branscher, ett behov
som t.ex. starkt betonats av Svenska Metallindustriar-
betareförbundet. Nordiska Metall har dragit i gång
stora aktiviteter i frågan på Europaplanet, där man
vill verka för en standard vad gäller gemensamma
mätmetoder för isocyanater i EU:s medlemsländer
och förbättra informationen och utbildningen om
hälsorisker. Också Rådet för arbetslivsforskning
framhåller betydelsen av Lundaforskarnas rön.
Just före påskhelgen beslutade huvudmannen,
Lunds universitet, att lägga ned denna viktiga arbets-
miljöforskning i Hässleholm. Det skedde trots att
universitetsledningen vid ett möte i Hässleholm i
januari där bl.a. jag själv var närvarande lovade att
omgående förordna berörda doktorander och tillse att
verksamheten fick en adekvat utrustning. Som skäl
för beslutet angavs medelsbrist på ca 6,5 miljoner
kronor. Men denna i sammanhanget blygsamma
summa ska då ställas mot att en enda ung isocya-
natskadad arbetare kostar samhället mer pengar fram
till pensionen.
Verksamheten vid forskningsenheten bedrivs i ny-
renoverade lokaler som Hässleholms kommun välvil-
ligt ställt upp med. Näringsdepartementet har gått in
med 2 miljoner kronor. Det stödet ska sättas i sam-
band med försvarsomläggningen och den förbands-
nedläggning som drabbade bl.a. Hässleholm.
Statsrådet Mona Sahlin har visat ett starkt enga-
gemang i frågan. Även om nu huvudmannen för
verksamheten grovt har svikit sina förpliktelser utgår
jag från att regeringen, inte minst mot bakgrund av
omställningsprogrammet, är beredd att medverka till
att isocyanatforskningen i Hässleholm kan säkerstäl-
las, kanske som ett självständigt centrum.
I arbetsmarknadsutskottets betänkande heter det
bl.a.: "Utskottet förutsätter att denna forskning fort-
sätter". Detta är, som jag tolkar det, onekligen en klar
signal om att forskningen är en nationell angelägen-
het.
Jag vill fråga Cinnika Beiming om också utskottet
uppfattar detta som en signal och som en beställning
till regeringen att se till att forskningsverksamheten
kan fortsätta.