Herr talman! Liksom i det förra replikskiftet konstaterar jag att sex partier, inklusive Miljöpartiet, som ju står upp för det finanspolitiska ramverket, brukar vara överens om principerna bakom överskottsmålet över en konjunkturcykel. Vi är nu mitt i en utdragen och besvärlig period av lägre resursutnyttjande. Då är det naturligt och viktigt att vi tack vare välskötta statsfinanser kan satsa på att bygga Sverige ännu starkare så att jobben kan bli fler. I dag är det över 200 000 fler som jobbar än 2006. Den förra krisen kostade oss en halv miljon jobb. Jobbpolitiken spelar roll.
Jag förstår att Per Bolund våndas över skattesänkningar och jobbeffekten. Jag tog med mig den, delvis faktiskt ganska trevliga, vårmotion som ni presenterade den 23 april, tror jag att det var, dagarna efter regeringens proposition. För en ny arbetslinje, skrev Per Bolund och kompani. Där ingick bland annat riktigt bra argumentation som till exempel: "Vi menar att det inte är lämpligt att, i ett läge med lågkonjunktur och hög ungdomsarbetslöshet, öka kostnaderna för företag som har unga anställda. Om arbetsgivaravgiften för unga skulle höjas så finns det en risk att många företag skulle säga upp unga anställda, med ökad arbetslöshet som följd."
Jag håller ju med om det. Det var lite spännande att behandla den här motionen efter Miljöpartiets kongress, som ju fattade beslut i motsatt riktning. Då sade Gustav Fridolin: Det här blir grunden för den politik vi ska gå till val på. Nu måste jag ju fråga Per Bolund vad han tycker i dag om skatterna och ungdomsjobben. Kan vi inte bli överens om igen att det är viktigt med lägre trösklar för att ungdomar ska komma in på arbetsmarknaden och att det vore farligt att fördubbla skatten på att anställa unga. Jag förstår att du valde att passa. I miljöpartireservationen till det här betänkandet valde Miljöpartiet att den här gången säga ingenting. Men hur ska det bli? Och hur skulle det bli om ni skulle samarbeta med Socialdemokraterna?