Herr talman! Och det enda som Ulla Andersson talar om är den offentliga sektorn. Den andra delen av ekonomin finns inte - den är frånvarande. När den offentliga sektorn ska finansieras är det som om det kommer manna från himlen. Men jag kan tala om för Ulla Andersson att det kommer från skattebetalare.
Infrastrukturinvesteringar har inte gjorts. Det är historiskt stora sådana investeringar som nu görs i Sverige under de kommande åren. Det har aldrig varit så många högskoleplatser som för närvarande. Sysselsättningen har ökat med 200 000 personer. Hur man som Ulla Andersson bara kan glömma bort - jag vet inte vad förklaringen är - att vi faktiskt gör större infrastrukturinvesteringar i Sverige i dag än jag tror vid något annat tillfälle. Det är historiskt höga siffror.
Det är ett problem, Ulla Andersson, att infrastrukturinvesteringar i dag jämfört med låt oss säga för 30 eller 50 år sedan - när man skrev de vanliga böckerna om hur man ordnar så att konjunkturen går upp - är otroligt kapitalintensiva. Det är inte en man och en skyffel och naturligtvis inte ens en kvinna och en skyffel. Det var det inte då heller. Nu är det en person och en jättestor maskin, så även om man satsar mycket stora resurser på infrastrukturinvesteringar ger det inte så många nya jobb.
I den förra krisen, när arbetslösheten hotade, handlade det framför allt om Ulla Anderssons hjärteområde, nämligen kommunerna, och då tillsköt regeringen kommunpengar som höll uppe sysselsättningen i kommunerna, där staten egentligen har sitt snabbaste och effektivaste instrument för att hålla uppe sysselsättningen: mer pengar till kommunerna för att se till att de inte börjar avskeda.