Herr talman! Det är långt till avlämnandet av budgetpropositionen, och innan dess ska reformutrymmet fastställas. Jag tror inte att finansministern kommer att ge oss särskilt tydliga besked om det i dag, för det tror jag ingen här inne kan göra. Sverige är en liten, öppen ekonomi i en osäker omvärld. Där står vi. Vad ska vi göra då? Vi ska se till att jobben blir så många fler som möjligt. Vi ska tack vare välskötta statsfinanser se till att vi till exempel kan hjälpa in unga på arbetsmarknaden.
Sedan får vi återkomma till vilket utrymme vi har närmare hösten. Det hinner tyvärr hända mycket på finansmarknader, i andra länder, i världsekonomin och så vidare innan dess. Vi ska inte här lova bort något innan vi kan det.
Jag skulle kunna stå här hela dagen och diskutera med, tror jag, Per Bolund, men också mot om skatter och jobb. Ni skriver som sagt ganska mycket sympatiskt om småföretag, ungdomar och sådant i motionen, före kongressen. Sedan har ni hamnat i besluten om kortare arbetstid, friår och fördubblade arbetsgivaravgifter på ungdomar.
Jag skulle vilja få med frågan för den fortsatta debatten hur det skulle skapa fler ungdomsjobb. Jag kan beklaga att det är den linjen som Miljöpartiet verkar slå in på, och jag kan befara vart detta tar vägen vid ett eventuellt samarbete med Socialdemokraterna. De vill ha fler arbetade timmar. Ni vill ha färre. Ni talar båda om att jobben ska bli fler, men era kombinationer av skattehöjningar gör att just småföretagen som Per Bolund säger sig värna riskerar att drabbas av en ordentlig skattechock som gör det dubbelt så dyrt att betala skatt på att anställa ungdomar och riskerar att kraftigt fördyra transporter, energi och allt sådant som gör att man faktiskt kan producera varor och tjänster samt få ekonomin att växa i landet. Det skulle hota jobben och tillväxten just när vi behöver flest jobb.
Vi har råd att investera trots lågkonjunktur. Det är viktigt, och vi ska återkomma till hur vi gör.