Herr talman! Jag tycker att det är bra att man inte har som mål att alla ska ha det exakt lika bra. Men jag förstår på Fredrik Olovsson att det är Socialdemokraternas mål. Men jag menar: Den som arbetar ska ha ersättning för det. Den som arbetar övertid ska ha ännu mer ersättning. Det ska löna sig att utbilda sig. Det ska löna sig att vara flitig.
Det samhälle som liberalerna står för, där det lönar sig att arbeta och förkovra sig, tycker jag är ett bra samhälle. Men jag förstår på Fredrik Olovssons kritik och Socialdemokraternas upprepade kritik att det är dåligt - man ska egentligen inte ha betalt för övertid, för det ökar ju inkomstspridningen. Det är logiken i er argumentation. Ni vill ha små klyftor. Okej, alla ska ha lika mycket betalt - det är toppen då.
Låt mig återigen säga att måttet relativ fattigdom är otroligt trubbigt eftersom det inte är ett mått på fattigdom. Jag tror att Fredrik Olovsson och jag är överens på den punkten.
När man tittar på detta mått har Sverige och Finland sedan krisen på 1990-talet, som drabbade både Sverige och Finland, blivit fattigare länder. Den relativa fattigdomen har ökat.
Den relativa fattigdomen har ökat även i Tjeckien, Danmark, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Frankrike, Tyskland, Nya Zeeland, Kanada, Australien, Japan, USA, Turkiet och Israel. Är det ett bra mått som säger att alla dessa länder har fått en ökad relativ fattigdom när de har gått ur en kris och kommit in i ett lugnare skede, i alla fall en del av dessa länder?