Herr talman! Jag hade i mitt anförande flera förslag som vi tycker skulle vara bra för att sätta fler människor i arbete och för att komma till rätta med att vi har en hög arbetslöshet och en allt besvärligare situation för många människor, inte minst dem som ni låser in i fas 3.
Jag fick inget som helst svar på min fråga, nämligen vad det är som gör att regeringen och också utskottets majoritet gör en så radikalt annorlunda bedömning av effekten av den politik som ni vill driva. Förut har ni trott att det ska ge effekt så att man på fyra års sikt kommer ned på en arbetslöshet på kring 5 procent. Nu är det drygt 6 procent som gäller utan att någonting annat har förändrats.
Vilken del av er politik tror ni inte längre på ger så bra effekter? Vore det inte bättre att använda de resurserna till insatser som kan ge fler jobb? Där har vi en hel rad åtgärder som står till buds och som ni gärna får använda er av. Det händer ju från tid till annan att ni efter att ha kritiserat dem själva tar upp dem. Jag hoppas därför att vi i höst kan få se en lång rad förslag från regeringen som verkligen kan sätta folk i jobb.
Ett sådan är just frågan om yrkesintroduktion, som jag också tog upp i mitt anförande, där alla förutsättningar egentligen redan finns på plats. Det är bara det att regeringen låter vecka efter vecka och månad efter månad gå utan att ni gör det här. Vi hade förslaget redan i höstas. Vi har visat hur man skulle kunna finansiera det för att få i gång det redan andra halvåret i år och kanske ge 10 000 ungdomar jobb redan i år. Men den chansen har ni försuttit.
Jag hade som sagt en fråga till Anna Kinberg Batra, och jag hoppas att jag kan få svar på den: Vad är det som har förändrats och som gör att ni inte längre tror på att er politik ska ha de mycket goda effekter som ni trodde tidigare? Varför har ni reviderat upp arbetslösheten och reviderat ned tron på er egen politik?