Herr talman! Jag ska säga att ett viktigt bidrag till detta - det avgörande bidraget - är något som Ulla Andersson över huvud taget inte har nämnt i dag i kammaren, nämligen de välståndsbildande krafterna, företagen, den privata sektorn. Ulla Andersson talar i sin argumentation bara om den delen av ekonomin som tillhör antingen kommunerna, landstingen eller staten.
Jag ger mig katten på att Ulla Andersson inte ger upp förrän skatterna har höjts så mycket att alla de delar som inte tillhör kommunerna, landstingen eller staten har dött och är borta. Då är frågan: Vem ska då finansiera kommunernas, landstingens och statens anställningsbeslut till exempel? Denna ekonomiska grund, de välståndsbildande krafterna, är helt frånvarande från Vänsterpartiets argumentation.
Mitt svar på Ulla Anderssons fråga är att vi måste få högre fart på det privata näringslivet, så att de anställer fler. Nu kan vi göra detta bara delvis i Sverige, eftersom en stor del av den här delen av ekonomin är beroende av utländsk efterfrågan. Om det är som det har varit nu, att efterfrågan från omvärlden sackar efter och är dålig och man har kris, är det klart att det är svårt för Sverige ensamt att stå emot.
Vad vi gör under tiden är att vi satsar på ökad utbildning, yrkesutbildningar, yrkesvux, lärlingsvux, yrkeshögskola, folkhögskola och utbildning inom högskolan, och inte minst i den här vårbudgeten är det, om jag minns rätt, 12 000 nya platser.
Det är utbildning, utbildning och utbildning - och den privata sektorns tillväxt. Det är svaret.