Herr talman! Jag ska börja med det sista som Fredrik Olovsson sade. Det är självklart att jag som liberal tycker att det är mycket viktigt med livschanser. Jag tror faktiskt att jag sade det i mitt anförande. Jag sade också att det som en liberal fokuserar på i dessa sammanhang är skolan, välfärdssystemen och att man kommer in på arbetsmarknaden. Där kanske vi är överens - vad vet jag.
Men det som jag har reagerat mot är att Socialdemokraterna under senare tid ständigt upprepar att klyftorna har ökat.
Låt mig igen tala om vad Anders Björklund har sagt. Han säger att klyftorna inte har ökat i Sverige sedan 2006. Han säger: Sedan 2006 - som är före krisen - är det en förbluffande konstant inkomstfördelning.
Han lutar sig inte mot OECD och måttet relativ fattigdom utan mot egna beräkningar och Statistiska centralbyråns beräkningar.
Dessutom säger han att det är anmärkningsvärt gynnsamma fördelningseffekter. Det beror på att Sverige har lyckats stå utanför krisen som har drabbat omvärlden med desto större styrka. Det är någonting som vi ska vara glada över.
De klyftor som jag accepterar är de som är baserade på att man har utbildat sig, att man har förkovrat sig, att man arbetar övertid och att man arbetar mer än genomsnittet. Det tycker jag är okej. Men jag förstår att Socialdemokraterna är mycket ambivalenta, mycket oklara och otydliga huruvida de anser att den som jobbar övertid, studerar mer och anstränger sig mer verkligen ska ha mer betalt för det.