Herr talman! De allra flesta av oss är överens om att vi kvinnor är mer beroende av den offentliga välfärden än männen. Dels för att vi jobbar i den i större utsträckning, dels för att välfärdens tjänster är avgörande för att vi ska kunna delta på arbetsmarknaden.
LO har nyligen släppt en rapport som konstaterar att välfärden omfördelar från män till kvinnor. Män har redan vid 51 års ålder betalat så mycket i skatt att de har finansierat den välfärd de förbrukar, medan vi kvinnor aldrig någonsin kommer upp i så mycket skatt som betalar den välfärd vi förbrukar. Vi förbrukar mycket mer välfärd än vad vi förmår betala i skatt.
Dessutom vet vi att skatter och transaktioner omfördelar från män till kvinnor. Kvinnors inkomster i förhållande till mäns är 64 procent före skatt och 75 procent efter skatt.
Nu visar det sig att kommunsektorn kommer att få stora ekonomiska problem framöver. För att klara målet om god ekonomisk hushållning och upprätthålla den kommunala konsumtionen i nivå med den mellan åren 1980 och 2006 behöver kommunsektorn 17 miljarder kronor nästa år. Det kommer den inte att få. Besparingar kommer att vänta, och utgångsläget är redan besvärligt och ansträngt. Bland annat ser vi att storleken på barngrupperna i förskolan och på fritis har ökat. Lärartätheten är också alldeles för låg. Det är 12 000 färre anställda i äldreomsorgen än när ni tillträdde. Landstingen kom nyligen med sitt delårsbokslut, som visar att de förväntas gå med 6 miljarder i underskott i år. Vi ser redan att förlossningsvården är ansatt och att barnmorskor slutar. Många sjuksköterskor slutar på grund av dålig arbetsmiljö och låga löner.
Men regeringen väljer att prata om sänkt skatt. Jobbskatteavdrag fem, sex eller om det nu är sju ska komma, men man pratar aldrig om finansieringen av välfärden och dess betydelse för oss kvinnor. När ska Moderaterna inse att välfärden är vår gemensamma lösning och stärker kvinnors möjligheter? Sänkt skatt stärker framför allt mäns möjligheter.