Fru talman! Jag vill börja med prioriteringarna in-
för ordförandeskapet. Det är alltid en liten spik som
Sten Tolgfors hänger upp sin argumentering på.
Det är ingen inbördes rangordning som har gjorts.
Regeringen har presenterat fem frågeområden som
man anser vara viktiga utan att man för den skull gör
en inbördes prioritering av dem. Man sätter upp öp-
penheten, effektivare union som en punkt, utvidg-
ningen som en annan punkt. Man talar också om
jämställdhet och vardagsnära frågor. Det handlar inte
om att man skall gå in och detaljstyra i det, utan det
handlar om de frågor där det är viktigt att vi tillsam-
mans med andra länder kan bedriva en politik som
folk anser vara väsentlig. Det är alltså att ta upp de
frågor som rör de vanliga människorna. Det är alltså
ingen inbördes prioriteringsordning. Det går inte att
göra någon stor fråga av det, Sten Tolgfors.
När det gäller sysselsättningsfrågorna har Sverige
tillsammans med andra länder lyckats få igenom ett
sysselsättningskapitel i Amsterdamfördraget. Det är
ett viktigt steg som tagits. Det ges rekommendationer.
Men Sten Tolgfors, som borde känna till hur det fun-
gerar inom den europeiska unionen, vet att när kom-
missionen lägger fram förslag är det ganska breda
förslag där man ger en allmän rekommendation till
länderna att följa detta. Det visar sig också att Sverige
följer rekommendationerna. Man plockar de bitar
som vi tycker är väsentliga. Vi kan också konstatera
att sysselsättningen förbättras i Europa. Det skapas
många jobb, men framför allt skapas de i vårt land.