Fru talman! I förra veckan diskuterade vi säker-
hetspolitik här i kammaren. Det handlade till mycket
stor del om konflikthantering, krishantering, konflikt-
förebyggande och fredsfrämjande i Europa, alltså de
s.k. Petersbergsuppgifterna. Vi anser att vi skall delta
fullt ut i allt det här arbetet, som vi har gjort bl.a. i
Bosnien och som vi kommer att göra i Kosovo. Det är
precis som vi har gjort förut. Det är ingenting nytt.
Vi tycker att det är viktigt att EU stärker sin för-
måga när det gäller just de uppgifter som jag nämnde.
Vi kan väl inte förlita oss på USA hela tiden? Skall
det vara USA och Nato som skall åstadkomma sådana
saker?
Det som jag sade var att detta är förenligt med vår
alliansfrihet. Vi har aldrig sagt någonting annat. Jag
vet inte vad Marianne Samuelsson har fått det ifrån.
Vi skall behålla alliansfriheten.
Marianne Samuelsson resonerade lite grann uti-
från en utopi som inte existerar just i dag, men vi kan
allihop arbeta tillsammans för att åstadkomma detta.
Och det tror jag att vi är helt överens om. Men nu har
vi den situation som vi har. Och Miljöpartiet kritise-
rar på något sätt alla sorters samarbete utom möjligen
samarbete i FN. Då undrar jag: Hur vill ni att vi skall
klara de situationer som vi har i dag, när det ser ut
som det gör nere på Balkan? Vi måste kunna hantera
det på något sätt. Jag är den första att beklaga att EU
och Europa inte kan klara av att lösa sina konflikter
själva. Jag tycker att vi borde vara bättre. Det är gene-
rande att vi inte kan klara av det. Men ni kritiserar
USA, ni kritiserar Nato, och ni kritiserar EU:s samar-
bete. Och jag undrar också: Vad är det ni vill egentli-
gen?