Fru talman! Det märks att den här debatten förs i
skuggan av den partiledardebatt som fördes under
förmiddagen. Åtskilliga av de argument som vi då
hörde har nu upprepats.
Denna debatt skall ju handla om utrikesutskottets
betänkande om regeringens skrivelse om verksamhe-
ten i Europeiska unionen under 1998.
Som bekant har det hänt osedvanligt mycket inom
Europeiska unionen under föregående år, och framför
allt har det hänt väldigt mycket sedan årsskiftet. Låt
mig peka på några frågor.
EMU i sitt tredje steg genomfördes vid årsskiftet.
Elva länder deltar nu i det gemensamma valuta-
samarbetet. Sverige har som alla känner till valt att i
detta skede stå utanför valutaunionen. Men det fram-
går också av utskottets betänkande att utskottet anser
att det är viktigt att EMU blir en framgång. Det är
viktigt för de länder som deltar, och det är viktigt för
hela Europa.
Agenda 2000-förhandlingarna har genomförts. De
kunde slutföras i början av året. Amsterdamfördraget
trädde i kraft den 1 maj i år och ger unionen nya möj-
ligheter. Kommissionen har tvingats avgå, och vi
skall ha ett Europaparlamentsval den 13 juni. Ko-
sovokrisen som utvecklades under förra året har ty-
värr lett fram till en tragedi.
Inte minst med tanke på händelserna på Balkan är
det också naturligt att utrikesutskottet i betänkandet
så starkt understryker att EU:s främsta uppgift är att
trygga freden, friheten, demokratin och välfärden i
hela Europa. För att komma dit krävs det såväl en
fördjupning som en utvidgning av unionen. Under
hela förra året har vi i Sverige från regeringens sida
och från riksdagens sida arbetat för att de länder som
ansökt om medlemskap skall kunna komma närmare
detta mål. Det är faktiskt ett viktigt steg mot en alleu-
ropeisk freds- och säkerhetsordning. Jag vill betona
det.
Jag kommer ihåg hur det var när jag själv blev
politiskt engagerad på 60-talet. Då såg Europa helt
annorlunda ut. Vi hade järnridån och vi hade en stor
del av Europa levande i ofrihet och utan demokrati. I
södra Europa satt diktaturer vid makten. Det var bara
några få länder i Västeuropa som var genuint demo-
kratiska.
När militärdiktaturerna föll i Spanien, Portugal
och Grekland under första hälften av 70-talet föränd-
rades plötsligt Västeuropa. Dåtidens statsmän med
Willy Brandt i spetsen insåg det viktiga då och arbe-
tade intensivt för att se till att Spanien, Portugal och
Grekland kom med i dåvarande Europeiska gemen-
skapen för att man på det sättet en gång för alla skulle
väva in dem i ett demokratiskt mönster och se till att
de blev "vaccinerade" mot en återgång till diktatur.
Det var ett viktigt fredsprojekt, ett demokratiprojekt,
att då utvidga den europeiska gemenskapen.
På samma sätt är det nu när vi skall se till att län-
derna i Öst- och Centraleuropa kan komma med i
detta demokratiska projekt. Som kandidatland måste
man nämligen underordna sig regelverket. Man måste
se till att man löser tvister på ett fredligt och demo-
kratiskt sätt, att man utvecklar det civila samhället, att
man blir en genuin rättsstat och att man fördjupar och
befäster demokratin.
Därför var det ganska intressant, och även märk-
ligt, att några av oss som i dag finns här i kammaren i
början av veckan kunde delta på ett s.k. COSAC-
möte i Berlin där vi tillsammans med EU-nämndens
motsvarigheter i de andra medlemsländerna kunde
diskutera gemensamma frågor inte bara mellan oss
som tillhör unionen utan också tillsammans med de
tio ansökarländerna. Vi kunde diskutera gemensam-
ma frågor på lika villkor. Det är en bra form för att
utveckla demokratin och föra medlemsstater och
ansökarstater närmare varandra.
Amsterdamfördraget ger nu möjligheter att få till
stånd ett mer effektivt och samordnat samarbete när
det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhets-
politiken. Det bör betonas att Sverige tillsammans
med Finland drivit igenom att EU skall kunna agera
genom humanitära räddningsinsatser och räddnings-
ingripanden samt genom fredsfrämjande insatser där
man också kan använda militära medel. Det handlar
inte om att EU skall bygga upp egna militära styrkor.
När militära insatser skall ske skall det ske på mandat
från FN eller OSSE. Det är ett ovillkorligt krav.
Jag går vidare i betänkandet och vill då framhålla
att sju utskott har yttrat sig över de motioner och den
regeringsskrivelse som har avlämnats. Det har också
EU-nämnden gjort. Vidare har utrikesutskottet följt
vad fackutskotten tyckt här. Det innebär att det är ett
väl underbyggt betänkande som riksdagen så små-
ningom skall ta ställning till.
I betänkandet behandlas Sveriges ordförandeskap
utförligt. Sverige blir ju ordförandeland våren 2001.
Regeringen har presenterat sina prioriteringar inför
ordförandeskapet. Det är välkända svenska profilfrå-
gor. Det gäller då öppenheten och detta med en union
som tar upp vardagsnära frågor och frågor som är
angelägna för medborgarna - miljöfrågor, konsu-
mentfrågor och jämställdhetsfrågor. Det handlar ock-
så om sysselsättningsfrågorna, utvidgningen och,
framför allt, samarbetet mellan EU och omvärlden.
Det är alltså viktiga profilfrågor som också ut-
skottet ställer sig bakom. Utskottet anser också att det
finns former för ett nära samarbete mellan riksdagen
och regeringen då det gäller att utveckla de här frå-
gorna ju närmare ordförandeskapshalvåret vi kom-
mer. Dessutom noteras att ordförandeskapet kommer
att ställa stora krav på oss här i riksdagen. Det är
något som man kanske ibland glömmer bort men som
vi nog kommer att bli medvetna om ju närmare 2001
vi kommer.
Utskottet behandlar ingående skrivelsens karaktär
och innehåll. Regeringens skrivelse är ju ett viktigt
dokument för riksdagen och dess enskilda ledamöter
och blir en återrapportering av hur samrådet har fun-
gerat och av vad regeringen har sagt och gjort. Skri-
velsen innehåller också väldigt många faktauppgifter.
Den är en viktig uppslagsbok för den som närmare
vill ta del av vad som händer i EU-samarbetet.
I det sammanhanget gör utskottet ett tillkännagi-
vande faktiskt också med anledning av en motion från
Miljöpartiet. Vi vill att man närmare redovisar de s.k.
rättsöverträdelseärendena. Dessutom förutsätter ut-
skottet att regeringen i kommande årsskrivelser när-
mare redovisar dels hur svenska företrädare i minis-
terrådet har röstat, dels vem som har representerat
Sverige. Dessutom handlar det om att domar i EG-
domstolen blir bättre redovisade. Vi vill med andra
ord se till att den här boken kan bli bättre och att den
skall fylla sin funktion som ett kvitto på att samrådet
har fungerat på ett tillfredsställande sätt mellan riks-
dagen och regeringen.
Det finns ett märkligt särskilt yttrande i betänkan-
det. Det kommer från moderaterna. Sten Tolgfors har
här redan pratat om det. Det särskilda yttrandet är
märkligt såtillvida att moderaterna anklagar regering-
en för att inte ha något inflytande i EU-samarbetet.
Man pekar på att det finns andra länder som är mera
framgångsrika. Yttrandet är alltså märkligt genom att
man säger detta, upprepar det och odlar en myt om
det men samtidigt väljer att inte ta upp de frågor där
Sverige har rönt stora framgångar.
Jag kan nämna Petersbergsuppgifterna som har
kommit in i Amsterdamfördraget, sysselsättningska-
pitlet i Amsterdamfördraget, öppenheten, jämställd-
heten och principen om den hållbara utvecklingen
som skall genomsyra EU:s alla politikområden som
kommit in i detta fördrag - frågor som Sverige drev
tillsammans med andra länder. Vi blev då hånade för
detta av moderaterna men det har genomförts och är
alltså stora svenska framgångar.
När det gäller Agenda 2000 kan vi, om vi så att
säga lägger partiböckerna åt sidan, utan tvekan kon-
statera att Agenda 2000-förhandlingen blev en fram-
gång för Sverige. Det blev en begränsad utveckling
av kostnaderna. Vi fick en särskild rabatt och vi fick
möjligheter att få mera pengar för att bedriva en ef-
fektivare regionalpolitik.
Då kan man fråga sig: Varför gör moderaterna så
här? Ja, man vill naturligtvis inte att Europeiska
unionen skall ägna sig åt den typen av frågor som rör
medborgarna. EU-samarbetet var bra då det bara
gällde marknaden. Men det har blivit uppenbart,
vilket underströks tidigare i dag av statsministern, att
det politiska landskapet i dag ser annorlunda ut. Jag
avser då de socialdemokratiska regeringarna. Social-
demokratiska partier påverkar ju väldigt många av
medlemsstaternas regeringar.
Det leder till att EU faktiskt blivit en motkraft till
marknaden. Moderaterna trodde i början att EU skulle
vara en väg bort från den socialdemokratiska väl-
färdsmodellen. När man nu inser att så inte är fallet
ägnar man sig åt att odla myter. Därför är det viktigt
att understryka det som statsministern sade förut, att
det är viktigt att man deltar i Europaparlamentsvalet
och ser till att de goda förslagen också kan genomfö-
ras och få stöd av en majoritet i Europaparlamentet.
Slutligen, fru talman, kan jag konstatera att betän-
kandet innehåller många reservationer. Det kanske är
en återspegling av att det är val till Europaparlamen-
tet. Många partier har känt ett behov av att markera
sina ståndpunkter. Tittar man på reservationerna och
utskottets text finner man att det i många fall är bara
är nyansskillnader det handlar om. Man har alltså haft
ett behov av att ta fram egna reservationer som ett
inslag i en pågående valrörelse. Vid sidan av det finns
det naturligtvis de rent partiskiljande frågor som man
för fram. Men jag kan ändå konstatera att det faktiskt
finns en stor enighet kring Europafrågorna. Det finns
en bred samsyn. Det tror jag är bra för Sverige. Det
gör att vi kan få ut mycket av samarbetet inom den
europeiska unionen.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.