Fru talman! Utrikesutskottets betänkande nr 10 är
ett omfattande dokument som behandlar många frå-
gor inom EU:s verksamhet. Vänsterpartiet är ju, som
kammarens ledamöter vet, kritiskt inställt till hur EU
är uppbyggt, och därav följer också en kritisk inställ-
ning till verksamheten. Vänsterpartiet har av ovan
nämnda skäl en lång rad reservationer som vi natur-
ligtvis står bakom. Dessa finns kort beskrivna i be-
tänkandet, och jag skall begränsa mig till att försöka
motivera tre av dessa reservationer.
Den första reservationen gäller institutionella frå-
gor. Den reella politiska makten i EU har i allt större
grad tagits över av tjänstemän och indirekt valda,
t.ex. inom den europeiska centralbanken, domstolen
och kommissionen. Dessa kan inte ställas till svars
för sina beslut i allmänna val.
Ett uttryck för denna makt är EU-kommissionens
befogenheter och dess möjlighet att undgå en löpande
granskning. Förra kommissionens verksamhet och
fall är väl bevis nog för detta. Kommissionen har den
verkställande makten, i vissa fall en dömande makt
och dessutom monopol på förslagsrätten. Ingen kan
säga att detta är en demokratiskt uppbyggd institu-
tion. Jag tror heller inte att någon här i kammaren
påstår det. De förslag som nu kommer om en utökad
granskningsrätt gentemot kommissionen är ett steg i
rätt riktning, men det handlar om ett sätt att angripa
symtomen på sjukdomen. Men det hjälper inte mot
det verkliga problemet. Med dessa åtgärder blir det
som att man får acceptera det onda och försöka medi-
cinera bort det.
Ett annat uttryck är att viktiga delar av den eko-
nomiska politiken styrs av en oavsättlig och politiskt
oberoende byråkrati i den europeiska centralbanken.
Går vi med i EMU har vi fått ännu en institution utan
demokratisk insyn på halsen. Genom de ändringar
som gjorts för den svenska motsvarigheten har vi
redan tagit ett steg i denna riktning.
Även ministerråden och de förhandlingar som förs
i Coreper präglas av stängda dörrar och brist på insyn
för medborgarna.
Sverige bör arbeta för att EU demokratiseras. Det
kräver bl.a. full insyn i lagstiftningsprocessen och
offentlighet i EU:s förvaltning. EU:s brist på offent-
lighet har gjort att flera handlingar från EU också i
vårt land helt eller delvis bedömts som sekretessbe-
lagda av hänsyn till EU eller dess medlemsstater. Det
behövs en fortlöpande kontroll av huruvida den
svenska offentlighetsprincipen urvattnas eller ej.
Sverige bör också arbeta för att lobbyisterna inom EU
registreras och kontrolleras.
Det är bra att öppenheten nu ges en fördragsmäs-
sig status i Amsterdamfördraget, trots att det inte
handlar om att införa en offentlighetsprincip av
svenskt snitt. En svaghet är dock att denna offentlig-
het begränsas till rådet, kommissionen och parla-
mentet. Domstolen och andra institutioner borde
också omfattas av de grundläggande öppenhetsreg-
lerna. De borde också ha utsträckts till de hundratals
kommittéer som verkar inom kommissionen och
rådet.
Vänsterpartiets recept för att öka det demokratiska
inflytandet är att åter stärka de nationella parlamen-
tens roll. Dessa är demokratiskt uppbyggda och kon-
trolleras av väljarna. I EU-sammanhang talas ofta om
effektiviteten i beslutsfattandet. Kravet på effektivitet
har gjort att demokratibegreppet förändras. Begreppet
ges sakta ett nytt innehåll som innebär att kraven på
effektivitet, handlingskraft och s.k. sakpolitik anses
viktigare än att besluten fattas på ett demokratiskt sätt
efter fri och öppen debatt, med insyn och i enlighet
med vad demokratisk beslutsordning kräver.
Den demokratiska legitimiteten kan på nytt för-
stärkas genom att mer reell beslutsmakt återförs till
nationell nivå så att de nationella parlamenten stärks
och samarbetet sker på en mellanstatlig nivå.
Den andra reservationen jag vill säga något om
handlar om ett alternativ till EMU - ett Europasamar-
bete för sysselsättning. Några partier säger att EMU
inte hör hemma i den pågående valrörelsen. Jag kan
inte förstå det. Talar man om sysselsättningen måste
man också förhålla sig till vad EMU står för. Dels
innebär EMU ytterligare ett steg mot en federativ
statsbildning och påverkar möjligheten till att föra en
självständig politik, dels påverkar EMU i högsta grad
kampen för full sysselsättning. Tror man på en nyli-
beral politik som en lösning på arbetslösheten är
EMU en viktig del av svaret. Tror man däremot på en
socialistisk politik som en lösning är EMU och därtill
hörande krav ett hinder.
En uthållig tillväxt förutsätter finanspolitisk be-
redskap för att möta kommande konjunktursväng-
ningar både på nationell och på mellanstatlig nivå.
Det finns goda förutsättningar för ett mellanstatligt
samarbete i Europa i syfte att skapa fler jobb och en
socialt progressiv politik. Reglerna för den monetära
unionen utgör däremot ett hinder för tillväxt och
försvårar möjligheterna till ett samarbete för nya
arbetstillfällen i Europa. Konvergenspolitiken bygger
ju på inflationsbekämpning och en omotiverad
finanspolitisk åtstramning i EU:s medlemsländer.
Resultatet av denna politik ser vi i form av den
höga arbetslöshet som finns i Europa. Särskilt hårt
har kvinnorna drabbats. Det finns en möjlighet att
stimulera ekonomin utan att för den skull tappa grep-
pet om inflationen. Ett mellanstatligt finanspolitiskt
samarbete där rättvisa, jämställdhet och ekologi är
ledstjärnor skulle kunna öka sysselsättningen och
motverka arbetslösheten. Med den politiska tyngd-
punktsförskjutning vänsterut som skett i flera länder
borde detta vara möjligt. Tyvärr finns det hittills
väldigt lite intresse för detta. Lafontaine försökte,
men han försvann ju.
Mer långsiktigt förutsätter ett utvecklat mellan-
statligt samarbete för att bekämpa arbetslösheten att
stabilitetspaktens och EMU:s principer revideras. I
första hand skall de nya principerna öka möjligheter-
na att komma överens om att driva en mer expansiv
politik. I de olika staterna skall då budgetmål av den
typ som präglar stabilitetspakten vara underordnade
sysselsättningsmålen.
Den tredje reservationen jag vill ta upp handlar
om Amsterdamfördraget och flyktingfrågorna. Till
Amsterdamfördraget finns fogat ett protokoll om asyl
för medborgare i EU:s medlemsstater. Dessa nya
regler upphäver i det närmaste rätten för en EU-
medborgare att söka asyl i ett annat EU-land. Flera
organisationer, bl.a. UNHCR, Rädda Barnen, Röda
korset och Amnesty, har förklarat att asylprotokollet
står i strid med Genèvekonventionen. UNHCR har
också varnat för att beslutet kan bli ett farligt prejudi-
kat för länder i andra delar av världen där respekten
för de mänskliga rättigheterna inte är lika stark som i
Europa.
Inom EU arbetas det på att skapa ett heltäckande
system för kontroll av asylsökande. Det innebär att
om en flykting får avslag på en asylansökan och där-
efter ansöker i ett annat EU-land kan direktavvisning
ske utan att hon får sin sak prövad i det nya landet.
Detta är reglerat i Schengenavtalet. Parallellt med
detta Schengenavtal förbereds nu en konvention,
Eurodac, varigenom staterna kan komma att åläggas
att ta fingeravtryck och inhämta personuppgifter på
alla personer över 14 år. Vänsterpartiet anser att dessa
kontrollsystem som håller på att utvecklas inom
unionen är ett uppenbart hot mot rättssäkerheten och
måste motarbetas.
Fru talman! Vi står som sagt bakom alla våra re-
servationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall
bara till reservationerna 16, 25 och 37. Jag hoppas att
det blev riktigt efter den senaste ändringen.