Fru talman! För Folkpartiet liberalerna är den
högst prioriterade EU-frågan att återigen göra Europa
helt. Vi välkomnar därför att utvidgningsförhandling-
arna med länder från Central- och Östeuropa har
påbörjats. Samtidigt befinner sig vissa av ansökarlän-
derna, bl.a. Lettland och Litauen, utanför den riktiga
förhandlingsprocessen. Sverige bör aktivt arbeta för
att Lettland och Litauen snabbt kan komma med i de
riktiga förhandlingarna.
Om ett och ett halvt år tar Sverige över klubban
och blir ordförande i EU. Fram till våren 2001 är
huvuduppgiften att reparera Sveriges anseende i EU.
Medlemskapet ger oss stora möjligheter som inte får
gå oss ur händerna. Sverige behöver EU för att lösa
många av våra egna problem. Utanför EU och utanför
euron minskar Sveriges nationella handlingskraft.
Säkerhet och fred i Europa var de starkaste driv-
krafterna när EU bildades. Frihet och fred är även i
vår tid huvuduppgifter för det europeiska samarbetet.
Krigen på Balkan påminner oss ständigt om att dessa
företeelser inte är något som vi kan ta för givet. Den
europeiska integrationen har bidragit till att tränga ut
farlig nationalism och intolerans och har i stället
hjälpt till att knyta starkare band mellan folken. Nu är
den stora utmaningen att fylla det tomrum som fortfa-
rande finns efter kommunismens kollaps i Öst- och
Centraleuropa. Med några få undantag har dessa
länder utvecklats till demokratier som strävar efter
ökat samarbete med EU för att trygga sin demokratis-
ka framtid och utveckling. Därför är utvidgningen av
EU särskilt angelägen.
Under sex månader år 2001 skall Sverige alltså
leda EU. Som ordförandeland kommer Sverige att ha
en unik möjlighet att påverka vilka ämnen som skall
prioriteras. Varje ordförandelands mål är att dels få
igenom sina egna idéer och hjärtefrågor, dels uppnå
resultat och dels leda unionen på ett sätt som inger
respekt. För att så skall bli fallet krävs att man vill
driva utvecklingen framåt.
Utvidgningsprocessen bör kunna ta ett stort steg
framåt våren 2001. Under Sveriges tid som ordföran-
deland bör man kunna fastställa en tidsplan för med-
lemskap för de länder som kommit längst. Utvidg-
ningen kräver institutionella reformer samt reforme-
ring av jordbrukspolitiken och strukturfonderna.
Överenskommelser om röstregler, om ytterligare
begränsningar av vetorätten och om antalet kommis-
sionärer samt omfördelning av budgeten är bara några
exempel på svåra frågor som finns att ta tag i.
I reservation 3, med titeln Det svenska ordföran-
deskapet inom Europeiska unionen, utvecklar Folk-
partiet dessa tankegångar. Jag yrkar härmed bifall till
reservation 3.
Fru talman! Trots många olösta problem inom den
inre marknaden torde frånvaron av en gemensam
valuta ändå vara det största hindret för mer handel,
inte minst för de små och medelstora företagen. Det
starkaste argumentet för en gemensam valuta är att en
sådan skulle knyta samman länderna närmare varand-
ra.
EU bör utveckla en gemensam asylpolitik så att
ansvaret för flyktingströmmarna fördelas mera jämnt
mellan Europas stater. Det förutsätter att flyktingpo-
litiken blir ett område där majoritetsbeslut kan tilläm-
pas. Inte minst flyktingkatatroferna i det forna Jugo-
slavien har visat på frånvaron och nödvändigheten av
att få till stånd en gemensam europeisk flyktingpoli-
tik. Denna måste bygga på principen om gemensamt
ansvarstagande och fördelade insatser.
I reservation 36 finns det också tankegångar om
detta, men för tids vinnande yrkar jag inte bifall till
den reservationen.
Oavsett om Sverige är med i EU eller ej påverkas
miljön av våra grannländers miljösituation. Förore-
ningar i luften och utsläpp i vatten bryr sig inte om
nationsgränser. Vi äter mat som produceras eller
förädlas i andra länder. För att minska miljöförstö-
ringen krävs att vi arbetar fram gemensamma miljö-
regler för EU:s inre marknad.
För att minska växthuseffekten är det viktigt att
varje land tar ansvar för att minska sina koldioxidut-
släpp. Ett skäl till att länder inte vill skärpa koldiox-
idskatterna på enbart nationell nivå är naturligtvis att
de då riskerar att försämra konkurrenskraften för den
inhemska industrin. Folkpartiet vill verka för att mer
av ekonomiska styrmedel används för att främja mil-
jöanpassad konsumtion och produktion samt hindra
miljöskadliga utsläpp.
Narkotikapolitiken är en stridsfråga i Europa, och
Europaparlamentet är ett slagfält i den kampen. Den
striden får Sverige inte förlora, och det finns heller
ingen anledning att vi skulle göra det. För att vinna
krävs dock att politiker, medier, polis, tjänstemän,
folkbildningsorganisationer osv. är beredda att samla
krafterna till gemensamma insatser. För trovärdighe-
tens skull är det också viktigt att de svenska Europa-
parlamentarikernas enighet i drogpolitiken bevaras -
även efter valet till Europaparlamentet nu på söndag
den 13 juni.
Den stora byråkratin och de detaljstyrande regler-
na skapar förståelig irritation och illegitimitet för hela
systemet. Däremot har en kraftigt avreglerad och
avbyråkratiserad jordbrukspolitik med satsning på
miljö- och landsbygdsutveckling helt andra förutsätt-
ningar att lyckas.
EU måste vara effektivt. Det betyder att be-
slutsmaskineriet måste vara effektivt. Men det inne-
bär också att EU skall ägna sig åt rätt frågor. Det
finns i dag frågor där beslutsmöjligheterna på EU-
nivån är för små. Det finns också frågor där möjlig-
heterna att besluta är för stora.
Fru talman! Det är synnerligen väsentligt att öp-
penhet präglar unionen. För att invånarna i medlems-
länderna skall få ett förtroende för EU måste ansvar,
närhet, öppenhet och mångfald vara grundprincipen
för all maktutövning. Kravet på öppenhet innebär att
EU måste tillämpa en offentlighetsprincip. Detta
innebär t.ex. att debatterna och besluten skall vara
offentliga när EU:s ministerråd sammanträder som
lagstiftare.
De folkvalda representanterna i EU-parlamentet är
viktiga vad gäller upprätthållande av demokrati och
den folkliga förankringen. Därför bör parlamentet få
en ökad makt och likställas med ministerrådet i lag-
stiftningsfrågor. De båda organen bör på sikt kunna
ses som två delar i ett tvåkammarsystem.
Jag vill bara till sist göra en liten kort kommentar
till några reservationer som finns i betänkandet. Det
gäller bl.a. Vänsterpartiets och Miljöpartiets önskan
om en ny folkomröstning.
Mot bakgrund av deras utgångspunkt och efter-
som de vill lämna EU kan man tänka att de vill ha en
andra chans att se om det kan bli en annan majoritet i
en ny folkomröstning.
Jag måste säga att jag blev lite förvånad när
Vänsterpartiets partiledare Gudrun Schyman i dag
från denna talarstol sade att hon ville påminna om att
det var en stor grupp människor som sade nej i folk-
omröstningen om medlemskap i EU. Jag skulle vilja
formulera det så här: Jag skulle gärna vilja påminna
om att det var en majoritet av svenska folket som
sade ja till att gå in i EU. Den folkomröstningen har
vi haft.
I konsekvens med detta vill Miljöpartiet och
Vänsterpartiet ha en utträdesparagraf. Det är någon-
ting som återkommer i flera betänkanden. Lite förvå-
nad är jag över att Centerpartiet har skrivit på samma
reservation. Jag har lyssnat här i dag på partiledare
Daléus och på Marianne Andersson, som har talat
mycket väl om EU. Jag kan skriva under på nästan
varje ord som båda dessa företrädare har yttrat. Då
blir jag förvånad när jag får höra att det är så viktigt
att i en reservation föra fram att vi borde ha en utträ-
desparagraf när det gäller denna enligt Lennart
Daléus och Marianne Andersson förträffliga organi-
sation.