Fru talman! Jag noterar en positiv del i kommuni-
kationsministerns svar, nämligen att hon är mån om
att poängtera att det inte hjälper att föra en politik där
vi försöker straffa det ena trafikslaget för att gynna
det andra. Det är en bra infallsvinkel att vi med sunda
ögon skall se över den här konkurrensen. Det är det
enda sättet att se till att vi får en konkurrenskraftig
trafik, som kan överleva på sikt.
Men trots detta finns det orosmoln. SJ:s godstrafik
tappar andelar, och SJ-chefen säger i sin allmänna
oro över den ekonomiska utvecklingen att banavgif-
terna, som flera har berört här, är av en storlek som
man känner sig belastad av.
Samtidigt kan vi konstatera att statssekreteraren i
Kommunikationsdepartementet Siv Gustavsson i en
radiointervju säger att banavgifterna ingalunda är så
höga att de täcker de verkliga kostnaderna. I själva
verket täcker de bara 25 % av de kostnader som rim-
ligen borde drabba trafikföretagen. Om den siffran är
riktig, är jag tacksam om kommunikationsministern
kunde kommentera detta. Det skulle nämligen innebä-
ra att vi i någon mån har reducerat debatten till att
gälla den konkurrensneutrala trafik vi eftersträvar,
och om vi är beredda att leva upp till detta mål.
En annan infallsvinkel jag hoppas att vi skall kun-
na komma in på är matartrafiken på de s.k. järnvägs-
artärerna, som någon har döpt dem till på senare tid.
Vi vet att de relativt små trafikföretag som kör s.k.
short line-trafik har visat sig ha en ganska stor livs-
kraft. De har kunnat ragga upp gods på det lokala
planet och matat in det på det nationella nätet. Där-
med har de fyllt godsvagnarna på de av SJ trafikerade
linjerna. Har man någon idé på Kommunikationsde-
partementet om hur man kan fortsätta att backa upp
denna verksamhet? Jag är ganska övertygad om att
här finns en potential att ta vara på.