Fru talman! Kommunikationsministern säger att
man inte har rest några krav på tillsättandet av en
utredning efter 1988 års trafikpolitiska beslut. Det är
väl inte riktigt sanning, men det behöver vi kanske
inte tvista om. Det går ju att gå tillbaka till protokol-
len och titta i motionerna.
Det har rests många krav på att en utredning skulle
ha tillsatts långt innan denna utredning tillkom, bl.a.
för att titta över vilka besluten var och vilka konsek-
venser de fick. Man diskuterade då, och många fråga-
de sig, om det var bra att skilja Banverket från SJ. I
samordningen mellan järnväg, lastbil och sjöfart tyck-
er jag att sjöfarten fått ta stryk i många av frågorna.
Det var kraven innan man tillsatte Kommunika-
tionskommittén.
Nu tror jag faktiskt att sjöfarten kommer tillbaka
igen, men på ett annat sätt. Men det var inte det vi
skulle diskutera. Det var faktiskt järnvägen.
Nu hänskjuter man frågorna till Kommunikations-
kommittén. Vad den kommer fram till vet ju inte i
dag. Vad regeringen sedan gör är en annan fråga, och
det vet inte heller någonting om.
I andra sammanhang brukar man inte ändra på
spelreglerna under resans gång. Man brukar vänta tills
en utredning har arbetat färdigt. Om man hade gjort
likadant här, hade SJ fått bedriva sin verksamhet tills
utredningen hade varit färdig. Eventuellt hade man
skjutit till medel för att de skulle kunna upprätthålla
den trafik som nu är hotad och för att slippa de stora
personalinskränkningar som är aviserade. Men nu gör
man precis tvärtom. Det tycker jag är litet märkligt. I
andra sammanhang sägs det att man inte kan göra
någonting förrän utredningen är färdig och ligger på
bordet. Nu gör man precis tvärtom. Man använder det
sätt som man tycker gagnar en själv bäst.