Fru talman! Jag ser med förväntan fram emot mi-
nisterns nästa replik, eftersom jag inte fick några svar
i den föregående repliken.
Jag fick inte svar på min fråga om kommunika-
tionsministern kommer att verka för att de miljömål
riksdagen har ställt upp angående de klimatpåverkan-
de utsläppen, som skall stabiliseras före år 2000,
uppnås. Det var en enkel ja-eller-nej-fråga, men inget
svar kom.
Det är ju trafiken som kommer att avgöra om man
lyckas uppnå målet eller inte. Vilka politiska initiativ
finns det i dagsläget? Som det ser ut i dag kommer
man inte att klara av de målen.
Min andra fråga gällde om man kan offentliggöra
sådana upppgifter som visar den egentliga belägg-
ningen på tågen. SJ vägrar ju att släppa ifrån sig upp-
gifterna - bl.a. av konkurrensskäl, hävdar man. Minis-
tern har inte svarat på om hon tänker verka för att
detta material offentliggörs eller inte.
Den tredje frågan, om trafiken i Norrland och
Mitt-Sverige får vara kvar, har hon inte heller svarat
på. Men de trängsel- och effektivitetsproblem som
man ofta hänvisar till när det gäller SJ gäller faktiskt
södra Sverige, och många av tågen är på väg till
Stockholm. Det är alltså utan rim och reson att försö-
ka lösa de problemen genom att lägga ned trafiken i
Norrland.
Kommunikationsministern har i sitt svar sagt att
Kommunikationkommittén gjort beräkningar som
visar att järnvägstrafiken kan öka med 70 % åren
1998-2007. Visst kan den det, men då krävs politiska
beslut. Majoriteten i Kommunikationskommittén har
inte redovisat några förslag som kommer att leda till
en sådan ökning.
När det gäller godstransporter menar kommunika-
tionsministern att man inte löser problemen genom
pålagor på lastbilarna. Här finns en klar ideologisk
skillnad. Medan Miljöpartiet menar att lastbilstrafiken
i högre grad skall betala sina miljökostnader, väljer
ministern att kalla det för någon form av extra påla-
gor.
Nu har vi en konkurrens på godssidan mellan
lastbilstrafik och järnväg, och lastbilstrafiken går med
stormsteg framåt, framför SJ. Om SJ får ett bra resul-
tat handlar det om plus minus noll eller mycket små,
svarta siffror. Det är svårt för järnvägen att få lön-
samhet på godssidan. Därför måste man ta konkur-
renssituationen i beaktande och se hur pass mycket
stryk miljön skall få ta eller hur stor avgiftsbeläggning
man skall ha.
Miljöpartiet har föreslagit att ytterligare 147 mil-
joner läggs till regeringens förslag om upphandling av
interregional persontrafik. Anledningen är att vi utrö-
nat att behovet av att resa är ganska stort men att det
inte kan konkretiseras i form av verklig efterfrågan,
eftersom de ekonomiska möjligheterna saknas.
En sak som talar för detta är att SJ:s beläggning
till stor del är säsongsbetonad, dvs. att beläggningen
är mycket stor vid storhelger och lov. Det betyder
också att resandet i stor utsträckning är planerat. De
ekonomiska möjligheterna är sådana att folk inte kan
resa annars. Detta är ett stort problem.
Det stämmer att bara 13 busslinjer har koncession.
Men titta på sträckan Östersund-Stockholm. Där står
det en person fritt att välja mellan de två alternativen
tåg och buss - om man inte själv har bil eller åker
flygplan. Bussbiljetten kostar hälften av vad SJ-
biljetten kostar, och då är det inte så konstigt om folk
väljer bussen i stället. Men vad kostar det för miljön
på lång sikt, om man har så dålig beläggning på tåget?
Nu har jag framfört också en del andra synpunk-
ter, men jag vore tacksam om kommunikationsminis-
tern åtminstone kunde svara på de tre frågor jag ställ-
de i början.