Fru talman! SJ har diskuterats den senaste tiden.
Det har tyvärr inte gett en positiv utan en negativ bild.
Den vrede och oro som finns bland de SJ-anställda
har åtminstone vi som sitter i trafikutskottet fått och
kommer att få ta del av. Alla säger: Varför gör ni
ingenting?
Svaret på den frågan är ganska enkel. Vi kan göra
väldigt litet i och med att budgetramarna nu är fast-
ställda och pengarna upplåsta. Den enda som kan göra
någonting i dag är regeringen. I det svar som Elisa
Abascal Reyes har fått på sin interpellation finns
såvitt jag ser ingenting konkret, utan ministern hänvi-
sar när det gäller kostnadsansvaret till 1988 års trafik-
politiska beslut. Så som det ser ut nu skall SJ ta hela
kostnadsansvaret, och det klarar inte SJ av.
I svaret står också om Statskontoret, som bedömer
att det skall bli ökad konkurrens. Såvitt jag förstår
gäller det busstrafiken, som också Jarl Lander berör-
de. Busstrafiken är gynnad på ett annat sätt. Många av
de bolag som bedriver busstrafik köper in ganska fina
bussar och bedriver skolskjutsverksamhet i veckorna.
Det innebär att de i veckosluten kör framför allt tea-
terresor och andra resor till Stockholm. De kan de
köra ganska billigt, tack vare att intäkterna redan är
intjänade under veckorna när de kör skolbuss. Det gör
att de kan ha ett helt annat pris än SJ, som skall bedri-
va sin verksamhet av ekonomiska skäl under hela
veckorna och inte bara veckosluten.
Det står också i svaret att orsaken till situationen
är konjunkturavmattning. Det blir litet grand knepigt,
eftersom vi i andra sammanhang säger att det går rätt
så bra för Sverige. Även om inte arbetslösheten har
gått ned går det rätt så bra för Sverige. Det vore
konstigt om det påverkar SJ negativt.
Man använder också argumentet att det varit höga
kostnader för investeringar i rullande materiel. Det vet
vi från när man började att upphandla. Då sade också
Stig Larsson att kostnaderna kommer att fortsätta öka,
eftersom man måste bedriva upphandlingen under så
pass lång tid. Då inhandlade man X 2000 från ABB.
ABB hade också kravet på SJ att det måste komma
kontinuerligt med beställningar. Annars skulle man
inte sälja tåget över huvud taget. Man kan fråga sig
om man var för snäll från SJ:s upphandling när man
inte köpte på något annat ställe ute i Europa. Men vi
har i alla fall tryggat en del av sysselsättningen här i
Sverige.
I svaret skriver ministern att vi satsar 25 miljarder
kronor på investeringar i ny järnväg, och det är ju
riktigt. Men då måste man se till att det finns någon
som kör tåg på dessa spår. Annars är det att slänga
pengarna i sjön.
Om man inte gör någonting nu är jag rädd att man
kommer att lägga ned en stor del av den verksamhet
som många i Sveriges befolkning är väldigt intresse-
rade av att ha kvar i fortsättningen. Att det finns in-
tresse syns tydligt när jag tittar i snabbprotokollet från
den 7 november. Då var det många som frågade
kommunikationsministern vad hon var beredd att
göra.
Jag hoppas också verkligen att kommunikations-
ministern inte tyckte att svaret på de fyra frågorna var
lyckat, när det talas om bofinken och prislapp.