Fru talman! Med förlov sagt förstod jag ingenting
alls av det sista. Det är de nuvarande besluten som är
fattade av den här riksdagen som innebär att Statens
järnvägar inte klarar av den inriktning som man har.
Nu redovisar man det här underskottet. Om vi i dag
skulle stå här och lova Statens järnvägar ytterligare
medel eller lova andra åtgärder skulle det vara att gå
ifrån de beslut som faktiskt är fattade av den här riks-
dagen.
Jag vill påstå att regeringen och riksdagen har lagt
fram tydliga spelregler för SJ för hur trafiken och
företaget skall skötas. Det har handlat om att faktiskt
sälja av en hel del, bl.a. ASG och Swebus. Det har
tagit ganska lång tid innan dessa åtgärder har vidta-
gits. Jag har förståelse för att det har tagit lång tid
innan man har kommit till den s.k. marknadsanpass-
ning som riksdagen har fattat beslut om. Det är inte
många företag i vårt land som hela tiden utsätts för
goda råd och anvisningar om hur man borde göra. Nu
talar jag inte bara om de 349 ledamöterna i den här
kammaren. Jag talar också om landstingsråd, kommu-
nalråd och en hel mängd av våra väljare runt om i
landet. Detta är ju mycket bra. Det betyder att väldigt
många av oss tycker att det är viktigt med järnvägs-
trafik. Det vore ännu bättre om några fler av oss an-
vände tågen som transportmedel.
När det gäller de åtgärder som nu måste vidtas vill
jag säga att är det viktigt att vi låter företaget Statens
järnvägar få litet arbetsro under några veckor för att
komma med förslag och en plan för hur man skall lösa
sina problem. Det vore mycket olyckligt om jag stod
här och sade att nu skall den och den åtgärden priori-
teras framför någonting annat. Den formen av minis-
terstyre använder vi oss inte av i vårt land.
Däremot kan jag säga att flera av de förslag som
har kommit upp i debatten här naturligtvis är sådana
förslag som diskuteras både i SJ:s ledning och styrelse
nu.
För år 1997 är upphandlingen av den olönsamma
trafiken redan gjord. Det är oerhört komplicerat med
beloppen. Många av kontrakten löper på mer än ett år.
Några löper på tre år, och några löper på fem år. Jag
har också sett uppgiften på 90 miljoner. Jag kan dock
icke bekräfta att den är korrekt. Vi har satt folk på att
granska den siffran.
Men till 1998 skall det vara en ny upphandling.
Det är ju den här församlingen som bestämmer ra-
marna. Man kan naturligtvis diskutera om man skall
upphandla andra linjer än de som upphandlas i dag.
Det är oerhört viktigt. Men till syvende och sist är det
riksdagen som fattar beslut om vilka linjer som skall
upphandlas efter förhandlingen.
Jag skall be att få återkomma till målet år 2000.
Jag har inte glömt den frågan. Det är en viktig prin-
cipiell fråga.