Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern
för svaret. Den senaste tidens turbulens kring SJ har
givit oss politiker anledning att ifrågasätta vad man
politiskt vill med järnvägstrafik i Sverige i framtiden.
SJ:s dramatiska försämringar, vilket jag tycker att
man får kalla det, redovisades i senaste halvårsrappor-
ten. Resultaten är alarmerande också med tanke på
den rapport som Price Waterhouse framställt. Den
visar tydligt att det är just kärnverksamheten som går
illa. De bra resultat som visats tidigare har framför allt
berott på utförsäljning och enstaka utdelningar från
dotterbolag.
Det är av den anledningen jag har ställt min inter-
pellation till kommunikationsministern. Det beror inte
så mycket på att jag är oroad över SJ:s situation rent
företagsekonomiskt, utan på att jag och många andra
är väldigt oroade över vad det kommer att innebära
för spårbunden trafik framöver.
Enligt den ekonomiska rapporten kommer inves-
teringarna som SJ gjort, och som staten gör i form av
t.ex. infrastrukturinvesteringar, att förbättra SJ:s kon-
kurrenskraft, som kommunikationsministern säger.
Samtidigt anges att konkurrensen kommer att hårdna.
Det är detta som är det allvarliga.
Det är sedan länge väl känt att transporterna totalt
kommer att öka och att det framför allt är lastbilstra-
fiken som kommer att öka om ingenting görs. Samhäl-
let har självklart ett intresse i snabba, miljövänliga
och säkra transporter. Frågan är bara hur högt man
kommer att värdera miljövänligheten i förhållande till
priset. Det är oacceptabelt att man inte gör någonting
när man har ställt upp politiska mål som anger vilka
miljömål man skall klara av.
Jag har en enkel fråga till kommunikationsminis-
tern. Naturvårdsverkets senaste rapport om klimatför-
ändringarna visar att trafiken bidrar mest till ökning-
arna av utsläppen. Jag undrar om kommunikations-
ministern kommer att kunna driva en politik och lägga
fram förslag som innebär att miljömålet, dvs. att ut-
släppen inte skall öka, uppfylls år 2 000. Kommer
målen att uppfyllas?
Den andra frågan jag vill ställa till kommunika-
tionsministern gäller beläggningen på tågen. Det är
mycket svårt att utröna varför kärnverksamheten går
så dåligt för SJ. Det stämmer inte riktigt att person-
trafiken går så bra. Man har faktiskt tappat 1 % av
marknaden sedan 1988 - sedan alla s.k. förbättringar
genomfördes. Det vore bra om den information om
beläggningen som inte finns i dag vore tillgänglig.
Ryktet säger att X 2000 går med brakförlust och att
beläggningen är dålig. Skämtsamt har man kallat
X 2000-avgångarna till Mitt-Sverige för tomhylsorna.
Stämmer det?
Jag vill fråga kommunikationsministern om hon
kan medverka till att sådana uppgifter kommer fram,
så att vi kan göra en vettigare analys av situationen.
Så till det svar som SJ-chefen Stig Larsson har
givit angående de problem som presenterats. Man har
föreslagit en rad åtgärder. Det allvarligaste är att man
menar att man inte längre kan driva viss trafik i
Norrland, t.ex. sträckorna ned till Stockholm, på
grund av att den är olönsam. De skäl som framför allt
har angetts är konkurrensen med busstrafiken. Det
kan vi lämna till senare. Det som är allvarligt i denna
situation är förstås att denna trafik, som är väldigt
viktig ur samhällsekonomiskt perspektiv och av regi-
onalpolitiska och miljömässiga skäl, nu är beroende
av det statsfinansiella läget. Skjuter inte staten till mer
pengar för upphandling riskerar denna trafik att för-
svinna.
Jag vill fråga kommunikationsministern om denna
trafik, som är så viktig, kommer att kunna finnas kvar
efter juni 1997.